Varvsindustrin, en bransch med upp- och nedgångar. Del 3.
Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Anläggningarna vid Karlsro övertogs sommaren 1922 av Norrköpings slip & mekaniska verkstads AB, vilket företag endast ägnade sig åt fartygsreparationer och smärre verkstadsarbeten. Hösten 1927-våren 1931 var driften helt inställd. År 1932 bildades AB Norrköpings Varv & Verkstad, som arrenderade karlsroanläggningen. Bolaget var ett dotterföretag till Skånska Cementgjuteriet och utförde mest grovplåtslageri- och andra verkstadsarbeten för moderbolagets räkning. Sedan såväl bolaget som anläggningarna 1937 övertagits av Olof Hedenström, växte verksamheten på nytt, bl. a. genom att antalet fartygsreparationer ökade. Under andra världskriget återupptogs nybyggnadsverksamheten i mindre skala.
Åren närmast efter andra världskriget inträdde - såsom en följd av krigsförlusterna och den allmäna högkonjukturen samt det ökade behovet av framför allt olja - en betydande efterfrågan på tonnage, liksom efter första världskriget. Norrköpingsvarvet försågs med en ny större nybyggnadsbädd, för fartyg upp till 3 000 ton d. w. - senare även med en för 6 500 ton - och fick full sysselsättning med bl. a. nybyggen för Norge och Sovjetunionen samt hade 1947-1955 en arbetsstyrka på mellan 200 och 250 man. I fråga om de levererade nybyggnaderna kom, räknat efter tonnagets sammanlagda storlek Norrköpingsvarvet under 1950-talets första hälft på tolfte till trettonde plats bland de svenska varven. Framför allt var man specialiserad på paragraftankers - av "Norrköpingstyp" - men även kylfartyg levererades.
Snart inträdde emellertid ekonomiska svårigheter och i slutet av 1955 nödgades den störste fordringsägaren, dåvarande Skandinaviska Banken, övertaga bolaget. Detta nedlade 1962 verksamheten verefter bolaget 1963 ändrade namn till Svenska Alucrom AB som också övertog lokalerna. Huvuddelen av varvet förhyrdes 1963 av Handelsbolaget Bröderna Ekeroths Metallkonstruktioner, som här började bygga tankfartyg för olja och kemikalier. detta företag - med ett 80-tal anställda 1967 - drabbades av ekonomiska svårigheter, liksom en del av andra varv i landet, och försattes i konkurs i början av 1968.
Östgötabanken, som hade stora fordringar att bevaka, inropade de två under byggnad varande tankfartygen varav det ena, m/t Sinett, var praktiskt taget leveransklart. Genom det för ändamålet bildade AB Ostratank blev banken tillsamans med en redare i Stockholm partredare för denna olja/kemikalietanker. Banken svarade för driften av varvet, tills det andra fartyget - senare döpt till Petrotank - kunde sjösaättas. Denna senaste stapelavlöpning (sjösättning och oftast döpning av nybyggt fartyg som byggts på stapelbädd, dvs. på ett svagt sluttande fundament på vilket en släde med stödkonstruktion för bygget läggs ut) av ett nytt fartyg i Norrköping ägde rum 1968 27/9. En annan del av varvet övertogs 1963 av Saltängens Mek. Verkstad AB som, utöver allmänna verkstadsarbeten, ägnar sig åt reparationer av fartyg och kan torrsätta dylika på upp till 3 000 ton d. w.
Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Anläggningarna vid Karlsro övertogs sommaren 1922 av Norrköpings slip & mekaniska verkstads AB, vilket företag endast ägnade sig åt fartygsreparationer och smärre verkstadsarbeten. Hösten 1927-våren 1931 var driften helt inställd. År 1932 bildades AB Norrköpings Varv & Verkstad, som arrenderade karlsroanläggningen. Bolaget var ett dotterföretag till Skånska Cementgjuteriet och utförde mest grovplåtslageri- och andra verkstadsarbeten för moderbolagets räkning. Sedan såväl bolaget som anläggningarna 1937 övertagits av Olof Hedenström, växte verksamheten på nytt, bl. a. genom att antalet fartygsreparationer ökade. Under andra världskriget återupptogs nybyggnadsverksamheten i mindre skala.
 |
| Skeppsbyggeri pågår i Norrköpings varv. Båten "Beckholmen" 1944. |
Snart inträdde emellertid ekonomiska svårigheter och i slutet av 1955 nödgades den störste fordringsägaren, dåvarande Skandinaviska Banken, övertaga bolaget. Detta nedlade 1962 verksamheten verefter bolaget 1963 ändrade namn till Svenska Alucrom AB som också övertog lokalerna. Huvuddelen av varvet förhyrdes 1963 av Handelsbolaget Bröderna Ekeroths Metallkonstruktioner, som här började bygga tankfartyg för olja och kemikalier. detta företag - med ett 80-tal anställda 1967 - drabbades av ekonomiska svårigheter, liksom en del av andra varv i landet, och försattes i konkurs i början av 1968.
Östgötabanken, som hade stora fordringar att bevaka, inropade de två under byggnad varande tankfartygen varav det ena, m/t Sinett, var praktiskt taget leveransklart. Genom det för ändamålet bildade AB Ostratank blev banken tillsamans med en redare i Stockholm partredare för denna olja/kemikalietanker. Banken svarade för driften av varvet, tills det andra fartyget - senare döpt till Petrotank - kunde sjösaättas. Denna senaste stapelavlöpning (sjösättning och oftast döpning av nybyggt fartyg som byggts på stapelbädd, dvs. på ett svagt sluttande fundament på vilket en släde med stödkonstruktion för bygget läggs ut) av ett nytt fartyg i Norrköping ägde rum 1968 27/9. En annan del av varvet övertogs 1963 av Saltängens Mek. Verkstad AB som, utöver allmänna verkstadsarbeten, ägnar sig åt reparationer av fartyg och kan torrsätta dylika på upp till 3 000 ton d. w.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar