Nu när jag hittar gamla texter ur böcker om Centralbadets och Sporthallens historia, som jag citerar här och som nästan ingen har läst eller kommer att läsa mer, om hur dessa byggnader kom till så ploppar det upp gamla minnen från den tiden när man nästan veckopendlade till dessa platser. Det var som om de alltid hade legat där på Dagsbergsfältet och väntat på oss förortsbarn från olika vädersträck. Bakgrunden till varför de hamnade där de idag ligger och all den tid och arbete som låg bakom projektet hade man inte en tanke på när man var i den åldern. Vart hade vi ungar tagit vägen utan dem, vi som var intresserade av bad och sportaktiviteter i våran ungdom på 70-talet.
Jag minns att det ingick i skolans utbildning och det föll på gymnastik timmarna (i grundsskolan) att lära eleverna klara sig flytande i vattnet och simma vissa distanser. Det började väl redan i lekis och sedan vidare i de första klasserna man averkade i grundskolan. Det första klorbadet jag insöp var nog Navestadbadet som låg under centrumet mellan de båda ringarna. Det var stiftelsen Hyresbostäder som på 60-talet lät uppföra ett bastubad där och drev det fram till 1 januari 1975 då Fritidsnämden tog över. Bassängen under centrumet var ganska så liten men där fanns dock både bastu och någon form av gymnastiklokal (Budo utövades där, undrar om det inte var jodoträning där ett tag), minns jag.
I Centralbadet fick vi som gick i grundskolan i Hageby på 70-talet utföra en mängd olika aktiviteter under många år, i olika årskurser. Det var bl.a klädsim i 25 m inne-bassängen där man skulle hoppa i med ett par gamla jens och tshirt på sig och sedan trampa vatten ett tag och sedan få av sig allt i vattnet, om jag minns rätt. Benen gick som på en skrämd anka som simmar uppströms, för att försöka hålla huvudet ovanför vattenytan. Det förekom också isvaksträning, då var man tvungen att ta sig upp på en frigolit platta som låg i vattnet och som skulle likna ett isflak, med hjälp av ispiggar som hängde runt halsen. Det var nog så långt ifrån man kunde komma en kall mörk vak med vassa iskanter runt om och en nedfrusen kropp som inte fungerar efter ett par minuter i nollgradigt vatten. Minns att det inte var någon Beppes godnattstunds sömn de dagar innan man skulle göra dessa tester i badet. Man hade hört så många skrönor om att folk som fått ståplats på botten i djupa delen av bassängen, där det utfördes, när de inte klarat att trampa vatten med byxorna på.
Vi fick också visa att vi klarade av att simma långa distanser utan att vila men då var vi i den stora ute-bassängen, bl.a Simborgarmärket som innebär 200 meter simning med valfritt simsätt, i mag eller ryggläge, utan tidtagning, de flesta klarade uppgiften med hundsim. Även simning under vattnet utfördes i innebassängen och man mätte upp hur lång sträcka man kunde klara. Kommer ihåg att många var alldeles blå i ansiktet när de kom upp och en del simmade på ytan som plastankor med bara huvudet nere, det gällde att simma lite djupt och med kraftiga simtag komma framåt så snabbt som möjligt innan syret tog slut.
Centralbadet var en plats i solen för oss unga människor under sommarmånaderna när skolorna var stängda. Jag minns de där varma dagarna mitt i sommaren när man for iväg på cykel eller gick till fots ner förbi Hageby Centrums parkeringsplats och vidare ner mellan Elementhusen och sedan valde man mellan två olika vägar för att komma till badet. Tog man höger svängen kom man till Dagsbergskiosken och sedan hade man den långa Dagsbergsvägen fram till badet. Tog man den vänstra svängen så var man tvungen att ta sig igenom hela Ljuraparken för att komma fram till bassängerna. Det jobbigaste, tyckte man på den tiden, var att man hörde allt plaskande och skrikande från badet en bra bit innan man kommit fram och man visste att man var tvungen att gå runt hela anläggningen plus Sporthall för att komma fram till entrèn och sedan ta del av plaskandet. Ingången var mot stan och därmed på fel sida för oss från Hageby hållet.
Det fanns många hål i det gröna rutstaketet som omgärdade friluftsbadet och det hände väl att man slank in där någon gång. De hade vakter som roterade runt och spanade av syndarnas entrèr. Hade man bytt om hemma och var badklar så var det inte så stora problem att slinka ut ur någon buske och låtsas som om ingenting hade hänt. Men blev det för mycket folk på en gång som helt plötsligt kom ut ur buskarna så väckte det genast de vitklädda vakternas uppmärksamhet naturligtvis.
Ibland på somrarna när trycket av ungar var som värst så hade de öppnat en särskild sal där man fick hänga in sina kläder i en plastpåse på en galge och man fick då en bricka med gummisnodd som fästes på benen eller runt handleden. Fortsättning följer här......
Jag minns att det ingick i skolans utbildning och det föll på gymnastik timmarna (i grundsskolan) att lära eleverna klara sig flytande i vattnet och simma vissa distanser. Det började väl redan i lekis och sedan vidare i de första klasserna man averkade i grundskolan. Det första klorbadet jag insöp var nog Navestadbadet som låg under centrumet mellan de båda ringarna. Det var stiftelsen Hyresbostäder som på 60-talet lät uppföra ett bastubad där och drev det fram till 1 januari 1975 då Fritidsnämden tog över. Bassängen under centrumet var ganska så liten men där fanns dock både bastu och någon form av gymnastiklokal (Budo utövades där, undrar om det inte var jodoträning där ett tag), minns jag.
 |
| Gammalt vykort över Centralbadet i Norrköping som stod färdigt 1971. |
I Centralbadet fick vi som gick i grundskolan i Hageby på 70-talet utföra en mängd olika aktiviteter under många år, i olika årskurser. Det var bl.a klädsim i 25 m inne-bassängen där man skulle hoppa i med ett par gamla jens och tshirt på sig och sedan trampa vatten ett tag och sedan få av sig allt i vattnet, om jag minns rätt. Benen gick som på en skrämd anka som simmar uppströms, för att försöka hålla huvudet ovanför vattenytan. Det förekom också isvaksträning, då var man tvungen att ta sig upp på en frigolit platta som låg i vattnet och som skulle likna ett isflak, med hjälp av ispiggar som hängde runt halsen. Det var nog så långt ifrån man kunde komma en kall mörk vak med vassa iskanter runt om och en nedfrusen kropp som inte fungerar efter ett par minuter i nollgradigt vatten. Minns att det inte var någon Beppes godnattstunds sömn de dagar innan man skulle göra dessa tester i badet. Man hade hört så många skrönor om att folk som fått ståplats på botten i djupa delen av bassängen, där det utfördes, när de inte klarat att trampa vatten med byxorna på.
Vi fick också visa att vi klarade av att simma långa distanser utan att vila men då var vi i den stora ute-bassängen, bl.a Simborgarmärket som innebär 200 meter simning med valfritt simsätt, i mag eller ryggläge, utan tidtagning, de flesta klarade uppgiften med hundsim. Även simning under vattnet utfördes i innebassängen och man mätte upp hur lång sträcka man kunde klara. Kommer ihåg att många var alldeles blå i ansiktet när de kom upp och en del simmade på ytan som plastankor med bara huvudet nere, det gällde att simma lite djupt och med kraftiga simtag komma framåt så snabbt som möjligt innan syret tog slut.
Centralbadet var en plats i solen för oss unga människor under sommarmånaderna när skolorna var stängda. Jag minns de där varma dagarna mitt i sommaren när man for iväg på cykel eller gick till fots ner förbi Hageby Centrums parkeringsplats och vidare ner mellan Elementhusen och sedan valde man mellan två olika vägar för att komma till badet. Tog man höger svängen kom man till Dagsbergskiosken och sedan hade man den långa Dagsbergsvägen fram till badet. Tog man den vänstra svängen så var man tvungen att ta sig igenom hela Ljuraparken för att komma fram till bassängerna. Det jobbigaste, tyckte man på den tiden, var att man hörde allt plaskande och skrikande från badet en bra bit innan man kommit fram och man visste att man var tvungen att gå runt hela anläggningen plus Sporthall för att komma fram till entrèn och sedan ta del av plaskandet. Ingången var mot stan och därmed på fel sida för oss från Hageby hållet.
Det fanns många hål i det gröna rutstaketet som omgärdade friluftsbadet och det hände väl att man slank in där någon gång. De hade vakter som roterade runt och spanade av syndarnas entrèr. Hade man bytt om hemma och var badklar så var det inte så stora problem att slinka ut ur någon buske och låtsas som om ingenting hade hänt. Men blev det för mycket folk på en gång som helt plötsligt kom ut ur buskarna så väckte det genast de vitklädda vakternas uppmärksamhet naturligtvis.
Ibland på somrarna när trycket av ungar var som värst så hade de öppnat en särskild sal där man fick hänga in sina kläder i en plastpåse på en galge och man fick då en bricka med gummisnodd som fästes på benen eller runt handleden. Fortsättning följer här......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar