Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Inför 1970-talet.
Redan 1970 hade grävmaskiner styrt om att stora delar av innerstaden såg ut som om de var förödda av bomber och krig. Där en fastighet utplånats och marken jämnats till skapligt, körde snabbt bilarna in för parkering. Ett liknande rivningsraseri i avsikt att bereda plats för nybyggnader bröt på 1960-talet loss över många svenska stadskärnor. I Norrköping kom rivningstomterna emellertid alltför länge att stå tomma och detta väckte skarp kritik mot Norrköpings byggnadspolitik.
Den ringa skaran av kulturmiljöbevarare arbetade i hård motvind. Det var inte bara byggmästarna, som ville bereda plats för nybyggnader, utan större delen av stadens styresmän delade dessa intressen. Nej, allt det här gamla skall bort, hävdade en medlem av byggnadsnämnden vid ett tillfälle, då författaren talade för bevarandet av den då rivningshotade fabriksmiljön nära Gamla torget.
I stället, fortsatte han, ser jag stränderna vid strömmen fyllas av nya 8-10-våningshus! Denna vision blev inte helt förverkligad. I början av 1970-talet började värderingarna svänga. Äldre bebyggelse beaktades mera allmänt. Detta var inte blott en följd av den pånyttfödda romantiken i tiden utan även ekonomiska orsaker bidrog härtill. Statliga lån gavs t. ex. även till renovering av gamla hus från att tidigare nästan uteslutande ha omfattat nybyggnader.
I Norrköping ålades fastighetsägare att putsa sina gamla fasader, rivningstomter måste inhägnas med staket. Några gamla fastigheter genomgick omfattande renoveringar.
Förnyelsen av stadsbygden hade samtidigt tagit fart. Starka krafter var satta i rörelse.
Inför 1970-talet.
Redan 1970 hade grävmaskiner styrt om att stora delar av innerstaden såg ut som om de var förödda av bomber och krig. Där en fastighet utplånats och marken jämnats till skapligt, körde snabbt bilarna in för parkering. Ett liknande rivningsraseri i avsikt att bereda plats för nybyggnader bröt på 1960-talet loss över många svenska stadskärnor. I Norrköping kom rivningstomterna emellertid alltför länge att stå tomma och detta väckte skarp kritik mot Norrköpings byggnadspolitik.
 |
| I det gamla kv. Enväldet, växer Palacekvarteren fram 1964. Foto Ingvar Anehed. |
I stället, fortsatte han, ser jag stränderna vid strömmen fyllas av nya 8-10-våningshus! Denna vision blev inte helt förverkligad. I början av 1970-talet började värderingarna svänga. Äldre bebyggelse beaktades mera allmänt. Detta var inte blott en följd av den pånyttfödda romantiken i tiden utan även ekonomiska orsaker bidrog härtill. Statliga lån gavs t. ex. även till renovering av gamla hus från att tidigare nästan uteslutande ha omfattat nybyggnader.
I Norrköping ålades fastighetsägare att putsa sina gamla fasader, rivningstomter måste inhägnas med staket. Några gamla fastigheter genomgick omfattande renoveringar.
Förnyelsen av stadsbygden hade samtidigt tagit fart. Starka krafter var satta i rörelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar