Nyheter: Saltängen ska förnyas.

Visionsbild Saltängen, Erik Telldén, Norrköpings kommun.

Saltängen ska i framtiden bli en självklar del av Norrköpings innerstad. Området som idag består av småindustrier och hamnverksamhet förvandlas till en del av staden med en blandning av bostäder i olika former, service, handel, arbetsplatser och restauranger.
Just nu pågår arbetet med ett inledande detaljplaneprogram för Saltängen. Ännu återstår flera år av planering innan bygget kan sätta igång omkring år 2015-2020.
Stadsbyggnadskontoret har nu tagit fram en stadsbyggnadsvision som ska ligga till grund för det fortsatta programarbetet för Saltängen. I Stadsbyggnadsvision Saltängen beskrivs hur stadsdelen i framtiden ska bli en självklar del av Norrköpings innerstad.

[Läs hela artikeln] Norrköpings kommun.

Nyheter: Eldkvarn hyllades på Augustifesten.

Hörnet Tunnbindaregatan - Bråddgatan 2011-08-20 kl 16.56. Plura på väg upp på scenen och invigningen. 

För 40 år sedan, våren 1971, bildades det som senare blev gruppen Eldkvarn. Hemma hos Tony Thorén satt Tony och bröderna Per (Plura) och Stefan (Carla) Jonsson och spelade gitarr så fort skolan slutade på dagarna. Det var på Tunnbindaregatan, ovanför Ost-Everts butik, som Tony bodde och kvarteret runt fiket Broadway förknippas fortfarande med Eldkvarn. Under alla år har de i texter och på många andra sätt återkopplat till Norrköping.

Med anledning av de 40 åren så har Kulturskolans rektor Hasse Eriksson tagit initiativet till en bronsplatta som berättar att Eldkvarns födelseplats var just här. De tre profilerna i bandet Tony, Carla och Plura fick vid en ceremoni på lördagen avtäcka plattan genom att, tillsammans med kommunalrådet Eva Andersson, sparka bort den symboliska ost som dolde plattan. Bronsplattan är formgiven av Pär Wikholm, som tidigare skapat skiv- och bokomslag åt Eldkvarn och Plura.

Många åskådare hade samlats för att hylla norrköpingslegendarerna. Plura berättade minnen och Eldkvarn framförde tre nummer från scenen som rullats fram på gatan. Naturligtvis fick grabbarna också ”Norrköpingsfläsk” – ungdomens favoritgodis!

Källa: Kultursidan.

Samma hörn som ovan år 1917, hörnet Tunnbindaregatan - Bråddgatan 33.

Den gamla bilden här ovan kommer från Östgötabild och visar samma gatuhörn som första bilden och det bör vara den byggnad som Eldkvarn började repa i, ca 4 m över Ost-Everts rullande ostar, i Tonys sovrum. Han levde där med sin mor Kerthu, skild från Tore Thoren. (Ost-Evert hade anor tillbaka till skiftet av 1920 - och 30-talet, då Evert Karlsson och Arne Johansson slog ihop sina påsar och öppnade ostbutik). Det har varit svårt att få tag på bilder på detta gathörn och speciellt detta hus (om man är Eldkvarn fans så kan det vara av intresse, vilket jag är). Fotot ovan är ifrån 1917 och det kan vara så att den byggnad som Ost-Evert och Eldkvarn hänvisar till kanske kom till efter detta hus men jag finner det osannolikt - tittar man på gamla flygfoton över området från 40 talet så ser man likheter. Själv så var jag med och satte det röda teglet man ser på övre bilden i kv Gördeln 1, i början på 80-talet på LE Lundberg. Inte tänkte man då att det var här i detta hörn som medlemmarna i Eldkvarn slog sig samman och började spela.
.

Memory: Centralbadet och Sporthallen. Del 2.

Fortsätter här med lite minnen från 70-talets Norrköping och Centralbadet. Del 1 finns här.

Nummerbrickan som var av metall och glänste som guld hade ett nummer in-stämplat som man försökte memorera in i minnet, ifall att man skulle tappa den någonstans. Den satt inte bara fast på benet längst ner mot fotleden som det var tänkt utan den användes också i olika lekar och aktiviteter. Ett sätt var att kasta den i  den djupa delen av 25 meters bassängen inomhus och låta den sjunka till botten och sedan dyka ända ner och plocka upp den, djupet var nog på ca fem meter. Brickan användes också som strykjärn när man bastade. Efter en viss tid i bastun, gärna på de bänkrader som fanns högst upp där värmen var som mest påtaglig, så blev brickan skållhet och om den då lades på bar hud så hoppade vederbörande med ett litet skrik ett par centimeter upp från bänken. Galgarna som var av svart hårdplast blev blåsrör om man demonterade underdelen från den övre. Det sköts både det ena och det andra på gårdarna i förorterna genom dessa svarta rör minns jag, bla gula ärter som köptes i affären.

Det fanns även ett cafe som hade två olika öppningar beroende på årstid. Vintertid så hade de servering mot 25 meters bassängens ena kortsida, precis under fem meters hopptornet inomhus. Har för mig att det även fanns plast stolar och bord utställda framför cafet som man kunde sitta på, men de var alltid blöta eftersom de som hoppade från hopp-tornet stänkte alltid upp vatten. På somrarna fanns det en dörr in till cafet från utomhusbadet som man gick in i och där låg delikatesserna på rad och väntade på oss. Om jag minns rätt  så fanns det också en större öppning utåt mot badet, med stolar och bord gjorda av plast i rött och orange. Däremot kommer jag mycket väl ihåg de där somrarna när man stod i kö där och ibland snodde man åt sig en kaka för mycket som man stoppade i badbyxorna eller gömde på något annat sätt, medan någon kompis distraherade expediten. Kakor-hungersnöden hade ingen lag. Oftast blev man hungrig efter allt spring i badet och all klorsmak i munnen.
Men det förekom väl inte så ofta som tur var. Minns inte att vi hade med oss så mycket proviant ner till Centralbadet, några bullar ibland kanske som morsan bakat men de försvann oftast kvickt ner i magen när man kommit in. Höjden var om man fick med sig pengar och kunna köpa pommes frites och någon korv men det var inget jag minnas att vi fick.

Vi låg ibland på badlakan ute på de stora gräsmattorna som fanns bortom den långa 50 meters bassängen. Där fanns en vit, smal meterhög mur gjord av betong eller något liknande och den stod mitt på gräsmattan. Den slingrade sig som en orm och sträckte sig kanske femtio meter utmed gräset. Varför den stod där undrar man, var det kanske ett konstverk? Många lade sig i alla fall utmed muren i de små fack som bildades och solade, lyssnade på musik ur medtagna bandspelare. Fotboll och annan aktivitet förkom också på fältet bredvid.

Framtidsdirektören Lars Gellerstedt pustar ut vid Centralbadet. Bilden är tagen 1971-06-10.

Det fanns två platser som var strängeligen förbjudna för oss ungar i Centralbadet (kanske fanns det fler, men det är dessa jag minns), den första var de två varmvatten bassängerna (islandsbassänger) och den andra, nakensolplatserna på andra våningen. Varmvattenbassängerna låg (de kanske finns kvar ännu idag, jag var på Centralbadet för ca 2 år sedan men noterade inte bassängerna) direkt till vänster när man kom ut och däri fick inte några förortsungar från Hageby existera någon längre tid. När man väl hade smugit sig fram till bassängen och hasat sig ner i det minst 37 gradiga vattnet så var det spaning som gällde. Vart fanns vitrockarna (badvakterna) någonstans. De äldre herrarna som oftast satt i den runda lilla bassängen och njöt av badet brukade inte säga så mycket, om vi nu satt stilla som dem. Om det var tomt i varmbadet så blev det en malström efter ett tag när alla hade gått runt bassängen i en hisklande fart med armarna utsträckta för att få mer fart på vattnet. Karusellafton i bassängen var populärt men det var bara en tidsfråga innan strömningen skulle upphöra och vi springande bort från vakter och värme landade i någon annan bassäng med normal temperatur.

Nakensolplatserna bestod av en antal solbänkar utställda på en väldig liten plattklädd golvyta högst upp i badhuset, som vette ut mot utomhusbassängerna. Det var en inramad atmosfär som påminde om en rastgård för interner med brädor lagda horisontellt för att hindra insyn. Det var uppdelat i två små ytor, en för herrar och en för damer och mellan dem var det någon form av tak på några meter. Man tog helt enkelt spiraltrappan bredvid cafet, upp till den smala hyllgången som ledde fram till de två dörrarna som ledde ut till själva balkongerna. Kunde man komma upp innan visselpipan ljöd så kanske den dagens lycka var gjord. Man gläntade på dörren till herrarnas och om man inte såg någon snabel ligga o svettas så var det bara att kliva in. Det man ville göra var att kliva upp på en solbänk, hasa sig ut på taket och sedan krypa fram en bit till damernas yta och sträcka på nacken och spärra upp ögonen.

Bredvid 50 metersbassängen låg den sk hopp-bassängen med olika höjdnivåer som man kunde kasta sig ut ifrån om man hade modet i sig. Höjderna som bjöds var 5 m, 7 ½ och 10 m om jag nu inte är helt ute och simmar. Det fanns även en trampolin svikt på sidan som man fick köa i för att få studsa ut på. Hopptornets konstruktion var av betong och det fanns stegar på sidan som man var tvungen att klättra i för att komma upp. Det var ett evigt bytande mellan olika höjder i hopptornet innan man hade bestämt sig för vilken höjd och hastighet kroppen skulle få utsättas för. Det satt en vitklädd badvakt på sidan av bassängen i en hög stol en bit upp, som på en tennismatch, och viftade med olika siffror som angav vilken höjd som fick hoppa. Utan den hjälpen hade nog många hoppat samtidigt på varandra vilket faktiskt hände ibland ändå, har jag för mig. Många gick upp på "tian", högst upp, och sedan ner igen direkt för att få tillbaka självförtroendet. Det fanns publik på sidan upp mot cafeterian där de låg i solstolar av trä i olika färger. De stod uppställda i rader på asfalten i de trapp-terasser som fanns. Gick man högst upp i hopptornet så stirrade alla.

Ps har du några minnen från Centralbadet så tveka inte att komma in på forumet Norrköping under 50-60-70-80-talet.

Nyheter: Omstritt Lindöbygge ska nu genomföras.

Exploatören som skulle bygga bakom Lindöhallen backade ur och sålde den aktuella tomten för ett och ett halvt år sedan. Men från den nye ägaren, Fastighetsbolaget Möbelcentrum i Linköping meddelas att bygget ska genomföras.
- Det är nu föremål för projektering och planering tillsammans med arkitekter, säger Kurt Gurby, vd för Fastighetsbolaget Möbelcentrum, till NT.
Förslaget på nya bostadshus bakom Lindöhallen ingår i en detaljplan som kommunen tog fram, efter en förfrågan från dåvarande fastighetsägaren, Caspian Property Investment i Norrköping AB.

En plan, som tillåter nya bostäder på fyra, sex och åtta våningar, det senare med en indragen takvåning och ett så kallat pulpettak. Vilket således blir ett hus på totalt tio våningsplan.
Den tidigare planen var från 1989 och medgav bostäder i en till två våningar, samt i vissa delar även suterrängvåning. Ett så kallat samråd genomfördes, men den massiva kritiken från grannar och från Lindö villaägarförening lämnades helt utan åtgärd. Stadsplaneringsnämnden gick i stället efter byggherrens önskan. En ledamot i stadsplaneringsnämnden yrkade på avslag och ville se maximalt sex våningar.

Källa: NT.

Nyheter: 30 miljoner in i Domino.

I september är det premiär för ett par nya butiker i Galleria Domino.I Domino byggs det nu om för nya butiker och nya kundtoaletter. Nya hyresgäster är också på väg in.
Det är Naturkompaniet, med utrustning för friluftsliv, som den 2 september öppnar en butik, granne med Akademibokhandeln. Vidare så öppnar klädbutiken Sandströms en butik i slutet av september, granne med Kjell & Company.

NT har tidigare berättat att gymmet Fitness 24 Seven, som ska ha öppet dygnet runt, flyttar in i slutet av september. Efter årsskiftet är det sen dags för restaurangerna Burger King, Tasty Thai och Taco Bar. Den förstnämnda hett efterlängtad av det unga Norrköping.
Är det fullt sen?
– Vi har några fler lokaler tomma, men har ytterligare hyresgäster på väg in, säger Håkan Larsson, centrumchef för Diligentia.
Det var för ett drygt år sedan som Diligentia köpte Galleria Domino av Boultbee. Domino ingick i en affär med två andra köpcentrum och priset slutade på totalt 1,4 miljarder.

Nyheter: Kv Gubben - Nya stadsarkeologiska utmaningar.

Den 8 augusti startar Arkeologikonsult slutundersökningen av kvarteret Gubben i Norrköping som från att ha varit en del av Louis de Geers palatsområde under 1600-talet omvandlades till ett kvarter bebott av burgna handelsmän. En inledande avbaning av fyllnadsmassor gjordes i slutet av juni. Redan då kunde vi konstatera att det finns fler huslämningar från äldre bebyggelse inom undersökningsområdet än förundersökningen påvisade.

Kvarteret Gubben ligger intill Motala ström inom stadsområdet Saltängen. Under medeltiden låg platsen utanför staden och utgjorde då en del av den odlingsmark som kallades ”stadens jordar”. Detta område började stadsplaneras på 1610-talet och kallades då ”Nya staden”. Närheten till Johannisborgs slott i kombination med frikostiga förmåner fick många av de bättre bemedlade att bosätta sig här. Den mest påkostade byggnaden var Stenhuset i tegel och sandsten som uppfördes av Louis de Geer. Palatset började uppföras 1627 och hade en stor tomt längs Motala ström som sträckte sig från kvarteret Gubben i väster till kvarteret Stenhuset i öster.

Backspegeln. Centralbadets historia. Del 4.

Denna text är citerad ur "Fritid i Norrköping under 30 år".

Vidare sade nämnden att man efter företagna undersökningar inte kunde finna annat än att det tidigare beslutade förslaget fortfarande var fullt modernt och aktuellt. Några nya synpunkter på anläggningens utformning fanns sålunda icke anledning att anlägga. Inte heller kunde den tekniska utvecklingen inom badbyggnadsområdet ge anledning till omprövning av förslaget. Det blev sedan också Stadsfullmäktiges beslut att inte ändra på vad man tidigare fastställt i frågan. Det är att förmoda att inte ens någon av motionärerna är missnöjda med detta beslut idag.
Äntligen beviljades sedan 1969 byggnadstillstånd. Arbetena med badhuset och friluftsbadet tog fart. Den sedan mycket länge tillbaka efterlängtade anläggningen var färdig 1971 och invigdes den 19 juni. Den fick namnet Centralbadet.
Badhuset och friluftsbadet blev som tidigare nämnts sålunda helt integrerade med varandra, en lösning som under de gångna åren visat sig mycket lycklig och attraktiv. Centralbadet var det första kombinerade badet av detta slag i Sverige där man alltså redan från början projekterat friluftsbadet som en direkt med badhuset sammanhängande del. Det är dessutom fortfarande säkerligen den största och mest mångsidiga badanläggning i landet och har från åtskilliga håll blivit mycket uppmärksammad.

Norrköpings nya badhus 1971-03-17 foto Björn Larsson. Badet invigdes den 19 juni samma år.

