Denna text är citerad ur “Boken om Norrköping” av fil dr Birgit Gejvall Seger.
Samhällsnyttiga hus kantar ringen som pärlor i ett halsband
Samhällsnyttiga hus kantar ringen som pärlor i ett halsband
Innan det nittonde seklet gått till ända hade promenadringen fullföljts i ungefär den utsträckning, som den har idag. Enligt Forsbergs förslag skulle ringen kantas av parker och trädgårdar med en bebyggelse av fritt liggande hus. Ett boulevardsystem omgivet av instutioner är bekant lite varstans ifrån - Ring-strasse i Wien är kanske det mest kända exemplet.
De offentliga byggnaderna, som växte fram vid Norrköpings promenadring, hade skilda användningsområden och karaktärer. Vid de sydöstra promenaderna byggdes sjukhusanläggningar och idrottspark. I söder koncentrerades kulturen i form av bibliotek, museum och tingshus. I norr blev järnvägsstationen (invigd 1867) den stolta centralbyggnaden. I norr låg också Frimurarlogen, byggd i exotisk stil. En kyrka, Matteuskyrkan från 1892 blev ett blickfång i nordväst. Begravningsplatserna i stadens västra del hindrade bebyggelsen att välla västerut och i slutet av 1800-talet iordningställdes grönområdena på Dragsgärdet till “Folkparken” via en mecenat, John Philipson.
I mycket stor utsträckning domineras promenadomgivningen av skolorna. På en karta från 1913 syns förutom folkskolor i alla vädersträck, Högre Allmänna Läroverket, Östra, “Malmska”, och Norra, “Pihlska” flickläroverket, Moberg-Eggerska flickskolan (Fröbelinstitutets lekskola), militärskola (artikel om militärskolan Stolta Stad) och John Lennings vävskola. Skolornas namn, ävensom deras användning har sedan 1913 undergått förändringar, somliga är till-och ombyggda, men läroanstalterna ligger kvar där vid ringen såsom pärlor i ett halsband. Sic transit. Ungefär samtidigt med att promenadringen slutgiltigt färdigställts gick dess idèmässige skapare, Knut Forsberg, ur tiden. Han hade lämnat Sverige 1862 och han dog i USA 1895. På världsutställningen i Chicago 1893 hade en svensk ämbetsman händelsevis träffat honom. Där var den förut vittfrejdade trädgårdsarkitekten sysselsatt med att köra bort jord i en skottkärra.
Promenaderna var avsedda att fungera som gångar och vägar i en park, där gående, åkande och ryttare i bekväm utflyktstakt skulle kunna fröjdas åt blommor, fåglar, grönska, känna spänning och vederkvickelse vid utblicken av böljande fält, blånande Kolmårdsberg, mörkblå vatten, gripas av stolthet och glädje vid åsynen av sin stad. Att sedan staden snart vällde ut över promenadgränsen och att en växande och accelererande trafik snart tog vägarna i besittning är en annan historia.
De offentliga byggnaderna, som växte fram vid Norrköpings promenadring, hade skilda användningsområden och karaktärer. Vid de sydöstra promenaderna byggdes sjukhusanläggningar och idrottspark. I söder koncentrerades kulturen i form av bibliotek, museum och tingshus. I norr blev järnvägsstationen (invigd 1867) den stolta centralbyggnaden. I norr låg också Frimurarlogen, byggd i exotisk stil. En kyrka, Matteuskyrkan från 1892 blev ett blickfång i nordväst. Begravningsplatserna i stadens västra del hindrade bebyggelsen att välla västerut och i slutet av 1800-talet iordningställdes grönområdena på Dragsgärdet till “Folkparken” via en mecenat, John Philipson.
 |
| Norra promenaden 1932. Matteus kyrkan mitt i bilden. |
Promenaderna var avsedda att fungera som gångar och vägar i en park, där gående, åkande och ryttare i bekväm utflyktstakt skulle kunna fröjdas åt blommor, fåglar, grönska, känna spänning och vederkvickelse vid utblicken av böljande fält, blånande Kolmårdsberg, mörkblå vatten, gripas av stolthet och glädje vid åsynen av sin stad. Att sedan staden snart vällde ut över promenadgränsen och att en växande och accelererande trafik snart tog vägarna i besittning är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar