Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år".
Man sade också när det gällde Dagsbergsfältet att den nya generalplanen som då fastställts för staden skulle medföra att tyngdpunkten av bebyggelsen försköts mot söder och sydost och då skulle Dagsbergsfältet för badet bli ett fullt acceptabelt läge. Vad Kungstorget beträffade hade det aldrig varit någon allmän entusiasm för en placering av badhuset där. Beslutet hade fattats mot bakgrund av att det då fanns vissa möjligheter att få byggnadstillstånd och att den enda för ändamålet omedelbart disponibla tomten var just Kungstorget.
Den utredning Idrotts- och friluftsstyrelsen enligt dessa intentioner sedan fick Stadsfullmäktiges uppdrag att göra skulle dessutom ta sikte på att undersöka möjligheterna att till Dagsbergsfältet i anslutning till badhuset också lägga det centrala friluftsbad som sedan gammalt varit avsikten att bygga. Man framhöll redan då att det anläggnings- och drift-ekonomiskt utan tvivel skulle vara mycket att vinna på en sammankoppling av badhus och friluftsbad.
I Idrotts- och friluftsstyrelsens utredning betonades sedan ytterligare fördelarna av en gemensam förläggning till Dagsbergsfältet av de här aktuella anläggningarna. Man skulle genom en sambyggnad mellan badhus, friluftsbad och idrottshus först och främst få betydligt lägre anläggningskostnader men säkerligen i än högre grad lägre driftkostnader.
Samtidigt pekade man också på den stora betydelsen av att idrott och motion i olika former kunde utövas i nära anslutning till bad och simsportsliga möjligheter. Men för säkerhets skull framhöll styrelsen särskilt att den därför i sammanhanget på intet sätt betraktade badhuset som en specifik sportanläggning. Man hade givetvis i första hand tagit hänsyn till alla väsentliga krav som borde ställas på en central varmbad-anläggning i en kommun av Norrköpings storlek.
En förutsättning vid utredningen hade varit att en utbyggnad skulle kunna ske etappvis av de olika enheterna.
Planen hade därför utformats så att badhuset utgjorde en byggnadsenhet, friluftsbadet en annan och sedan var idrottens hus uppdelat på inte mindre än fyra byggnadsenheter, nämligen en mindre gymnastik- och idrottshusbyggnad, alltså nuvarande Sporthallen, en större tävlingshall, en särskild flygel-byggnad med lokaler för icke så utrymmes-krävande inomhusidrotter samt slutligen en tennishall.
Det lades från Idrotts- och friluftsstyrelsens sida ned mycket möda på att utarbeta ett detaljerat byggnadsprogram för hela detta komplex. När sedan arkitekterna Arne Strömdal och Erik F Dahl fick i uppdrag att rita anläggningen var det under hela projekteringstiden ett mycket intimt samarbete mellan arkitekterna och styrelsen för att man verkligen skulle ta till vara alla praktiska erfarenheter om olika funktioner, såväl stora som små. Fortsättning Del 3.
Man sade också när det gällde Dagsbergsfältet att den nya generalplanen som då fastställts för staden skulle medföra att tyngdpunkten av bebyggelsen försköts mot söder och sydost och då skulle Dagsbergsfältet för badet bli ett fullt acceptabelt läge. Vad Kungstorget beträffade hade det aldrig varit någon allmän entusiasm för en placering av badhuset där. Beslutet hade fattats mot bakgrund av att det då fanns vissa möjligheter att få byggnadstillstånd och att den enda för ändamålet omedelbart disponibla tomten var just Kungstorget.
 |
| Centralbadet var det första större, kombinerade simhalls och friluftsbadet i Sverige. Med sina 6 utomhus-bassänger och 3 inomhus har det ingen motsvarighet i landet. |
I Idrotts- och friluftsstyrelsens utredning betonades sedan ytterligare fördelarna av en gemensam förläggning till Dagsbergsfältet av de här aktuella anläggningarna. Man skulle genom en sambyggnad mellan badhus, friluftsbad och idrottshus först och främst få betydligt lägre anläggningskostnader men säkerligen i än högre grad lägre driftkostnader.
Samtidigt pekade man också på den stora betydelsen av att idrott och motion i olika former kunde utövas i nära anslutning till bad och simsportsliga möjligheter. Men för säkerhets skull framhöll styrelsen särskilt att den därför i sammanhanget på intet sätt betraktade badhuset som en specifik sportanläggning. Man hade givetvis i första hand tagit hänsyn till alla väsentliga krav som borde ställas på en central varmbad-anläggning i en kommun av Norrköpings storlek.
 |
| Turken i Centralbadet, som tidigare 1:a klassbadet blev kallat. |
Planen hade därför utformats så att badhuset utgjorde en byggnadsenhet, friluftsbadet en annan och sedan var idrottens hus uppdelat på inte mindre än fyra byggnadsenheter, nämligen en mindre gymnastik- och idrottshusbyggnad, alltså nuvarande Sporthallen, en större tävlingshall, en särskild flygel-byggnad med lokaler för icke så utrymmes-krävande inomhusidrotter samt slutligen en tennishall.
Det lades från Idrotts- och friluftsstyrelsens sida ned mycket möda på att utarbeta ett detaljerat byggnadsprogram för hela detta komplex. När sedan arkitekterna Arne Strömdal och Erik F Dahl fick i uppdrag att rita anläggningen var det under hela projekteringstiden ett mycket intimt samarbete mellan arkitekterna och styrelsen för att man verkligen skulle ta till vara alla praktiska erfarenheter om olika funktioner, såväl stora som små. Fortsättning Del 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar