Memory: Fasadmurning på 80-talet.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. 

Victor Rydbergs dikt "Tomten" får mig inte bara att minnas trevliga juletider, utan också på en del kalla nästan outhärdliga vinter månader när man arbetade utomhus och plockade tegel på fasader i stan.
Det kom sig så att jag valde bygganläggnings linjen och specialisering murare efter grundskolan och hamnade på LE Lundberg som fullbetald. Jag arbetade de första fem, sex åren med ett gäng som kallades "Katrineholmarna", två bröder och en lite äldre gubbe som naturligtvis kom från Katrineholm och de pendlade emellan varje dag. Jag minns att vi under en vinter i mitten av 80-talet höll till uppe på Haga - Bredavägen 13 och 15 om jag ska var exakt, eftersom husen står kvar, och slängde upp fasadtegel på två huskroppar. Vi började med nr13 har jag för mig och klädde det med rött mexitegel eller något liknande.

Fasadmurning.

Det var så pass kallt att vi var tvungna att täckte in den del av huset där vi började att mura, med plast och reglar som stöd in mot väggen. Sträckan var nog inte mer än tio, femton meter och där under stod vi alla fyra i halvmörkret på morgonen. Som beslysning hade vi stora bygglampor som stod utplacerade strategiskt för att ge optimalt ljus så vi kunde se linans nivå som stenen skulle tryckas ned till, i det färska ljumma murbruket.

Det var kallt kan jag helförsäkra, fingrarna skrek om värme, eftersom det inte går att ha några stora värmeisolerade skidhandskar på sig när man murar. Händerna åkte titt som tätt in under armhålan eller upp till munnen där ett par varma ut andningar fick fungera som element.
Vattnet som vi använde för att blanda till murbruket med var uppvärmt med stora element som var nedstuckna halvägs i en stor tunna. Det steg stora dimmoln upp över tunnan och ut över området, det påminde mig om de japanska makakernas (snöaporna) varma källor på vintern, där de sitter och njuter.
Om man ändå kunde få vara en makak ett par minuter, tänkte jag ofta. När väl stenen hade kommit på plats så frös ofta murbruket till om man inte var tillräckligt snabb att foga (skrapa) bort det överflödiga bruket som stack ut och det var nästan omöjligt att få bort det.

Det blev att tända gasolbrännaren och värma upp bruket till rätt temperatur igen om det hade hunnit att frysa till. Eldflammorna spred sig utefter tegelväggen likt en eldkastare och det var inte sällan man lyckades bränna av murarlinan, den som var "nyckeln" till om murningen blev rak eller inte. Oftast använde vi stora byggvärmare om det var mycket kallt under längre perioder, som pumpade in värme i den lilla instängda utrymmet där man vistades. Nackdelen var att de för ett hiskligt oljud där de stod och pumpade in värme och lukten av diesel var inte heller någon man ville ha i snoken hela dagen. Ja det var lite minnen från 80-talet i staden med fabrikerna.

Backspegeln: Industriutveckling och industristruktur.

Varvsindustrin, en bransch med upp- och nedgångar. Del 1.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
En annan verksamhet med gamla anor i staden är - eller snarare var - varvsindustrin. År 1838 förlade Motala Werkstads Bolag ett filialvarv (Motala Varv) (som låg här) till Norrköping för att där kunna bygga och reparera större fartyg än som var möjligt vid den relativt trånga och grunda kanalen. År 1891 gick bolaget i konkurs, varefter rörelsen i Norrköping avvecklades. Redan 1890 hade Norrköping stad övertagit det på södra sidan av strömmen belägna varvsområdet, vilka efter några år utarrenderades till Norrköpings Träförädlings AB, som bl. a. byggde träpråmar och utförde fartygsreparationer.

Monitoren Sölve byggdes på Motala Varv i Norrköping
och levererades till svenska flottan 1875.

Inför de kommande hamnutvidgningarna flyttade denna verksamhet 1904-1906 ut till Karlsro i Östra Eneby församling. Rörelsen vid varvet var då och fram till 1917/18 obetydlig. Bolagets huvudsakliga verksamhet omfattade drift av sågverk och snickerifabrik.
Den rådande högkonjunkturen och den av krigsförlusterna orsakade tonage efterfrågan gjorde att varvs-rörelsen upplevde en mycket stark utveckling 1918 och 1919. Redan befintliga varv byggdes ut, samtidigt som åtskilliga nya varvsföretag kom till. Under intryck av dessa allmänna betingelser övertogs trävarubolagets varv 1917 av Norrköpings Varfs & Verkstad AB varefter en genomgripande utbyggnad av anläggningen vid Karlsro till en fullständig varvs- och verkstadsrörelse genomfördes.

Rörelsen fick snart stor omfattning och sysselsättningssiffrorna steg från ca 60 personer 1918 till 160 året därpå. Ungefär sammtidigt som Norrköpings Varvs- och Verkstads AB:s verksamhet utvecklades på detta sätt växte två andra, relativt stora varv upp i staden, Varfs- och Rederiaktiebolaget Brage (med ca 70 sysselsatta 1919) och AB Östersjövarvet (med ca 100 sysselsatta 1919). Förstnämda företags varv startades sommaren 1918 och förlades till Alholmen. AB Östersjövarvet, lokaliserat till Gästgivarehagen, begynte likaledes sin verksamhet 1918. Vid denna tid utvecklades Norrköping även till en betydande rederistad.
Våren 1920 kunde man bl. a. läsa:
"Rederinäringens uppsving har även följts av varvsanläggningar, så att staden nu består sig med tre skeppsvarv. Norrköpings varvs- och verkstadsaktiebolag har i dagarna från Norge fått beställning på tre fartyg, varjämte bolaget på senaste tiden övergått till byggande av järnvägsvagnar samt har beställning på ett 50-tal sådana dels för svenska och dels för norska statsbanornas räkning. Det av grossh. Bäckdahl i Stockholm för ett par år sedan anlagda Östersjövarvet blev indraget i den Söderströmska kraschen, varför dess framtida öde är oavgjort. Det senaste tillkomna Varvs- och rederibolaget Brage bygger segel- och motorfartyg." 

Nyheter: Norra strandpromenaden rustas upp.

Inom projektet Vid Strömmen kommer Norra strandpromenaden att rustas upp. Det blir ett nytt promenadstråk med stora perenerplanteringar och körsbärsträd mellan Hamnbron och Saltängsbron.
Entreprenör: Åhlin och Ekerot - Startdatum: hösten 2010 - Slutdatum: sommaren 2011
Kontakt: Tekniska kontoret.

Nyheter: Spårväg mellan Norrköping och Söderköping.

Förutsättningarna och viljan finns. Men innan den första spårvangen rullar mellan Norrköping och Söderköping återstår mycket arbete. Norrköpings och Söderköpings har tillsammans tagit fram en idéstudie som tittat på möjligheten att bygga spårväg mellan Norrköping och Söderköping. Resultatet är glasklart: visst går det bra att bygga spårväg mellan Norrköping och Söderköping!

[Läs hela artikeln] Norrköping Kommun.

Backspegeln: Industriutveckling och industristruktur.

Slakteriverksamhet och Charkuterivaruproduktion. Del 2.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Under 1960-talet utvidgades tomt och lokaler. Föreningen drev 1937-1957 slakteri också i Valdemarsvik. Verksamhetsområdet omfattade till en början endast socknarna närmast Norrköping samt Hammarkinds härad. I början av 1930-talet utökades detta och kom efter hand att omfatta hela östra Östergötland och nordligaste delen av Kalmar län, ned t. o. m. Tjust-eds kommun. Från och med 1972 gick sju slakteriföretag i östra  och mellersta Sverige, däribland Norrköpingsföreningen, samman till ett företag med namnet Farmek (Förenade andelsslakterier i Mellansverige, ekonomiska föreningen).

Kött styckas på Hulterströms charkuteri som grundades 1931.

Samgåendet, som har sina paralleller i Väst- och Sydsverige, är ett led i en genomgående strukturomvandling i syfte att bl. a. skapa större och rationellare enheter. I Farmek ingår, förutom Norrköpingsföreningen samt de ovannämda Essamn- och Hansaföretagen, bl. a Östergötlands andelsslakteriförening (bildad 1934 men med olika förgångare bakåt till 1889) med slakterier numera i enbart Linköping och Vimmerby, sedan de mindre slakterierna i Motala, Tranås och Kisa nedlagts.
Rationaliseringåtgärdena, sedan Farmek bildats, innebar bl. a. att verksamheten i Norrköping begränsades till nötstyckning och beredning av vissa köttprodukter. Övrig verksamhet överfördes till Linköping och Vimmerby. Tidigare än de flesta andra konsuntionsföreningar startade Kooperativa Föreningen Hoppet i Norrköping en egen charkuterifabrik, som var i drift 1905-1914. Året 1923 återupptogs denna verksamhet i större skala, genom att föreningen det året köpte Norrköpings Slakteribolags fastighet vid Luntgatan inne i staden.
Nya lokaler (fram till 1949 ägda av Kooperativa Förbundet och förhyrda av föreningen, därefter ägda av denna), togs 1932 i anspråk vid Hospitalsgatan. De har senare utbyggds. Vid årsskiftet 1960/61 övertogs charkuterifabriken liksom intilliggande bageri av KF. Fabriken har fått rollen av central produktionsenhet för Konsum och Domus i Östergötland, nordöstra Småland och södra Södermanland, vilket område överensstämmer med motsvarande område för KF:s bageri och lagercentral. Charkuterifabrikens försäljning uppgick 1972 till 46 miljoner kronor, utgörande bortåt 6 % av det sammanlagda försäljningsvärdet inom KF:s charkuterifabriker.

Nyheter: 300 filmer ur filmarkivet finns nu tillgängliga på nätet.

I ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och Kungliga biblioteket har över 300 filmer ur filmarkivet gjorts tillgängliga på nätet. Från den första svenska filmen till valfilmer och journalfilmer, till reklam- och informationsfilmer. Hundra års historia i rörlig bild finns tillgängligt för allmänheten.
Här är länken till Filmarkivet och filmen "Ett sommarkåseri om Norrköping" från 1937.

Nyheter: Norrköpings folkmängd den 31 januari 2011.

Den 31 januari 2011 var Norrköpings folkmängd 130 099 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 9 februari 2011. Folkmängden under årets första månad ökade med omkring 70 personer enligt KID.
Under motsvarande månad föregående år ökade folkmängden med drygt 100 personer.
Folkmängdsökningen i januari 2011 beror både på ett positivt flyttnetto och ett positivt födelsenetto. Det vill säga det har flyttat fler personer till Norrköping än antalet som flyttat från Norrköping och det har fötts fler barn under perioden än antalet dödsfall som skett.

[Läs hela artikeln] Norrköpings Kommun.

Backspegeln: Norrköping under omvandling.

Denna text är citerad ur "Boken om Norrköping".

"Om vi förmår bevara den jämna framstegstakt i ekonomin som varit efterkrigstidens kännemärke, kan vi på tjugo år fördubbla vår nuvarnade produktion", yttrade statsministern vid 1956 års remissdebatt. Man hyste då ganska allmänt en framstegs optimistisk tro på utvecklingen i så måtto att allt skulle växa och bli större, bli mer lönsamt, ge mer utdelning. Små företag, små hus, små skolor, små affärer, små sjukhus "lönade" sig inte längre. Allt måste löna sig. En av tidens högt ljudande melodier handlade alltså om kvantitet och lönsamhet.

Kvarteret Linden rivs, Prästgatan till höger 1975-01-28. Foto Ingvar Anehed.

Dessa normer kom även i många avseenden att vägleda Norrköping. Enligt kommunreformerna på 1950- och 1970-talen växte kommunens areal. År 1952 införlivades Styrstad och Tingstad sydost om innerstaden. 1971 sammanlades med Norrköping kommunerna Kvillinge och Kolmården i norr, Skärblacka i väst. 1974 införlivades Vikbolandet.
Kommunen Norrköpings landareal omfattar härigenom 1 604,94 km2, varav 112,71 km2 vatten, 1492,25 km2 land. År 1950 hade Norrköping 84 647 invånare. Jämfört med tidigare befolknings explosion har Norrköpings invånarantal stabiliserats på 1970-talet till omkring 120 000 (31/12 1977 fanns 120 647 invånare). Hur ville man nu utforma detta storsamhälle? Hur och var skulle människorna bo? Var skulle de finna sin utkomst? Ja, början var redan gjord stadsplanemässigt med de förut omtalade, projekterade ringarna av förstadssamhällen.

Byggnadsverksamheten där pågick i all mer stegrad takt, i regi dels av privata byggmästare, dels av sk allmännyttiga företag. Däribland fanns kommunens eget, den 1947 bildade Stiftelsen Hyresbostäder. Det byggdes i alla riktningar. På Söderstadens och Klingbergs jordar, på Såpkullens höjder, i Kneippen och Strömbacken med härliga utsikter mot Strömmen och skogarna. I Haga och Eneby fick egnahemmen från 20- och 30-talen hyreshusgrannar.
Där gubbarna spelat poker på bergsknallarna i Vilbergen växte ett helt förstadssamhälle upp. Skarphagen, som stadens myndigheter varit tveksamma att inkorporera 1936 bl. a. därför att där fanns så dålig bebyggelse och dåliga "skatteobjekt", betonglades - för förhoppningsvis bättre "skatteobjekt". Hageby, Ljura, Navesta - överallt schaktas och gjuts, murar höjs, tak läggs över lägenheternas mångfald.

Nyheter: Den 9 september 2011 öppnar Cnema.

Film och mediekulturen sjuder i Norrköping. Här finns allt från bio, filmverkstad för barn och unga, utomhusbio och filmfestivaler, till utbildning och forskning inom avancerad spel, film och visualiseringsteknik.

Nu tas äntligen sista steget i förverkligandet av Norrköpings Visualiseringscenter C. Norrköpings kommuns film- och mediepedagogiska verksamhet Harlekinen byter namn till Cnema och slår upp sina portar vid Kungsgatan. Cnema blir en nationellt unik mötesplats, mitt i visualiseringscenter C. Här kan man se film från hela världen, prata och lära sig mer om film och medier, samt skapa sina egna berättelser och visa dem för en publik. I lokalerna blir det tre toppmoderna biosalonger med 200, 65 och 40 platser, samt ett nytt film- och medielabb på 300 kvm för inspelning, redigering och animering. Filmvisningarna på Harlekinen fortsätter till och med 15 juni och efter det traditionsenliga sommaruppehållet öppnar Cnema den 9 september.

Backspegeln: Industriutveckling och industristruktur.

Slakteriverksamhet och Charkuterivaruproduktion. Del 1.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Kreaturstillförseln till Norrköping blev tidigt betydande, framför allt för att tillgodose stadsbornas behov av kött. I stor utsträckning skedde detta på den s. k. Oxmarknaden, som länge hölls i trakten av Oxelberget där benämningarna Odaltorget och Odalgatan minner därom. Omfattande utförsel av kreatur med fartyg förekom även. Det första större slakteriföretaget i Norrköping var Oskar Johanssons slakteri AB, O.J:s, grundat 1857, aktiebolag 1914. Efter att tidigare ha arbetat på olika håll i staden köpte man 1919 den byggnad vid Bryggaregatan/Västra S:t Persgatan, som där blivit ledig, då Bergmanska Bryggeriet nedlagts efter samgåendet med Norrköpings Förenade Bryggerier.

Avlastning av slaktade grisar hos O.J:s Slakteriaktiebolag 18 maj 1943.

Härifrån flyttade 1959 en del av rörelsen till det vid Lindövägen belägna slakt- och fryshuset, som kommunen då, efter driftunderskott under en följd av år, sålde till ett konsortium med Johanssons slakteri i spetsen, sedermera benämnt Norrköpings Kyl- och Fryshus AB.
Det kommunala slakthuset byggdes 1913-1915 för att främja slakterihygienen i staden. Hit överflyttade huvuddelen av ortens slakterier. Oskar Johanssons Slakteri AB var igång till årsskiftet 1969/70 då dess lokaler vid Bryggaregatan övertogs av Essman Livsmedel AB, ett familjeföretag i charkuteribranschen med säte i Linköping. Essman övertogs i sin tur av Farmek 1972. Essmans Norrköpingsfilial, med tillverkning av framför allt produkter för gatukök, övergick 1973 i Hansa Livsmedel AB, också detta helägt dotterbolag till Farmek.
I stadens komunala slakthus hyrde Norrköpingsortens slakteriförening in sig. Verksamheten vid detta producentägda företag började 1922, sedan jordbrukarna i området 1913-1922 varit anslutna till Mälarprovinsernas Andelsslakteri. År 1937 ville föreningen köpa hela slakthuset, men staden motsatte sig detta med tanke på bl. a. övriga nyttjare av lokalerna. År 1941 köpte emellertid föreningen av staden ungefär hälften av dess slakthustomt och uppförde här ett eget slakteri med charkuterifabrik, tagen i bruk 1943.

Nyheter: Stor hållbarhetssatsning i Kneippen Syd.

Nu tar planerna form för nästa etapp av utbyggnaden av Kneippen Syd. Här ska hållbarhet stå i fokus för att skapa en stadsdel anpassad för framtidens utmaningar ur både ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt perspektiv.
– Det här ska bli ett riktigt spetsprojekt, hållbarhetsfrågor är alltid viktiga när vi planerar för ny bebyggelse, men här kommer vi ta i rejält och ställa extremt höga krav för att skapa en hållbar stadsdel, säger Mattias Stenberg (Mp), ordförande i stadsplaneringsnämnden.

[Läs hela artikeln] Norrköpings Kommun.