Det här sättet att kombinera badhus och friluftsbad har sedan gammalt varit mycket använt av tyskarna. Där kallar man sådana anläggningar för "Hallenfreibad". Själva badet skulle ha kapacitet på ca 450 samtidigt badande. Friluftsbadet skulle ha 2000. De mer-utrymmen man då måste tillskapa för omklädnad sommartid har visat sig så som de utformades i praktiken också kunna rationellt utnyttjas som motionslokaler under vintersäsongen.
En annan sak man från Fritidsnämndens sida var mycket angelägen om, det var att det skulle användas så underhållsfria material som möjligt. Badhus är i många avseenden fuktiga anläggningar och det uppstår lätt skador. Genom i hög grad underhållsfria material och genom att byggnadskvaliten i övrigt hållits relativt hög skall det också säkert allt efter åren går visa sig att det som här kostats på varit en god investering.

I gamla badhuset hade man en avdelning som kallades "1:a klass bastu". Så skulle givetvis inte motsvarande avdelning i Centralbadet heta. frågan var emellertid om den skulle kallas "Turkiskt bad" eller "Romerskt bad". I Stockholm hade man det förstnämnda, i Göteborg det senare. Men så som dessa termer på senare tid använts var det precis samma sak. Bara en litet lugnare bastuavdelning. Hur det var så blev det i Norrköping en "Turk".
När slutkostnaden för det nya badhuset och friluftsbadet redovisades utgjorde den 19,5 miljoner. 1976 var underskottet per bad inklusive kapitalkostnader kronor 13:99 och utan sådana 7:62.

Det var många och långa diskussioner innan Fritidsnämnden fastställde namnet Centralbadet på den nya anläggningen. Motiveringen var den att eftersom det på olika håll inom kommunen fanns och säkerligen ytterligare successivt skulle tillkomma ett stort antal bad med lokala namn starka skäl talade för att på något sätt söka utmärka att detta var den stora huvudanläggningen. Ur den synpunkten ansåg nämnden beteckningen Centralbadet lämplig även om detta namn kanske inte i första omgången föreföll särskilt lockande. I Stockholm var ju dock namnet Centralbadet legendariskt.
En sak som dessemellan hårt kritiserats har varit att bassängen inomhus inte blev 50 i stället för 25 m lång. Man har menat att tävlingssimmarna ville ha 50 m. I det avseendet hade emellertid såväl Idrotts- och friluftsstyrelsen som sedermera Fritidsnämnden mycket noga övervägt vad som kunde vara mest riktigt. alla sakkunniga var överens om, inklusive Svenska Simförbundet, att bassängerna skulle vara 25 m. Var det som här i Norrköping fråga om att göra en större vattenyta borde den i stället utformas med flera bassänger för skilda badgrupper. I Centralbadet blev det alltså två bassänger, en 25 m bassäng och en simunder-visningsbassäng. Utomhus däremot fick man en bassäng på 50 m förutom övriga bassänger.

Nyheter: Norrköping växer.

Vid årsskiftet passerade Norrköping för första gången 130 000 invånare. Och ökningen fortsätter.
Den 31 juli hade Norrköpings kommun 130 389 invånare. Detta enligt färska siffror från Kommuninvånardata (KID). Det är en ökning med 339 personer jämfört med Statistiska centralbyråns (SCB) presentation om 130 050 invånare vid årsskiftet.
Orsakerna till den alltjämt växande befolkningen i "Peking" är två. Dels ett positivt flyttnetto, det vill säga resultaten när man jämför antalet in- och utflyttade personer. Dels att det föds fler än det dör.
Antalet inflyttade under första halvåret 2011 var 2 813, samtidigt som 2 692 valde att flytta härifrån. Alltså en ökning med 121 personer.

Under samma period, från januari till juli i år, föddes 915 nya medborgare och 708 invånare avled. Alltså ytterligare 207 personer.
Den uppmärksamme läsaren förstår här att summan av de båda ökningarna summeras till 328, och inte 339. Det beror på att KID och SCB gör olika beräkningar. Visserligen utgår de från i stort sett samma metoder, men det kan ändå bli ett glapp om ett antal personer.
- Det kan röra sig om personer som av den ena eller andra anledningen inte hinner räknas, berättar Charlotte Jansson på Ekonomi- och styrningskontoret på Norrköpings kommun.
Den officiella statistiken är den som SCB presenterar. Deras kommande halvårsmätning väntas i mitten av augusti.

Källa: Folkbladet.