Piskan: Himmelstalunds loppisen.

Himmelstalunds loppmarknad stod på schemat denna lördags förmiddag. 22:a säsongen i rad står att läsa på hemsidan och vidare "Första loppisen skedde sommaren 1991 och har med ett undantag drivits varje år, sammanlagt i arton år. Det är en av södra Sveriges populäraste loppmarknader och dess säljarstånd kan uppgå till nära 140 st!". Själv så älskar jag loppisar och har inget emot att gå och se vad folk har ställt på sina bord som de har letat fram från alla sina skrymslen.

Himmelstalunds loppisen 2011-06-18.

Nu har man även infört bakluckeloppis parallellt med den traditionella bordsloppisen. När jag var i området så såg jag ett tiotal bilar som stod uppställda på gräset bort mot tennisbanorna men jag tog mig aldrig ända bort för att se vad de hade i bagageluckorna.

De flesta hade även bord framme såg jag däremot, så vad skillnaden är mot den traditionella bords loppisen - förutom att de måste ha sina bilar med vid borden, undrar man, bilarna var avstängda som tur var. Varför inte börja med cyckelpakethållar loppis, där man ställer upp cyklar på en lång rad och säljer från pakethållaren. Det vore väl mycket bättre om de stod med sina bilar på parkeringen och sålde från bakluckan istället för att de står på gräsmattorna i området. Likaså där bordsloppisen huserar så borde väl man kunna snygga till lite på marken där borden står och där folk går omkring. Man kunde väl asfaltera små gångstråk och fylla ut lite så plaskdammarna försvann som man kliver i efter regnande. Åker man förbi när ingen marknad är igång så ser det hela inte så trevligt ut. Det är ju trots allt inte på landet vi befinner oss utan nästan mitt inne i stan med Gamla Riksvägen svepande förbi precis utanför, där turister från hela Europa bl.a tar sig in till staden.

Det står på hemsidan att "För att höja intrycket på hela marknaden måste alla ha sina saker på bord. Inga presseningar eller filtar på marken längre alltså. Några få saker kan ligga på marken i direkt anslutning till borden". När vi var där så var det fullt med filt och pressening försäljning på marken och mycket av det som ligger där är väl inget direkt som man som loppis entusiast böjer sig ner efter. Annars så är det en trevlig plats och jag hoppas att loppisen får vara kvar och att den utvecklas och "snyggas upp mer".

Nyheter: Tyck till om Hörsalsparken!

Hörsalsparken sett från Drottninggatan, Prästgatan löper snett ner till vänster.

Hörsalsparken i centrala Norrköping står inför förändring. I detaljplanen som just nu är på samråd finns bland annat förslag på en ny trappa mot Gamla torget, en ny tillbyggnad till hörsalen och en paviljong för till exempel caféverksamhet. Paviljong för café

I detaljplanen finns förslag på en ny paviljongsbyggnad i parken. Här kan en publik verksamhet, till exempel café, innebära öppenhet med skyltfönster som vetter mot parken och även mot Prästgatan. Den befintliga restaurangbyggnaden ersätts i förslaget med en ny byggnad bland annat för förvaring av musikinstrument, personalutrymmen samt in- och urlastning till hörsalen. Den nya trappan från Hörsalsparken mot Gamla torget är tänkt som en del av ett stråk från universitet via Västgötegatan, Knäppingsborg och gamla torget och upp till varuhusen i city.

Urban stadspark
Hörsalsparken utformas som en urban stadspark med respekt för de historiska spåren som en före detta kyrkogård. För att stärka de historiska spåren ska befintlig mur kompletteras med ny där rivning av byggnader sker vilket ger en tydlig inramning av parken. Var med och tyck till!

Samråd pågår 23 juni - 18 augusti 2011. Då kan du lämna dina synpunkter på detaljplanen.

Källa: Norrköpings Kommun.

Nyheter: Upplev Sylten med ljudpromenad.

Nu kan man uppleva Syltens historia på ett nytt sätt. Nevena Cvijetic har i sitt examensarbete vid Campus Norrköping skapat en stämningsfull ljudpromenad som tar besökaren med på en resa drygt 100 år tillbaka i tiden. En tid då Moa Martinson några sommarmånader arbetade som köksa på Norrköpings konst- och industriutställning.

Det som hänt på historiska platser kan inte sällan vara svårt att ta till sig som besökare. Kanske finns det en blekt informationsskylt på platsen för att påminna oss om tider som flytt. Det som hände på Sylten i Norrköping för 105 år sedan är ett exempel. En gångstig leder från ena sidan av området till den andra. Bara några få rester på stigen minner om att denna plats några sommarmånader år 1906 sjöd av liv under Norrköpings konst- och industriutställning. Men Nevena Cvijetic, 26, har som en del av sitt examensarbete på KSM (Kultur Samhälle Mediegestaltning) vid Campus Norrköping i samarbete med Stadsmuseet skapat en ljudpromenad som tar besökaren och lyssnaren tillbaka i tiden på ett nytt sätt.

Nyheter: Planer för nya Resecentrum.

I både Norrköping och Linköping planerar man för nya Resecentrum i samband med en framtida utbyggnad av järnvägsnätet. När kommunerna planerar för hur städerna ska växa i anslutning till dessa resecentrum är hanteringen av risker från farligt godstransporter på järnvägen en av många aspekter som måste beaktas.

Bengt Dahlgren Brand & Risk har hjälpt de båda kommunerna med riskanalyser och att ta fram riktlinjer avseende riskerna i den fortsatta plan-eringen av dessa områden. Arbetet började egentligen med att kommunerna behövde ett underlag för vilka riktlinjer som skulle ges i kommande arkitekttävlingar. I dialog med kommunerna kom vi fram till att det är bättre att ta ett helhetsgrepp redan i det tidiga skedet och att göra en mer omfattande riskanalys redan från början. 

På så sätt slipper man göra riskanalys efter riskanalys i de olika planskedena och man slipper riskera att i ett senare skede konstatera att tänkt byggnation inte fungerar med hänsyn till riskerna. Med det synsätt som vi nu haft görs arbetet en gång för alla och riskanalysen kan leva med hela vägen ända till detaljplaneskedet. Ett bra grepp anser vi, som förhoppningsvis uppskattas av hela planeringskedjan i kommunen. Det finns alltför många riskanalyser runt om i landet som tas fram i ett sent skede bara för sakens skull eller där sent påkomna åtgärder blir väldigt kostsamma. I detta fall så har ju faktiskt kommunen en möjlighet att utforma en attraktiv stad med ”rätt” hänsyn tagen till riskerna. Med rätt menar vi att man varken tagit för stor eller för liten hänsyn till riskerna.

Backspegeln: Ringar av förorter. Del 2.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Generalplanen 1942 planerar koncentriska ringar av nya förorter.
Smedby ägde ett villa-samhälle (historien om gamla Smedby), tillkommet huvudsakligen på 1920-talet. Där fanns en stark villaägarorganisation. Men Smedby stod sist på listan av önskvärda utbyggnadsområden. Beredningen betraktade inte Smedby som ett livskraftigt samhälle, värt att överleva i den gestalt den erhållit. Någon åtgärd att "genom stadens försorg och på dess bekostnad förse områdets bebyggda delar med ledningar etc." tänkte alltså inte staden bidraga med. Någon fortsatt bebyggelse borde inte ifråga komma här.

Helst skulle man väl sett att villorna försvann, (detta sägs dock inte) men det gällde att vänta ut dem, så att säga, tills tiden var mogen för "områdets stadsplanmässiga ordnande", och den tidpunkten kom först när "den nuvarande bebyggelsen då för länge sedan har blivit så gammal, att den hunnit avvecklas och hela området blivit fritt för ny och efter framtidens krav anpassad stadsplanering."
Alltför avlägset från stadskärnan låg Lindö för att komma med i det nya Norrköping, som planerades 1942. Det rubricerades såsom olämpligt exploateringsområde, därför att det skulle dra för dryga anläggningskostnader. Skarphagen och Vilbergen ansågs ha alltför svårarbetad terräng för att bebyggas. Vilbergen föreslogs bli naturpark.

Flygfoto över Smedby 1961, bra många år innan de första spadtagen för nya Smedby. 

De olika nya förstadssamhällena skulle begränsas och avskiljas av grönområden. "Det är modern stadsbyggnadsprincip att dela upp den nyplanerade bebyggelsen i ytterområdena i mindre enheter, vilka ligga åtskilda av parkområden. Bebyggelsen flyter då ej ihop till en svåröverskådlig massa, och parkerna bilda ett sammanhängande system, som direkt fortsätter i det kringliggande landskapet". Andra friområden, som måste ingå i " tillräckligt antal", var lek- och idrottsplatser. Effekten stad i park eftersträvades. På de nya förstädernas orörda mark accepterades lamellhuset såsom den idealiska byggnadstypen.

Generalplaneberedningen framhävde, att lamellhusen medgav goda planlösningar, det var lätt att inpassa i terrängen och det bidrog till att skapa luftiga stadspartier. För att ge elasticitet och omväxling åt stadsplanen kunde man dels ändra avståndet mellan huskropparna, dels ändra hushöjden. Ur trevnadssynpunkt framfördes i generalplanen, att låg hushöjd var tilldragande, men att 3-4 våningar måste förordas såsom den vanligaste hushöjden.
I kuperad terräng kunde punkthus på 6-8 våningar och mer ifrågakomma. Hiss blev då nödvändigt. Eljest kunde sådan undvaras. Det var rekommendationer av de internationella banbrytarna, Corbusier, Gropius m. fl., att förmera våningsantalet för att nå bästa luft- och ljusförhållanden i en stad, som nu Norrköping planerare tar upp såsom en alternativ lösning.

Förstadsamhället Hageby 1969 så som det blev efter generalplanen med en del lamellhus som inslag.

Villa-samhällen hade man inte längre så mycket till övers för. "Om sålunda lamellhuset eller någon snar-liknande byggnad kan anses hava framtiden för sig, är det måhända tvivelaktigt, huruvida detta kan förmodas om den just nu mycket omtyckta enfamiljsvillan eller småstugan". Den framstod såsom alltför dyrbar med hänsyn till all mark som den slukade och med tanke på de långa ledningsdragningar och extra vägar etc., som blev följden. Större enheter, hyreshus intill trafikleder, gärna ett antal lameller under smma byggnadsföretag, gemensam värme, gemensam förvaltning, lägre byggkostnader och därmed lägre hyror, se där den nya programförklaringen för det framtida Norrköping.

Lamellhuset.
Lamellhuset är en typ av lägre hyreshus, uppfört som en friliggande byggnadslänga. Våningarna beträds från trapphus, men ofta utan hiss. Ett lamellhus kan betraktas som en sorts radhus för flerfamiljsboende. Smalhus är en variant av lamellhus. Om längan är högre än fyra våningar, kategoriseras det normalt som skivhus. Denna hustyp blev vanlig i och med modernismen under 1930-talet och arrangerades ofta i grupper ställda i rät vinkel och parallellt med varandra. Till en början byggdes dessa i en strikt funktionalistisk stil med platt tak och putsade fasader, men de kom senare att anpassas till regionala skillnader. Till exempel fick de i Sverige ofta sadeltak och tegelfasader. Del 3.

Nyheter: Norrköping har fått fyra nya tätorter.

Sverige och Östergötland blir allt tätare befolkat och Norrköping har fått fyra nya tätorter.
Under perioden 2005 till 2010 har 59 nya tätorter tillkommit i landet. I Östergötland ökade antalet med fem samtidigt som en kommun - Borghamn i Vadstena föll bort. Nya tätorter är Almborga, Graversfors och Skriketorp i Norrköping. Även Eksund som tidigare varit en tätort har nu nått upp till den nivån att orten åter kallas tätort. Likaså är fallet för Ulrika i Linköpings kommun.

För att räknas som tätort i statistiken ska området ha en sammanhängande bebyggelse med högst 200 meter mellan husen och minst 200 invånare.
I och med att det tillkommit hela 59 tätorter i Sverige så har vi nu totalt 1 956 tätorter.

Piskan: Sur på stan.

Lördagskväll mitt i sommaren och en sväng ner på stadens gator. Tunga mörka moln över oss och ovanligt kallt efter en tids värme bölja. Klackarnas ljud överröstade de mjuka "indian" mockasinerna från Deichmann när de bestämt träffade asfalten, det lät skarpt och ihåligt. En mås seglade förbi och skrek ut över oss. Vi var två par denna afton som möttes upp på Highlander Inn, hörnet S:t Persgatan - Gamla Rådstugugatan. De infraröda värmarna stod på för fullt och filtarna, som liknade gamla bårfiltar från tidigt 40-tal, var framtagna när vi vinklade våra ben till nittio grader och överlät skinkorna ta upp våra kroppars tyngd för ett par timmar framåt, tänkte vi.

Detta är Sverige och Norrköping,  jag fick det bekräftat med ännu mera råge när jag vände blicken ut över träräcket som avgränsade puben från cykelbanan utanför. Ett gråregntråkig nästan folktomt område med ett parkeringshus som huvudmotiv och ett par fyllon, det var vad som bjöds oss denna kväll, vad mer kan man begära.

Norrköping shoppingcity, södra Drottninggatan tidigt 70-tal.

Efter att snabbt intagit mat o dryck och prat så satt vi länge och väntade på att få betala notan, ingen i personalen verkade minsta intresserad av att få in det dom lever av, springnota kom på tal. Vi fick gå in i lokalen och hojta fram en ur personalen. Trubadur problem gick före, även andra hängande kunder. Det blev också felslaget i kassaapparaten, jag fick betala min väns nota och tvärtom, skulle nog ha tagit någon dryck till.
Vi styrde nu våra frusna men fyllda kroppar upp mot andra marker. En snabbvisit på Sams Krog blev det, med en trivsam trubadur faktiskt, mellan regnskurar och åska. Ut igen, bort från rök svett och hårda stolar. Folktomt så lång vi kunde se på stadens gator, vätska som föll med hög hastighet och fullbordade kretsloppet, plask, plask och så vidare ner mot VK Vinkällaren alias "Stopet" som jag faktiskt själv var med och renoverade innan det öppnade någon gång i början av 90-talet, evigheter sedan. Vad Stopet var, var inte Vinkällaren direkt denna afton.

Om Stopet var en mysig sjörövarkrog från pirat-erans 1700-tal så är Vinkällaren en rymdkrog från framtiden som precis har kallat in storstäd och de har bonat golvet och möblerna står ute i ett intilliggande rum. Kalt, kallt, stelt och opersonligt, förstår varför vi var de enda gästerna som kom och gick nästan samtidigt. Nu tog vi en sista chans innan vi blev lika sura inombords som vi var utombords. Vi stegade upp med slöa våta steg mot södra Drottninggatan och Harrys . Det tål att sägas att vi hade varit förbi tidigare men dragit oss ur eftersom de tyckte vi skulle hosta upp "kulor" för att komma in i lokalen - vi funderade på om de skämtade - men icke. Betala för att komma in och göra av med slantar vid åtta tiden på kvällen.
Före nyår så slapp man straffet om man höll sig framme före kl 22.00. Konkurrensen är tydligen obefintlig nu när det gäller dansgolv i Norrköping , därav tidig läggande av inträdesavgift. Palace, Tegelvalvet, Stopet, Wasa är alla borta. Harrys har nu fria händer med de två ända existerande dansgolven i city idag, om jag nu inte har glömt bort någon. Synd i en så pass stor stad som Norrköping. Nu var vi sura även inombords.

Nyheter: Attraktiv stadskärna.

Strömmen, shopping, parker, industrilandskapet och Knäppingsborg är några av de ingredienser som gör Norrköpings stadskärna attraktiv. Men det finns också potential för fortsatt utveckling.
900 personer mellan 18 och 35 år bosatta i Norrköping och närliggande orter har svarat på frågor kring Norrköpings stadskärnas attraktivitet. Bakom undersökningen står Norrköpings kommun tillsammans med fastighetsbolagen Fastighets AB L E Lundberg, Henry Ståhls Fastigheter, Akademiska Hus och Magnentus. Undersökningens syfte har varit att ta reda på vad målgruppen anser om Norrköpings stadskärna idag, vad de tycker är attraktivt och vad som skulle göra stadskärnan mer attraktiv.

Nyheter: Upprustning av Hagebyparken.

Hagebyparken ska bli en naturlig mötesplats för Hagebyborna. Bland annat kommer fler sittplatser tas fram, mer utrymme för blommande träd, buskar och perenner skapas. Dessutom anläggs en bouleplan. Det blir också mer belysning i parken.
För barnen kommer de olika lekutrymmena nu koncentreras till ett som blir större och innehåller klätterställningar, gungor och en karusell.

Det blir också en lekpark i det nya bostadsområdet i Rambodal.

Källa: Norrköpings Kommun.

Nyheter: Planer för nya bostäder intill gamla gymnastikhuset.

Intill det gamla gymnastikhuset på Nygatan, mitt emot De Geergymnasiet finns planer på att bygga bostäder. Tomten är smal och närheten till gymnastikhuset som klassas som byggnadsminne gör att det ställs höga krav på utformningen av huset.
För att utnyttja den smala tomten på bästa sätt föreslås underjordisk parkering samt gemensam uteplats på taket. För att den nya byggnaden inte ska störa gymnastikhuset är utformningen av hörnet viktigt och olika förslag har tagits fram för hur just den delen skulle kunna se ut.

Huset föreslås inrymma cirka 30 lägenheter, går allt enligt planerna kan det bli aktuellt med byggstart omkring våren 2012. På detaljplanens webbsida kan du titta på tre olika förslag till utformning av huset i en 3D-modell. Till och med 20 juli har du chansen att tycka till om detaljplanen för Klockan 1.

Källa: Norrköpings Kommun.

Tipset: Kvarteret Spinnrocken, Norrköping.

Spanade lite i dagstidningarna, som brukligt, om vad som händer i staden och fick då nys om att på "Stiftelsen Kulturmiljövårds" hemsida kan man få information om den arkeologiska undersökningen i kvarteret Spinnrocken som ligger mitt i city som snart ska omvandlas.

Hantverkaregatan väster ut mot Olai Kyrkogata. Huset med taköverhänget över
trottoaren finns fortfarande kvar med Orientlivs som hyresgäst.

Mellan den 2 maj och den 8 juli utför KM en arkeologisk slutundersökning i kvarteret Spinnrocken i Norrköping. Kvarteret Spinnrocken bebyggdes i slutet på 1600-talet. Innan dess var denna del av Norrköping en del av stadens odlingsmark. På kartor från 1700-talet kan man läsa att det bodde ett antal människor av olika ålder och yrkestillhörighet i kvarteret; allt från daglönare, snusarbetare, piparbetare, dödgrävare, åkare och änkor till byggmästare, murmästare, en trumpetare, en korpral samt en fabrikör.

Den arkeologiska undersökningen kommer att kunna ge oss ytterligare kunskaper om hur dessa människor levde, vilka verksamheter de bedrev, och kanske om varifrån de kom innan de flyttade till denna del av staden.

Undersökningen fokuserar även på odlingen som har bedrivits i området. Vi förväntar oss att finna spår av både mindre trädgårdstäppor inom 1700-talstomterna och eventuell mer storskalig odling som har bedrivits innan marken blev en del av staden.

Källa: Stiftelsen Kulturmiljövård.

Nyheter: Planer på storhotell och engelska radhus.

Framtidsplaner välvs nu även för de delar av gamla Saltängen, som de senaste årtiondena fungerat som station för fjärrbussar och som parkeringar. Där f d Druvan är det i stort sett enda, som lämnats kvar av äldre tiders bebyggelse. En antikvarisk konsekvensbeskrivning har nu tagits fram. Där sätts, med ett kulturhistoriskt grepp, planerna för framtiden i relation till områdets förflutna.

Helt klart är att busstorget ska byggas igen. Rodgagatan, som numera flyter ut i det ödsliga torget, ska återställas som en gränd mitt i den nya bebyggelsen.

Det planeras för sex våningar ut mot Norra Promenaden, och därinnanför något slags engelsk radhusstad. I korsningen med Drottninggatan ska ett hotell på åtta våningar få höja sig ut mot den gatan.

Vid Sveaparken reser sig framtida byggnad, Drottninggatan sträcker sig söderut förbi.

Därmed slukas en stor del av Sveaparken, som ända sedan 1870-talet ingått i parkkomplexet i anslutning till järnvägsstationen. Sveaparken är dock redan så hårt åtgången, att man väl knappt längre kan tala om park.

Kvar ska nu bli ett litet torg med mycken grönska, som övergång medan den äldre bebyggelsen och den nya. Sveaparkens försvinnande är en olägenhet, som man får ta.

En viss försämring för stadsbilden är också, att f d Druvan får ett starkt indraget läge i förhållande till Carl Johans Park, i stället för att som hittills ingå i den inramande bebyggelsen. Men även det får accepteras, anses det i den antikvariska konsekvensbeskrivningen.

För detta ska ju bli en stilfullt byggd och bebodd del av Norrköping.

En ny stadsdelspark uppifrån Norra Promenaden ska också ge ett lyft för Hyrkuskens hus. Alltså den låga 1800-talsbyggnad med tillhörande uthus, som fått ligga kvar i direkt anslutning till statliga verkskolosserna från 1970-talet.

Denna minnesrika byggnad, där stadens siste hyrkusk höll sin näring igång in på 1970-talet, kommer i framtiden att vara placerad i en levande och grön miljö. Dess kulturhistoriska värden lyfts då fram på ett sätt, som idag inte låter sig göras.

Med ett snabbt historiskt svep kan konstateras, att den här delen av staden varit bebyggd alltsedan 1700-talet. Men att det allra mesta revs under 1950- och 60-talen, efter att dessförinnan ha fått förfalla under en stor del av århundradet.

Men nu, på 2000-talet, ska alltså denna så centrala del av Norrköping fås att leva upp igen.

Planbeskrivning (PDF dokument) av Saltängen med närområde. Norrköpings Kommun.

Källa: Folkbladet.

Nyheter: Norrköpings folkmängd den 31 maj 2011.

Den 31 maj 2011 var Norrköpings folkmängd 130 153 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 8 juni 2011. Folkmängden under årets första fem månader ökade med drygt 100 personer om man jämför med Statistiska centralbyråns (SCB) officiella befolkningsstatistik för den 31 december 2010. Enligt SCB hade Norrköping 130 050 invånare vid årsskiftet.
Under motsvarande period föregående år ökade folkmängden med 283 personer.

Källa: Norrköpings Kommun.

Nyheter: Ny framtidsvision: Hamnbron ska bort.

Ambitionerna är höga för Saltängen bortom Hamnbron - som en ny, modern stadsdel mellan Norra Promenaden och Strömmen. En intressant beståndsdel i visionen, som nu tas fram på Stadsbyggnads kontoret, är att man där förutser Hamnbrons försvinnande.
I planeringen för Strömsholmen (den som hittills inte kan sägas ha nått någon vart) har någon gång framförts, hur befriande det vore att slippa ifrån den osköna barriär, som Hamnbron utgör.
I den här aktuella stadsbyggnadsvisionen kan man nu läsa om, hur "Hamnbrons överdimensionerade och tunga betongkonstruktion från 1960-talet kan tas bort".

Backspegeln: Springflickan - Mary Alzèn. Del 2.

Denna text är citerad ur "Minnen från Norrköping" är skriven av amatörförfattare i ett försöks-projekt under ledning av Sven Wernström, utgiven 1979.

Ibland gick hon till livsmedelskommissionen som låg på Gamla Rådstugugatan. Där köpte hon en stor bit marmelad. Det var gott med en sötsak då och då. Hemma åt familjen ofta paltbröd, som Maria eller bröderna köat för redan klockan sex på morgonen. Det hembakade brödet var uppblandat med potatismjöl och blev rätt torrt. Eftersom alla i huset odlade potatis hyrdes en potatisrivare för att framställa potatismjöl att dryga ut kosten med.

Hörnet Gamla Rådstugugatan 37, Hantverkaregatan i Kv Spiran.

År 1918 gick Maria och läste i S:t Olai kyrka. Prosten Sjöholm hade föreslagit at de som inte hade råd med det dyra svarta klänningstyget skulle få ett billigt vitt tyg. Det var tunt och slafsigt. Maria fick det vita tyget. Denna uppdelning väckte både förstämning och vrede, så den upprepades inte.

När Maria varit springflicka i 3 år frågade fröken Larsson om hon ville lära att sticka på maskin eller hjälpa till i affären. Maria valde affären. Hon var lite djärvare nu och förklarade att hon tyckte det såg ut att vara trist vid stickmaskinerna. Lönen steg till 3:50 i veckan. Nu fick hon expediera, skylta och ta emot ull och stickylle. Det var gamla slitna koftor strumpor. Flickorna klippte bort knappar, sömmar och packade yllebitarna i stora balar. Dessa skickades till tvätt och bearbetades så att de kunde spinnas och färgas. Spinneriet låg i Vetlanda. Fruarna, som lämnat ullen, kom tillbaka efter garnet. När de vävt upp det kom de med tyget till beredning. Därefter kom de för fjärde gången och löste ut tyget. Nu var det byskräddarens tur att tillverka en kostym eller kappa.

När det var bråttom kunde klockan bli både åtta och nio innan Maria kom hem. Det gällde även lördagar. Bröderna var då redan omklädda och på väg ut. Maria tyckte då att det inte fanns någon rättvisa i världen. Hon gick in i rummet och grät. Mor kom in till henne, småpratade och lirkade samt fick henne att lugna sig, äta och vila.

Folkets Park i Norrköping.

På julen blev Maria glatt överraskad. Nog fick de arbeta till klockan fyra, men när hon gick hem bar hon på två stora julklappspaket. Hemma var julpyntat i varje vrå. Mor och syskonen hade inte sparat på krafterna. I källaren fanns stora baljor med lutfisk. Från en släkting på landet hade far köpt både fläsk och julgran. Det blev inte dyrt eftersom han redan gjort snickeriarbeten åt bonden. Potatis fanns gott om och mycket bröd. Maria trivdes hos sin familj och njöt av julbordet. Paketen öppnades och hon plockade upp ett mörkgrått trasgarnstyg, som hon visste var värt tio kronor. Fröken Larsson gav en röd tröja, som hon själv virkat.

I affären arbetade två andra flickor, Inga och Ebba. De berättade ofta om sina danskvällar i Folkets Park (historien om Folkets Park) och på Hultet. Till Maria sa de att hon fick gärna följa med dem ut på dans. Maria hade lärt sig valsstegen av sina bröder och ibland hade hon tagit en svängom med grannflickorna. Det gällde nu att få lov av far och mor. Efter en del förmaningar blev det bestämt att Maria fick gå på sin första bal. Kvällen var kylig när flickorna en majkväll gick till Hultet vid Linköpingsvägen. Dansbanan låg högt på ett berg. Därifrån såg man Motala ström och Femöresbron.

I skjutbanan försökte man träffa porslinstallrikar som stod uppradade. Sedan uppträde Hilmer Een med visor och kupletter, som han lånat från någon revy eller snappat upp på annat sätt. Han var fotograf till yrket. En blåsorkester svarade för dansmusiken. Det var foxtrot, slowfox, vals och hambo. Maria kände sig fin i sin nya hatt och kappa. Kängorna med lädersulor kändes sköna. Hon tänkte på sina småsystrar, som klampade omkring i skor med träbottnar.

Kneippen, Kv Höken, Hultet - utsikt från tornet med dansbana, 1910.

Ebba och Maria dansade med varandra. De hade köpt fem dansbiljetter. Inga dansade med Tore, som hon träffat tidigare. Maria stod och tittade på medan de andra dansade. ”Får jag lov?” hörde Maria någon säga och en lång, smal pojke stod framför henne.
Hon nickade och de gick upp på banan. Spännande var det när kavaljeren lade sin arm om hennes midja och fattade hennes hand. Maria hade övervunnit sin blyghet genom arbete i affären, men vad skulle hon säga åt den här pojken? Han såg så blyg ut. Kanske bästa att vara tyst? Hon njöt av valsens rytm och som i en dröm såg hon andra par dansa förbi. Dansen tog slut och hon letade sig fram till Ebba, som frågade: ”Har du kul?” ”Visst är det kul”, sa Maria. Hon dansade ännu några danser med den långe pojken och fick veta att han hette Bo.
Inga, Tore, Ebba och Maria gjorde sällskap hem. Eftersom Maria givit Bo halvt löfte att möta honom i Folkets Park nästa lördag, hade hon en hemlighet, likt en karamell att suga på.

Nyheter: Bråvikens nya farled invigs av (M)inister.

Nu är det dags att inviga den nya farleden in till Norrköpings hamn. Närmare bestämt på torsdag den 9 juni, då infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) kommer till Norrköping för att sköta invigningen.

Men det blir lite svårt eftersom den nya farleden handlar om förbättringar under vattenytan.

- Därför tar vi hjälp av skärbårdsbåten Saga Lejon, för att inviga den nya inseglingsrännan på plats på Bråviken, säger marknadsansvarige Ola Hjärtström från Norrköpings Hamn och Stuveri. - Förutom invigningen av inseglingsrännan, som blivit både djupare och bredare, kommer ministern även att inviga Norrköpings nya kombiterminal och containerhamn vid Pampushamnen.

Vid invigningarna medverkar även landshövding Elisabeth Nilsson, Sjöfartsverkets generaldirektör Ann-Catrine Zetterdahl och kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist.
Från näringslivet medverkar Magnus Hall, koncernchef hos Holmen samt Bengt-Erik Bengtsson och Hans Lundin, VD respektive styrelseordförande för Norrköpings Hamn och Stuveri.
Tilläggas kan att farledsprojektet kostat cirka 260 miljoner kronor och betalats gemensamt av Sjöfartsverket och Norrköpings kommun.

Källa: Folkbladet.