Nyheter: Upprustning av Hagebyparken.

Hagebyparken ska bli en naturlig mötesplats för Hagebyborna. Bland annat kommer fler sittplatser tas fram, mer utrymme för blommande träd, buskar och perenner skapas. Dessutom anläggs en bouleplan. Det blir också mer belysning i parken.
För barnen kommer de olika lekutrymmena nu koncentreras till ett som blir större och innehåller klätterställningar, gungor och en karusell.

Det blir också en lekpark i det nya bostadsområdet i Rambodal.

Källa: Norrköpings Kommun.

Nyheter: Planer för nya bostäder intill gamla gymnastikhuset.

Intill det gamla gymnastikhuset på Nygatan, mitt emot De Geergymnasiet finns planer på att bygga bostäder. Tomten är smal och närheten till gymnastikhuset som klassas som byggnadsminne gör att det ställs höga krav på utformningen av huset.
För att utnyttja den smala tomten på bästa sätt föreslås underjordisk parkering samt gemensam uteplats på taket. För att den nya byggnaden inte ska störa gymnastikhuset är utformningen av hörnet viktigt och olika förslag har tagits fram för hur just den delen skulle kunna se ut.

Huset föreslås inrymma cirka 30 lägenheter, går allt enligt planerna kan det bli aktuellt med byggstart omkring våren 2012. På detaljplanens webbsida kan du titta på tre olika förslag till utformning av huset i en 3D-modell. Till och med 20 juli har du chansen att tycka till om detaljplanen för Klockan 1.

Källa: Norrköpings Kommun.

Tipset: Kvarteret Spinnrocken, Norrköping.

Spanade lite i dagstidningarna, som brukligt, om vad som händer i staden och fick då nys om att på "Stiftelsen Kulturmiljövårds" hemsida kan man få information om den arkeologiska undersökningen i kvarteret Spinnrocken som ligger mitt i city som snart ska omvandlas.

Hantverkaregatan väster ut mot Olai Kyrkogata. Huset med taköverhänget över
trottoaren finns fortfarande kvar med Orientlivs som hyresgäst.

Mellan den 2 maj och den 8 juli utför KM en arkeologisk slutundersökning i kvarteret Spinnrocken i Norrköping. Kvarteret Spinnrocken bebyggdes i slutet på 1600-talet. Innan dess var denna del av Norrköping en del av stadens odlingsmark. På kartor från 1700-talet kan man läsa att det bodde ett antal människor av olika ålder och yrkestillhörighet i kvarteret; allt från daglönare, snusarbetare, piparbetare, dödgrävare, åkare och änkor till byggmästare, murmästare, en trumpetare, en korpral samt en fabrikör.

Den arkeologiska undersökningen kommer att kunna ge oss ytterligare kunskaper om hur dessa människor levde, vilka verksamheter de bedrev, och kanske om varifrån de kom innan de flyttade till denna del av staden.

Undersökningen fokuserar även på odlingen som har bedrivits i området. Vi förväntar oss att finna spår av både mindre trädgårdstäppor inom 1700-talstomterna och eventuell mer storskalig odling som har bedrivits innan marken blev en del av staden.

Källa: Stiftelsen Kulturmiljövård.

Nyheter: Planer på storhotell och engelska radhus.

Framtidsplaner välvs nu även för de delar av gamla Saltängen, som de senaste årtiondena fungerat som station för fjärrbussar och som parkeringar. Där f d Druvan är det i stort sett enda, som lämnats kvar av äldre tiders bebyggelse. En antikvarisk konsekvensbeskrivning har nu tagits fram. Där sätts, med ett kulturhistoriskt grepp, planerna för framtiden i relation till områdets förflutna.

Helt klart är att busstorget ska byggas igen. Rodgagatan, som numera flyter ut i det ödsliga torget, ska återställas som en gränd mitt i den nya bebyggelsen.

Det planeras för sex våningar ut mot Norra Promenaden, och därinnanför något slags engelsk radhusstad. I korsningen med Drottninggatan ska ett hotell på åtta våningar få höja sig ut mot den gatan.

Vid Sveaparken reser sig framtida byggnad, Drottninggatan sträcker sig söderut förbi.

Därmed slukas en stor del av Sveaparken, som ända sedan 1870-talet ingått i parkkomplexet i anslutning till järnvägsstationen. Sveaparken är dock redan så hårt åtgången, att man väl knappt längre kan tala om park.

Kvar ska nu bli ett litet torg med mycken grönska, som övergång medan den äldre bebyggelsen och den nya. Sveaparkens försvinnande är en olägenhet, som man får ta.

En viss försämring för stadsbilden är också, att f d Druvan får ett starkt indraget läge i förhållande till Carl Johans Park, i stället för att som hittills ingå i den inramande bebyggelsen. Men även det får accepteras, anses det i den antikvariska konsekvensbeskrivningen.

För detta ska ju bli en stilfullt byggd och bebodd del av Norrköping.

En ny stadsdelspark uppifrån Norra Promenaden ska också ge ett lyft för Hyrkuskens hus. Alltså den låga 1800-talsbyggnad med tillhörande uthus, som fått ligga kvar i direkt anslutning till statliga verkskolosserna från 1970-talet.

Denna minnesrika byggnad, där stadens siste hyrkusk höll sin näring igång in på 1970-talet, kommer i framtiden att vara placerad i en levande och grön miljö. Dess kulturhistoriska värden lyfts då fram på ett sätt, som idag inte låter sig göras.

Med ett snabbt historiskt svep kan konstateras, att den här delen av staden varit bebyggd alltsedan 1700-talet. Men att det allra mesta revs under 1950- och 60-talen, efter att dessförinnan ha fått förfalla under en stor del av århundradet.

Men nu, på 2000-talet, ska alltså denna så centrala del av Norrköping fås att leva upp igen.

Planbeskrivning (PDF dokument) av Saltängen med närområde. Norrköpings Kommun.

Källa: Folkbladet.

Nyheter: Norrköpings folkmängd den 31 maj 2011.

Den 31 maj 2011 var Norrköpings folkmängd 130 153 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 8 juni 2011. Folkmängden under årets första fem månader ökade med drygt 100 personer om man jämför med Statistiska centralbyråns (SCB) officiella befolkningsstatistik för den 31 december 2010. Enligt SCB hade Norrköping 130 050 invånare vid årsskiftet.
Under motsvarande period föregående år ökade folkmängden med 283 personer.

Källa: Norrköpings Kommun.

Nyheter: Ny framtidsvision: Hamnbron ska bort.

Ambitionerna är höga för Saltängen bortom Hamnbron - som en ny, modern stadsdel mellan Norra Promenaden och Strömmen. En intressant beståndsdel i visionen, som nu tas fram på Stadsbyggnads kontoret, är att man där förutser Hamnbrons försvinnande.
I planeringen för Strömsholmen (den som hittills inte kan sägas ha nått någon vart) har någon gång framförts, hur befriande det vore att slippa ifrån den osköna barriär, som Hamnbron utgör.
I den här aktuella stadsbyggnadsvisionen kan man nu läsa om, hur "Hamnbrons överdimensionerade och tunga betongkonstruktion från 1960-talet kan tas bort".

Backspegeln: Springflickan - Mary Alzèn. Del 2.

Denna text är citerad ur "Minnen från Norrköping" är skriven av amatörförfattare i ett försöks-projekt under ledning av Sven Wernström, utgiven 1979.

Ibland gick hon till livsmedelskommissionen som låg på Gamla Rådstugugatan. Där köpte hon en stor bit marmelad. Det var gott med en sötsak då och då. Hemma åt familjen ofta paltbröd, som Maria eller bröderna köat för redan klockan sex på morgonen. Det hembakade brödet var uppblandat med potatismjöl och blev rätt torrt. Eftersom alla i huset odlade potatis hyrdes en potatisrivare för att framställa potatismjöl att dryga ut kosten med.

Hörnet Gamla Rådstugugatan 37, Hantverkaregatan i Kv Spiran.

År 1918 gick Maria och läste i S:t Olai kyrka. Prosten Sjöholm hade föreslagit at de som inte hade råd med det dyra svarta klänningstyget skulle få ett billigt vitt tyg. Det var tunt och slafsigt. Maria fick det vita tyget. Denna uppdelning väckte både förstämning och vrede, så den upprepades inte.

När Maria varit springflicka i 3 år frågade fröken Larsson om hon ville lära att sticka på maskin eller hjälpa till i affären. Maria valde affären. Hon var lite djärvare nu och förklarade att hon tyckte det såg ut att vara trist vid stickmaskinerna. Lönen steg till 3:50 i veckan. Nu fick hon expediera, skylta och ta emot ull och stickylle. Det var gamla slitna koftor strumpor. Flickorna klippte bort knappar, sömmar och packade yllebitarna i stora balar. Dessa skickades till tvätt och bearbetades så att de kunde spinnas och färgas. Spinneriet låg i Vetlanda. Fruarna, som lämnat ullen, kom tillbaka efter garnet. När de vävt upp det kom de med tyget till beredning. Därefter kom de för fjärde gången och löste ut tyget. Nu var det byskräddarens tur att tillverka en kostym eller kappa.

När det var bråttom kunde klockan bli både åtta och nio innan Maria kom hem. Det gällde även lördagar. Bröderna var då redan omklädda och på väg ut. Maria tyckte då att det inte fanns någon rättvisa i världen. Hon gick in i rummet och grät. Mor kom in till henne, småpratade och lirkade samt fick henne att lugna sig, äta och vila.

Folkets Park i Norrköping.

På julen blev Maria glatt överraskad. Nog fick de arbeta till klockan fyra, men när hon gick hem bar hon på två stora julklappspaket. Hemma var julpyntat i varje vrå. Mor och syskonen hade inte sparat på krafterna. I källaren fanns stora baljor med lutfisk. Från en släkting på landet hade far köpt både fläsk och julgran. Det blev inte dyrt eftersom han redan gjort snickeriarbeten åt bonden. Potatis fanns gott om och mycket bröd. Maria trivdes hos sin familj och njöt av julbordet. Paketen öppnades och hon plockade upp ett mörkgrått trasgarnstyg, som hon visste var värt tio kronor. Fröken Larsson gav en röd tröja, som hon själv virkat.

I affären arbetade två andra flickor, Inga och Ebba. De berättade ofta om sina danskvällar i Folkets Park (historien om Folkets Park) och på Hultet. Till Maria sa de att hon fick gärna följa med dem ut på dans. Maria hade lärt sig valsstegen av sina bröder och ibland hade hon tagit en svängom med grannflickorna. Det gällde nu att få lov av far och mor. Efter en del förmaningar blev det bestämt att Maria fick gå på sin första bal. Kvällen var kylig när flickorna en majkväll gick till Hultet vid Linköpingsvägen. Dansbanan låg högt på ett berg. Därifrån såg man Motala ström och Femöresbron.

I skjutbanan försökte man träffa porslinstallrikar som stod uppradade. Sedan uppträde Hilmer Een med visor och kupletter, som han lånat från någon revy eller snappat upp på annat sätt. Han var fotograf till yrket. En blåsorkester svarade för dansmusiken. Det var foxtrot, slowfox, vals och hambo. Maria kände sig fin i sin nya hatt och kappa. Kängorna med lädersulor kändes sköna. Hon tänkte på sina småsystrar, som klampade omkring i skor med träbottnar.

Kneippen, Kv Höken, Hultet - utsikt från tornet med dansbana, 1910.

Ebba och Maria dansade med varandra. De hade köpt fem dansbiljetter. Inga dansade med Tore, som hon träffat tidigare. Maria stod och tittade på medan de andra dansade. ”Får jag lov?” hörde Maria någon säga och en lång, smal pojke stod framför henne.
Hon nickade och de gick upp på banan. Spännande var det när kavaljeren lade sin arm om hennes midja och fattade hennes hand. Maria hade övervunnit sin blyghet genom arbete i affären, men vad skulle hon säga åt den här pojken? Han såg så blyg ut. Kanske bästa att vara tyst? Hon njöt av valsens rytm och som i en dröm såg hon andra par dansa förbi. Dansen tog slut och hon letade sig fram till Ebba, som frågade: ”Har du kul?” ”Visst är det kul”, sa Maria. Hon dansade ännu några danser med den långe pojken och fick veta att han hette Bo.
Inga, Tore, Ebba och Maria gjorde sällskap hem. Eftersom Maria givit Bo halvt löfte att möta honom i Folkets Park nästa lördag, hade hon en hemlighet, likt en karamell att suga på.

Nyheter: Bråvikens nya farled invigs av (M)inister.

Nu är det dags att inviga den nya farleden in till Norrköpings hamn. Närmare bestämt på torsdag den 9 juni, då infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) kommer till Norrköping för att sköta invigningen.

Men det blir lite svårt eftersom den nya farleden handlar om förbättringar under vattenytan.

- Därför tar vi hjälp av skärbårdsbåten Saga Lejon, för att inviga den nya inseglingsrännan på plats på Bråviken, säger marknadsansvarige Ola Hjärtström från Norrköpings Hamn och Stuveri. - Förutom invigningen av inseglingsrännan, som blivit både djupare och bredare, kommer ministern även att inviga Norrköpings nya kombiterminal och containerhamn vid Pampushamnen.

Vid invigningarna medverkar även landshövding Elisabeth Nilsson, Sjöfartsverkets generaldirektör Ann-Catrine Zetterdahl och kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist.
Från näringslivet medverkar Magnus Hall, koncernchef hos Holmen samt Bengt-Erik Bengtsson och Hans Lundin, VD respektive styrelseordförande för Norrköpings Hamn och Stuveri.
Tilläggas kan att farledsprojektet kostat cirka 260 miljoner kronor och betalats gemensamt av Sjöfartsverket och Norrköpings kommun.

Källa: Folkbladet.