Nyheter - Spårvägen och rivningstomter.

Spårvägar och rivningar öppnar för nya satsningar NORRKÖPING.Kommunalrådet Eva Andersson (S) tänker framåt mot nya spårvägssatsningar.

De gamla sorgebarnen till rivningstomter, dem ser hon som resurser.
På båda områdena sker ju nu stora ting i Norrköping. 
Ifråga om spårväg är Norrköping sannerligen i tiden. Samtidigt som Stockholm, Malmö, Lund spårvägsplanerar (och Linköping avundas oss vårt spårvägsnät) pågår ju här som bäst en riktigt maffig utbyggnad.

Vidare framåt då? Jo, här visar sig spårvägen ha sin givna plats i snart sagt vartenda framtidstänk inom Norrköpings kommun. Och om sådant måste ju då stadsplaneringsnämndens ordförande vara rätt person att vittna.

- Vi är verkligen redan en spårvägsstad. När utbyggnaden till Ringdansen är klar kommer 65 procent av kollektivtrafiken i Norrköping att vara spårburen, säger Eva Andersson.

- När vi nu arbetar med fördjupad översiktsplan för Ingelsta, lägger vi också ett reservat för spårväg. Och när vi tänker bort mot Vrinnevisjukhuset och Södra Vrinnevi, då finns ju reservatet redan där.

- Och när vi tittar på utbyggnaden av Brånnestad, då lägger vi in ett spårvägsreservat med möjlighet att gå över eller under E22. Riktigt långsiktigt har vi också med i bilden förlängningen till Söderköping.

Efterlängtade spårvagnar
Kungsgatan då? - många Norrköpingsbor längtar ju efter att få spårvagnarna tillbaka dit.

- Kungsgatan är en av de viktigaste delarna för framtida spårväg, men jag vågar inte säga när. Först ska vi bygga färdigt till Ringdansen. Sedan blir frågan var det är samhällsekonomiskt och ekologiskt mest rätt att fortsätta, säger Eva Andersson.

RivningstomternaOch så rivningstomterna, dessa de många årtiondenas sorgebarn.
Det Norrköping, som skribenten själv lärde känna i början av 1970-talet, var en besynnerligt ruffig och splittrad skapelse i jämförelse med det propert småborgerliga Linköping. Alla dessa oskönt avrivna hela.............
[Läs hela artikeln]

Backspegeln: Ringar av förorter. Del 1.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Generalplanen 1942 planerar koncentriska ringar av nya förorter.
En plan för att ge ledning och stadga åt bebyggelsen och för den framtidqa utvecklingen av staden efterlystes.
År 1938 tillsattes en generalplanekommittè. År 1942 avlämnades den sitt betänkande. Dess avsikt och ändamål var "att med beaktande av näringspolitiska, hygieniska och sociala synpunkter samt trevnadssynpunkter främja Norrköpings utveckling enligt trafiktekniskt och byggnadstekniskt och även som ekonomiskt riktiga linjer". Man må uppmärksamma den vikt som läggs på det tekniska. Ordet "estetiskt" finns inte med. Skönheten föddes, då stadsplanen gjordes människovänligt riktig och funktionsduglig enligt tidens läror.

Marielund, Norra Promenaden.

Generalplanen 1942 är ett uttryck för den revolutionerande omvärdering, som ägt rum i stadsplanetänkandet.
Norrköping hade 1942 ett invånarantal på cirka 70 000. I stort planerade generalplanen för en "framskriven" folkmängd på 90 000 invånare.
Var och en av dessa 90 000 borde enligt planerna erhålla eget bostadsrum.
Eller, för att tala i betänkande ordalag, räknade man med siffran 100 - en person per eldstad (häri inbegripet kök) i stället för den framräknade siffran 127 - 1938.
Det ansågs helt orealistiskt att bygga om innerstaden för att få fram alla dessa bostäder. I nya förstäder skulle de ligga. Innerstadens problem fick alltså vänta.

Det finns olika sätt att lägga ut nya stadsdelar. I Norrköping gick man 1942 in för att placera de nya satellitorterna i koncentriska cirklar kring stadskärnan. Man var rädd för en alltför utspridd bebyggelse och strävade i stället efter en koncentration på de 3000 ha mark, som planen berörde. I den första etappen, avsedd för 35 550 människor, borde enligt projektet en ring med nio förorter anläggas. Dessa utgjordes av Norra Lunds-, Himmelstalunds - och Enebymo-områdena, områdena invid Östra Eneby kyrka, mellan Väst-Södra Promenaderna och Norra Östergötlands järnväg, öster respektive väster om Borgs villastad samt ett område söder om Lindövägen.

I en andra utbyggnadsetapp, såsom en bostadreservmark "att tagas i bruk först sedan de föreslagna bostadområdena helt och hållet fullbyggts", lades utanför den första förstadsringen en ny gördel. Områdena var Marieborg, Ingelstad, Borgsmo, Vrinnevi, Högalund (nuvarande Ektorp) och Smedby. På dessa marker låg några jordbruk och en del av ytan var redan upptagen av oansenlig bebyggelse, enstaka villor och smärre samhällen. Del 2.

Piskan: Lilla Älgsjön.

En biltur ut till en Kolmårdsjö stod på dagordningen idag (lördag) och lotten föll på Lilla Älgsjön. Stora Älgsjön hör man sällan något om, den har försvunnit bakom lillebror, undrar om det går att bada där? Lilla Älgsjön är en fin skogsjö men själva "stranden" där man kan gå i någorlunda säkert, utan att halka på stenar och bryta benen, är ett begränsat område. Men blickar man vidare ut och är beredd på att använda de två kroppsdelarna du har under dig så finns det faktiskt rätt så stort område att välja o vraka över.

Lilla Älgsjön.

Självklart så åkte jag fel och hamnade halvägs upp till Drömgruvan så jag blev tvungen att köra SS1(specialsträcka 1) i svenska rallyt tillbaka för att köra in missad tid.
Väl på parkeringsplatsen nedanför sjön, som förresten ligger på 118 m höjd övh, så fick vi naturligtvis göra bekantskap med ett sopberg vid de tre överfulla tunnorna som stod där. Mycket gnäll från mig om sopor här, men det ser inte trevligt ut.

Vi hörde säkert fem olika språk som studsade runt uppe vid sjön från alla möjliga håll och kanter, så det är säkert många turister som styr in här och tar sig ett dopp eftersom badet ligger bara ett par gaspådrag från Europaväg 4. Nog borde man ha en sopsväng på morgonen på ett sådant här internationellt bad innan alla människor kommer till platsen och varför inte ta ner några fler träd precis vid badet så folk får lite mer chans att få några solstrålar på sig och inte bara barr.
"You never get a second chance to make a first impression" som det heter.
Annars så är Lilla Älgsjön faktiskt en riktig trevlig bekantskap.

När man själv är utomlands, och ser lite skräp utanför Hotellet bara, så gnäller man och tycker till - Är det ingen som sköter rengöringen här - Gud va smusigt det är här....osv osv.
Men här i Svedala är det ingen som bryr sig om en badplats vid en fin skogsjö ser ut som en soptipp.

Norrköpings folkmängd.

Norrköpings folkmängd den 30 juni 2010.

Fortsatt högt antal födda barn.
Den 30 juni 2010 var Norrköpings folkmängd 129 572 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 8 juli 2010. I jämförelse med uppgifter från Statistiska centralbyråns (SCB:s) officiella befolkningsstatistik för den 31 december 2009 (129 254 personer) har folkmängden ökat med 318 personer hittills i år.

Ökningen beror både på ett positivt flyttnetto och ett positivt födelsenetto. Antalet födda barn under första halvåret uppgick till 823 barn enligt KID, vilket är i nivå med motsvarande period föregående år. År 2009 föddes det 1637 barn I Norrköping - det högsta antalet på flera år.

Statistiken visar att utvandringen under månaderna januari-maj år 2010 var lika hög som den var under hela år 2009. Detta beror till viss del på att Skatteverket under 2010 särskilt har följt upp personer vars bosättning under längre tid har varit okänd. Läs mer om detta under länken här.
Motsvarande period föregående år ökade folkmängden med drygt 450 personer.
Källa: Norrköpings kommun.

Backspegeln: Brandkåren i Norrköping.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Stadens första egentliga brandstation byggdes 1880 i kvarteret Lokatten vid Trädgårdsgatan. Den innehöll tolv familjebostäder, fem logement, dagrum, vagnhall, expeditioner och verkstäder m.m. Den blev dock allt mer trångbodd och omodern. Därför byggdes en ny brandstation (den nuvarnade 1973) vid Idrottsparken 1939-40. Den gamla övertogs av polisen. Stationen är uppförd i tre vångingar och inrymmer vagnhall för tio bilar och ett flertal motorsprutor, 23 personalrum, matsal, kök, dagrum, expeditioner, flera verkstäder, garage, gymnastikhall m.m. Vidare finns en filialbrandstation Karlshov och en i Svärtinge. Två industribrandkårer finns också. Vid 1960-talets slut tillbyggdes längs Albrektsvägen ett garage för sex brandbilar.

Antalet brandbilar var 1960 aderton och antalet motorsprutor tjugosju, vilket dock var tio färre än i början och mitten av 1950-talet. Strax efter byggandet av brandstationen vid idrottsparken togs en ny brand- och polisalarmsanläggning i bruk. Denna utökades successivt och omfattade som mest i mitten på 50-talet ca 180 skåp. denna typ av alarmering har sedermera avskaffats.
Brandkåren gjorde 1920 - 82 utryckningar, 1932 - 68, 1940 - 215, 1950 - 265 och 1960 - 366. När nya brandstationen togs i bruk, fördubblades antalet utryckningar på ett år.
Räknat i tillryggalagda kilometrar noterades efter den nya brandstationens tillkomst en omedelbar ökning från ca 500 km/år till ca 1.300 km/år och som mest 2.600 km 1959.

Vill man läsa mer om Norrköping brandkår och dess historia kan man klicka här (PDF Stolta stad).

Piskan: Ensjöbadet.

Ja nu har vi varit ute på en cykeltur igen efter ha svettats runt på löparspåren i Vrinneviskogen. Vi tog en sväng ner till Ensjöbadet genom skogen och det nya villa samhället som håller på att födas bredvid sjön. Ensjöbadet fick sig en uppfräschningen med nya omklädningsrum och lite annat sommaren 2005 läste jag i NT. Men idag när min sambo och jag cyklade ut för att koppla av lite efter löpningen så såg det ut ungefär som när jag var där och badade på 70-talet. Ok, kiosken fanns inte kvar och det gamla trä omklädningrummet med öppna titt in hål upptill var borta och ersatt av ett nytt och stod på ett annan plats. Telefonkiosken var också borta.

Ensjön.

Det första som slog mig var att bryggorna var detsamma som då (tror jag), betongbryggor som såg ut gamla autobahn  från 40 talet och när som helst skulle kunna kapsejsa. Skulle de inte kunna byta ut bryggorna mot något nytt och fräscht (trä bryggor) och ta bort den fula containern som är nersmetad med graffiti (kan vara snyggt  men ej vid en badsjö) som står vid bortre ändan av stranden. Vattnet hade samma nyans som förr, alggrönt. Läste en artikel från Folkbladet som var publicerad 2008 om en extrem övergödd sjö av fosfor, kväve med mycket alger och en syrefri botten. Hur det är med den saken idag kan jag ej svara på men man hoppas att det har blivit bättre. Tänkte provsmaka på vattnet men jag ångrade mig när en handfull gäss kom kvackande förbi och tiggde kvällsmat.

Här på forumet kan man läsa mer om Ensjön.

Ur Folkbaldet 2008-10-16 01:07
En del av problematiken hänger ihop med sänkningen av sjön i slutet av 1800-talet. Mycket mark började läcka näringsämnen till sjön. En annan del har varit de enskilda avloppen. Kommunen har arbetat mycket med den frågan och flera områden har fått kommunalt vatten.
Det har funnits en politisk enighet sedan 1990-talet om att något måste göras. Men på 18 år har inte mycket hänt, förutom i avloppsfrågan.
- Ett problem är att kommunen inte äger marken runt Ensjön. Det är många enskilda markägare.

Min parkbänk.

Piskan viner över staden igen. Vi tog oss med lätthet ner till stadens ström med våra järnhästar, för att koppla av och njuta av värmen. Skulle bli skönt att bara slå sig ner på en bänk och bara vara.
Promenadstråket nere vid Saltängen mitt emot Strömholmen blev första anhalt och det vi fick se förvånade mig inte alls. Vad är det för slags människor som huserar nästan dygnets alla timmar på dessa platser som vi andra bara har tid att besöka ytters lite, tyvärr.

Ibland verkar de glada men oftast så skiftar det snabbt och de verkar då vara oense om något.
De samlas ofta i stora grupper och ibland sover de middag på platsen, de har också en väldig aptit på vätska. För det mesta finns deras husdjur vi deras sida och påsar har de alltid med sig. Gissa vilka vi är.

Det känns lite olustigt ibland att majoriteten av de här människorna ska få skrämma bort oss vanliga knegare som bara har någon timme till förfogande på de här platserna. Jag känner en stark ilska att de ska få dominera stadsbilden så pass mycket att vanligt folk stör sig på dem. Härom sistone såg jag fullt med fylleklasar sittande vid hörsalsparkens busshållsplatsbänk, mitt inne i centrum emot DOMINO, så knappt ingen kunde ta sig fram eller sätta sig ner och invänta den lokala bussen. Ingen gör någonting åt detta elände, kan inte de här människorna få en egen fyllepark någonstans, långt ut i ödemarken, där de kan få vara hur fulla och grisiga de vill - bara vi andra slipper se skiten.
Strömmen på Saltängssidan var inget undantag, "de" satt som hemoröjdklasar fast vid de fina promenadbänkarna som vi tänkte nyttja. Vi fick dra vidare o vidare för att hitta en fyllefri zon och jag vet faktiskt inte om vi hittade någon den dagen. Norrköping av idag 2010.

Backspegeln: Bostadssituationen i Norrköping.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970" och kan var intressant läsning för den vetgirige. Texten beskriver delvis bostadssituationen i staden från början av seklet fram till 70-talet.

Bostadsfrågor.
Bostadssituationen i Norrköping har sedan länge varit prekär. Ett mått på bostadssituationen är smålägenheternas andel av det totala bostadsbeståndet. Andelen lägenheter om högst ett rum och kök var 1914 68,8 %,  1922 66,1 %,  1934 67,8 %,  1945 68,5 %,  1952 52,3 %, och 1957 48,3 %. Vid nästan samtliga bostadsräkningar har Norrköping haft den största andelen sådana smålägenheter bland de större svenska städerna.

Hageby Pressaregatan.

Andelen har i Helsingborg varit 20-30 % lägre, i Borås 15-20 % lägre och i Linköping 10-15 % lägre. Även i vad gäller bostädernas standard, t.ex. utrustning med centralvärme, WC, bad, vatten och avlopp, har bostäderna i Norrköping genomgående haft sämre standard än jämförbara städer.

Det har inte varit möjligt att anskaffa uppgifter om antalet helt bostadslösa eller trångbodda. År 1923 sägs dock att antalet utan egen bostad var 87 familjer om 489 personer. För 51 av familjerna kunde drägliga provisorier ordnas, medan 36 familjer fick inkvarteras i en skola.

För 98 familjer fanns nödbostäder. Bland sådana kan nämnas Fiskeby f.d ångtvätt och hamnarbetarnas f.d paviljong. Bostadsförmedlingens statistik, som dock bygger på andra definitioner och grunder, visade, att 1952 knappt 700 bostadssökande från Norrköping saknade bostad, antalet var 1960 1.030. Andelen bostadssökande utan bostad från andra kommuner ökade kraftigare.

År 1914 fanns 11.960 lägenheter. Antalet hade 1922 ökat till 12.620, 1934 till 18.650, 1945 till 26.060, 1952 till 31.550 och 1957 till 34.300.
Bostadsbyggandet har växlat i hög grad under åren. Under t.ex. 1933 och 1941 byggdes mindre än 200 nya lägenheter, medan det 1936 byggdes mer än 800, 1939 över 900, 1945, 1957, 1959 och 1960 över 1000.
Intressant nog var bostadsbyggandet 1929-1931 större än 1949 och 1955.