Memory: Fasadmurning på 80-talet.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. 

Victor Rydbergs dikt "Tomten" får mig inte bara att minnas trevliga juletider, utan också på en del kalla nästan outhärdliga vinter månader när man arbetade utomhus och plockade tegel på fasader i stan.
Det kom sig så att jag valde bygganläggnings linjen och specialisering murare efter grundskolan och hamnade på LE Lundberg som fullbetald. Jag arbetade de första fem, sex åren med ett gäng som kallades "Katrineholmarna", två bröder och en lite äldre gubbe som naturligtvis kom från Katrineholm och de pendlade emellan varje dag. Jag minns att vi under en vinter i mitten av 80-talet höll till uppe på Haga - Bredavägen 13 och 15 om jag ska var exakt, eftersom husen står kvar, och slängde upp fasadtegel på två huskroppar. Vi började med nr13 har jag för mig och klädde det med rött mexitegel eller något liknande.

Fasadmurning.

Det var så pass kallt att vi var tvungna att täckte in den del av huset där vi började att mura, med plast och reglar som stöd in mot väggen. Sträckan var nog inte mer än tio, femton meter och där under stod vi alla fyra i halvmörkret på morgonen. Som beslysning hade vi stora bygglampor som stod utplacerade strategiskt för att ge optimalt ljus så vi kunde se linans nivå som stenen skulle tryckas ned till, i det färska ljumma murbruket.

Det var kallt kan jag helförsäkra, fingrarna skrek om värme, eftersom det inte går att ha några stora värmeisolerade skidhandskar på sig när man murar. Händerna åkte titt som tätt in under armhålan eller upp till munnen där ett par varma ut andningar fick fungera som element.
Vattnet som vi använde för att blanda till murbruket med var uppvärmt med stora element som var nedstuckna halvägs i en stor tunna. Det steg stora dimmoln upp över tunnan och ut över området, det påminde mig om de japanska makakernas (snöaporna) varma källor på vintern, där de sitter och njuter.
Om man ändå kunde få vara en makak ett par minuter, tänkte jag ofta. När väl stenen hade kommit på plats så frös ofta murbruket till om man inte var tillräckligt snabb att foga (skrapa) bort det överflödiga bruket som stack ut och det var nästan omöjligt att få bort det.

Det blev att tända gasolbrännaren och värma upp bruket till rätt temperatur igen om det hade hunnit att frysa till. Eldflammorna spred sig utefter tegelväggen likt en eldkastare och det var inte sällan man lyckades bränna av murarlinan, den som var "nyckeln" till om murningen blev rak eller inte. Oftast använde vi stora byggvärmare om det var mycket kallt under längre perioder, som pumpade in värme i den lilla instängda utrymmet där man vistades. Nackdelen var att de för ett hiskligt oljud där de stod och pumpade in värme och lukten av diesel var inte heller någon man ville ha i snoken hela dagen. Ja det var lite minnen från 80-talet i staden med fabrikerna.