Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Enligt stadsarkitektens beräkningar skulle en fortsatt exploatering av kvarteren enligt 1930-talets saneringsplan inne i staden ge utrymme och bostäder för 70 000 invånare. Dessutom skulle plats finnas för erforderliga butiker, kontor, lager, hantverk och industrier. men varken stadsarkitekten eller generalplans beredningen fann en sådan utveckling önskvärd.
Ekonomiskt skulle visserligen en dylik koncentration vara eftersträvansvärd, men ur "andra synpunkter" olämplig. Därför föreslog beredningen, att byggnadsnämnden "ville underkasta de nuvarande saneringsprinciperna en allmän översyn", och man önskade, att tomtmarken skulle utnyttjas mindre hårt.
Först efter krigsslutet sattes planerna åter igång på att finna lösningar på problemet med innerstadens förnyelse. Den 17 maj 1945 beslöt stadsfullmäktige att tillsätta en stadsplanekommittè för effektivare bostadssanering, framför allt för den äldre staden.
Idèn därtill kom från Bostadssociala utredningen.
År 1948 utvidgades stadsplanekommittèns uppdrag till att omfatta en ny generalplan för Norrköpings innerstad. Det gällde först att skaffa material. På sommaren 1946 påbörjade kommittèns tekniska kontor omfattande utredningar och inventeringar.
Alla byggnader inom promenaderna och norra förstäderna undersöktes och registrerades med avseende på storlek, kvalitet och utrustning. För varje kvarter gjordes ett bostadsregister, sammanfört av uppgifter från mark inventeringarna och 1945 års bostadsräkning. Ett väldigt material samlades och skulle utgöra underlaget för blivande stadsplaner.
Norrköping var den första staden i landet, som satta igång med en dylik stor utredning. Statistiska kontoret arbetade med demografiska och andra utredningar och under ledning av professor William William-Olsson gjordes en näringspolitisk undersökning.
Enligt stadsarkitektens beräkningar skulle en fortsatt exploatering av kvarteren enligt 1930-talets saneringsplan inne i staden ge utrymme och bostäder för 70 000 invånare. Dessutom skulle plats finnas för erforderliga butiker, kontor, lager, hantverk och industrier. men varken stadsarkitekten eller generalplans beredningen fann en sådan utveckling önskvärd.
Ekonomiskt skulle visserligen en dylik koncentration vara eftersträvansvärd, men ur "andra synpunkter" olämplig. Därför föreslog beredningen, att byggnadsnämnden "ville underkasta de nuvarande saneringsprinciperna en allmän översyn", och man önskade, att tomtmarken skulle utnyttjas mindre hårt.
 |
| Södra Drottninggatan 1955. S:t Persgatan och "Sterns huset" i bakgrunden. |
Idèn därtill kom från Bostadssociala utredningen.
År 1948 utvidgades stadsplanekommittèns uppdrag till att omfatta en ny generalplan för Norrköpings innerstad. Det gällde först att skaffa material. På sommaren 1946 påbörjade kommittèns tekniska kontor omfattande utredningar och inventeringar.
Alla byggnader inom promenaderna och norra förstäderna undersöktes och registrerades med avseende på storlek, kvalitet och utrustning. För varje kvarter gjordes ett bostadsregister, sammanfört av uppgifter från mark inventeringarna och 1945 års bostadsräkning. Ett väldigt material samlades och skulle utgöra underlaget för blivande stadsplaner.
Norrköping var den första staden i landet, som satta igång med en dylik stor utredning. Statistiska kontoret arbetade med demografiska och andra utredningar och under ledning av professor William William-Olsson gjordes en näringspolitisk undersökning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar