Lördagskväll mitt i sommaren och en sväng ner på stadens gator. Tunga mörka moln över oss och ovanligt kallt efter en tids värme bölja. Klackarnas ljud överröstade de mjuka "indian" mockasinerna från Deichmann när de bestämt träffade asfalten, det lät skarpt och ihåligt. En mås seglade förbi och skrek ut över oss. Vi var två par denna afton som möttes upp på Highlander Inn, hörnet S:t Persgatan - Gamla Rådstugugatan. De infraröda värmarna stod på för fullt och filtarna, som liknade gamla bårfiltar från tidigt 40-tal, var framtagna när vi vinklade våra ben till nittio grader och överlät skinkorna ta upp våra kroppars tyngd för ett par timmar framåt, tänkte vi.
Detta är Sverige och Norrköping, jag fick det bekräftat med ännu mera råge när jag vände blicken ut över träräcket som avgränsade puben från cykelbanan utanför. Ett gråregntråkig nästan folktomt område med ett parkeringshus som huvudmotiv och ett par fyllon, det var vad som bjöds oss denna kväll, vad mer kan man begära.
Efter att snabbt intagit mat o dryck och prat så satt vi länge och väntade på att få betala notan, ingen i personalen verkade minsta intresserad av att få in det dom lever av, springnota kom på tal. Vi fick gå in i lokalen och hojta fram en ur personalen. Trubadur problem gick före, även andra hängande kunder. Det blev också felslaget i kassaapparaten, jag fick betala min väns nota och tvärtom, skulle nog ha tagit någon dryck till.
Vi styrde nu våra frusna men fyllda kroppar upp mot andra marker. En snabbvisit på Sams Krog blev det, med en trivsam trubadur faktiskt, mellan regnskurar och åska. Ut igen, bort från rök svett och hårda stolar. Folktomt så lång vi kunde se på stadens gator, vätska som föll med hög hastighet och fullbordade kretsloppet, plask, plask och så vidare ner mot VK Vinkällaren alias "Stopet" som jag faktiskt själv var med och renoverade innan det öppnade någon gång i början av 90-talet, evigheter sedan. Vad Stopet var, var inte Vinkällaren direkt denna afton.
Om Stopet var en mysig sjörövarkrog från pirat-erans 1700-tal så är Vinkällaren en rymdkrog från framtiden som precis har kallat in storstäd och de har bonat golvet och möblerna står ute i ett intilliggande rum. Kalt, kallt, stelt och opersonligt, förstår varför vi var de enda gästerna som kom och gick nästan samtidigt. Nu tog vi en sista chans innan vi blev lika sura inombords som vi var utombords. Vi stegade upp med slöa våta steg mot södra Drottninggatan och Harrys . Det tål att sägas att vi hade varit förbi tidigare men dragit oss ur eftersom de tyckte vi skulle hosta upp "kulor" för att komma in i lokalen - vi funderade på om de skämtade - men icke. Betala för att komma in och göra av med slantar vid åtta tiden på kvällen.
Före nyår så slapp man straffet om man höll sig framme före kl 22.00. Konkurrensen är tydligen obefintlig nu när det gäller dansgolv i Norrköping , därav tidig läggande av inträdesavgift. Palace, Tegelvalvet, Stopet, Wasa är alla borta. Harrys har nu fria händer med de två ända existerande dansgolven i city idag, om jag nu inte har glömt bort någon. Synd i en så pass stor stad som Norrköping. Nu var vi sura även inombords.
Detta är Sverige och Norrköping, jag fick det bekräftat med ännu mera råge när jag vände blicken ut över träräcket som avgränsade puben från cykelbanan utanför. Ett gråregntråkig nästan folktomt område med ett parkeringshus som huvudmotiv och ett par fyllon, det var vad som bjöds oss denna kväll, vad mer kan man begära.
 |
| Norrköping shoppingcity, södra Drottninggatan tidigt 70-tal. |
Vi styrde nu våra frusna men fyllda kroppar upp mot andra marker. En snabbvisit på Sams Krog blev det, med en trivsam trubadur faktiskt, mellan regnskurar och åska. Ut igen, bort från rök svett och hårda stolar. Folktomt så lång vi kunde se på stadens gator, vätska som föll med hög hastighet och fullbordade kretsloppet, plask, plask och så vidare ner mot VK Vinkällaren alias "Stopet" som jag faktiskt själv var med och renoverade innan det öppnade någon gång i början av 90-talet, evigheter sedan. Vad Stopet var, var inte Vinkällaren direkt denna afton.
Om Stopet var en mysig sjörövarkrog från pirat-erans 1700-tal så är Vinkällaren en rymdkrog från framtiden som precis har kallat in storstäd och de har bonat golvet och möblerna står ute i ett intilliggande rum. Kalt, kallt, stelt och opersonligt, förstår varför vi var de enda gästerna som kom och gick nästan samtidigt. Nu tog vi en sista chans innan vi blev lika sura inombords som vi var utombords. Vi stegade upp med slöa våta steg mot södra Drottninggatan och Harrys . Det tål att sägas att vi hade varit förbi tidigare men dragit oss ur eftersom de tyckte vi skulle hosta upp "kulor" för att komma in i lokalen - vi funderade på om de skämtade - men icke. Betala för att komma in och göra av med slantar vid åtta tiden på kvällen.
Före nyår så slapp man straffet om man höll sig framme före kl 22.00. Konkurrensen är tydligen obefintlig nu när det gäller dansgolv i Norrköping , därav tidig läggande av inträdesavgift. Palace, Tegelvalvet, Stopet, Wasa är alla borta. Harrys har nu fria händer med de två ända existerande dansgolven i city idag, om jag nu inte har glömt bort någon. Synd i en så pass stor stad som Norrköping. Nu var vi sura även inombords.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar