Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år".
Det slutgiltiga förslag styrelsen sedan framlade blev föremål för Stadsfullmäktiges beslut i mars 1955. Drätselkammaren sade i anslutning till detta att på de skäl styrelsen andragit i sin uttömmande och klarläggande utredning borde Stadsfullmäktige godkänna förslaget. Kammaren anslöt sig därvid också helt till de olika delförslag som framlagts och detsamma gjorde sedan fullmäktige.
Det innebar att fullmäktige i princip beslutade godkänna hela förslaget till sambyggnad på Dagsbergsfältet och att ställa anslag till Idrotts- och friluftsstyrelsens förfogande för såväl badhuset som friluftsbadet och en första etapp av idrottshuset, dvs Sporthallen. Samtidigt beslutade fullmäktige att anläggningarna skulle förvaltas av Idrotts- och friluftsstyrelsen och vidare att upphäva dels 1938 års beslut att anlägga ett friluftsbad bakom Idrottsparken, dels beslutet 1947 om att reservera plats vid Kungstorget för nytt badhus.
Det blev nu full fart på att färdigprojektera de delar som sålunda i första omgången beslutats. Då kom dock snart nya bekymmer in i bilden beträffande byggnadstillstånd. För Sporthallen lyckades man få sådant, men för badhuset var det sämre. Längre fram gick det sedan inte heller att få låna pengar och några år fanns det sk investeringsavgift på 25 % som utgick på byggen av detta slag och som självklart medförde att någon igång-sättning inte kunde tänkas. Situationen ansågs emellertid ljusna i slutet på 50-talet och man beslöt att göra en översyn av det tidigare utarbetade förslaget. Man tillsatte då också enligt det vid den tidpunkten införda byggnadsreglementet en särskild badhusbyggnadskommittè som vid sidan av Fritidsnämnden skulle svara för den fortsatta handläggningen av denna byggnadsfråga.
Den översyn man gjorde innebar dels att man tog till vara en del nya erfarenheter från andra bad ute i landet, dels att man slopade den tidigare tänkta första klass damavdelningen och att man minskade antalet karbad. Man tog också bort såväl den tvättinrättning som den frisersalong man från början tänkt sig. Så det blev ett nytt byggnadsbeslut i fullmäktige i oktober 1962 och 12 miljoner anvisades för badhus och friluftsbad. Efter den tidplan som upprättades beräknades anläggningen färdigställd under 1965.
Nu trodde man äntligen på allvar att det skulle bli fart på badbygget. Så blev dock tyvärr inte fallet den här gången heller. Det blev bara planering av friluftsbadets mark område som kom till stånd den närmaste tiden efter beslutet. Det innebar invallning av badområdet, grässådd, busk- och trädplantering och annan markplanering. Så långt kom man alltså 1964 men sedan var det stopp för det egentliga bygget. Fritidsnämnden redovisade därefter år för år att några möjligheter att igångsätta bygget inte funnits.
1966 väckte ett antal ledamöter i Stadfullmäktige en motion om en ny och förutsättningslös snabbutredning om uppförande av ett badhus med simanläggning som skulle få kosta högst 10 miljoner. Härigenom ansåg motionärerna att man kunde bringa badhusfrågan till en snabbare lösning. Man framhöll också att kostnaderna stigit avsevärt sedan fullmäktige 1962 anslagit 12 miljoner för ändamålet och vidare att den tekniska utvecklingen avancerat och nya material tillkommit.
Fritidsnämnden påpekade med anledning av motionen att detalj projekteringen slutförts 1964 och att entreprenad handlingarna i stort sett var färdiga. Första byggnadsetappen hade genomförts i och med anläggandet av friluftsbadets grönområde och byggnadslov för totalanläggningen beviljats. Det hade i den tidigare beslutade anläggningen redan lagts ned 1,8 miljoner. En omprojektering skulle innebära att man praktiskt taget fick börja om från början och de avsevärda kostnader man dittills haft skulle då vara till mycket ringa nytta. Tidpunkten för en möjlig byggstart skulle på så sätt förskjutas minst något år framåt. Fortsättning Del 4.
Det slutgiltiga förslag styrelsen sedan framlade blev föremål för Stadsfullmäktiges beslut i mars 1955. Drätselkammaren sade i anslutning till detta att på de skäl styrelsen andragit i sin uttömmande och klarläggande utredning borde Stadsfullmäktige godkänna förslaget. Kammaren anslöt sig därvid också helt till de olika delförslag som framlagts och detsamma gjorde sedan fullmäktige.
Det innebar att fullmäktige i princip beslutade godkänna hela förslaget till sambyggnad på Dagsbergsfältet och att ställa anslag till Idrotts- och friluftsstyrelsens förfogande för såväl badhuset som friluftsbadet och en första etapp av idrottshuset, dvs Sporthallen. Samtidigt beslutade fullmäktige att anläggningarna skulle förvaltas av Idrotts- och friluftsstyrelsen och vidare att upphäva dels 1938 års beslut att anlägga ett friluftsbad bakom Idrottsparken, dels beslutet 1947 om att reservera plats vid Kungstorget för nytt badhus.
 |
| De två varma "islandsbassängerna" utomhus är Centralbadet helt ensamt om. |
Den översyn man gjorde innebar dels att man tog till vara en del nya erfarenheter från andra bad ute i landet, dels att man slopade den tidigare tänkta första klass damavdelningen och att man minskade antalet karbad. Man tog också bort såväl den tvättinrättning som den frisersalong man från början tänkt sig. Så det blev ett nytt byggnadsbeslut i fullmäktige i oktober 1962 och 12 miljoner anvisades för badhus och friluftsbad. Efter den tidplan som upprättades beräknades anläggningen färdigställd under 1965.
Nu trodde man äntligen på allvar att det skulle bli fart på badbygget. Så blev dock tyvärr inte fallet den här gången heller. Det blev bara planering av friluftsbadets mark område som kom till stånd den närmaste tiden efter beslutet. Det innebar invallning av badområdet, grässådd, busk- och trädplantering och annan markplanering. Så långt kom man alltså 1964 men sedan var det stopp för det egentliga bygget. Fritidsnämnden redovisade därefter år för år att några möjligheter att igångsätta bygget inte funnits.
1966 väckte ett antal ledamöter i Stadfullmäktige en motion om en ny och förutsättningslös snabbutredning om uppförande av ett badhus med simanläggning som skulle få kosta högst 10 miljoner. Härigenom ansåg motionärerna att man kunde bringa badhusfrågan till en snabbare lösning. Man framhöll också att kostnaderna stigit avsevärt sedan fullmäktige 1962 anslagit 12 miljoner för ändamålet och vidare att den tekniska utvecklingen avancerat och nya material tillkommit.
Fritidsnämnden påpekade med anledning av motionen att detalj projekteringen slutförts 1964 och att entreprenad handlingarna i stort sett var färdiga. Första byggnadsetappen hade genomförts i och med anläggandet av friluftsbadets grönområde och byggnadslov för totalanläggningen beviljats. Det hade i den tidigare beslutade anläggningen redan lagts ned 1,8 miljoner. En omprojektering skulle innebära att man praktiskt taget fick börja om från början och de avsevärda kostnader man dittills haft skulle då vara till mycket ringa nytta. Tidpunkten för en möjlig byggstart skulle på så sätt förskjutas minst något år framåt. Fortsättning Del 4.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar