Mejeridrift och mjölkdistribution. Del 3.
Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Sommaren 1938 utbröt en mjölk konflikt i staden, vilket lät mycket tala om sig och som avvecklades våren 1939, först sedan en förlikningskommission tillsatts. Konflikten, som gällde både mjölkpriset och föreningsrätten, ledde till att en grupp lantbrukare 1939 bildade Norrköpingsortens Mejeriförening, som övertog Anna Anderssons mejerirörelse i staden. denna förening var i gång till 1951 då mejeriet - beläget i kv. Buten på Saltängen - nedlades och leverantörerna övergick till MC. de sista gårdsmejerierna försvann ca 1930.
Efterhand koncentrerades all mejeridrift i regionen till centralanläggningen i Norrköping, d.v.s. till det tidigare Audumblamejeriet. Dess läge inne i staden medgav dock ingen utvidgning, vartill kom de växande transport svårigheterna. Åren 1960-1961 uppfördes därför ett nytt mejeri vid Fridhemsvägen strax norr om Himmelstalundsparken, liksom det gamla i första hand avsett att förse Norrköpingsbygden med konsumtionsmjölk, i andra hand stockholmsmarknaden med s.k. regleringsmjölk. Därtill byggdes en avdelning för framställning av torrmjölk. År 1961 hette det därför:
I samband med att nytt mejeri uppförs i Norrköping nedlägges därför mejerierna i Kimstad, Finspång, Söderköping, och Åtvidaberg. Mjölken från de tre förstnämda mejerierna tillföres i sin helhet den nya anläggningen, medan mjölken från Åtvidaberg delas upp på mejerierna i Norrköping och Linköping. det nya mejeriet i Norrköping får ett leverantörantal av ca 2000 och en beräknad invägning av ca 250 000 liter/dag.
Mejeridriften har under de senaste 20 a 30 åren kännetecknats av kraftig centralisering. År 1914 fanns i hela landet ca 1625 mejerier, år 1930 1600 men år 1968 endast 232. I Östergötland har antalet minskat från 113 år 1914 till 88 år 1930, 18 år 1955 och 6 år 1970. Sistnämda år fanns mejerier, förutom i Norrköping, i Linköping, Motala, Vadstena, Kisa och Torpa. Samtliga tillhörde då Mjölkcentralen (MC). Samtidigt med denna centralisering har mjölkuppsamlingsområdena och medelinvägningen ökat; 1914 invägdes per mejeri i Östergötland län i genomsnitt endast två ton per dag, vilken mängd 1970 stigit till ca 33 ton.
Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Sommaren 1938 utbröt en mjölk konflikt i staden, vilket lät mycket tala om sig och som avvecklades våren 1939, först sedan en förlikningskommission tillsatts. Konflikten, som gällde både mjölkpriset och föreningsrätten, ledde till att en grupp lantbrukare 1939 bildade Norrköpingsortens Mejeriförening, som övertog Anna Anderssons mejerirörelse i staden. denna förening var i gång till 1951 då mejeriet - beläget i kv. Buten på Saltängen - nedlades och leverantörerna övergick till MC. de sista gårdsmejerierna försvann ca 1930.
 |
| Gamla mjölkcentralen rivs Repslagaregatan 1961-11-03. |
I samband med att nytt mejeri uppförs i Norrköping nedlägges därför mejerierna i Kimstad, Finspång, Söderköping, och Åtvidaberg. Mjölken från de tre förstnämda mejerierna tillföres i sin helhet den nya anläggningen, medan mjölken från Åtvidaberg delas upp på mejerierna i Norrköping och Linköping. det nya mejeriet i Norrköping får ett leverantörantal av ca 2000 och en beräknad invägning av ca 250 000 liter/dag.
Mejeridriften har under de senaste 20 a 30 åren kännetecknats av kraftig centralisering. År 1914 fanns i hela landet ca 1625 mejerier, år 1930 1600 men år 1968 endast 232. I Östergötland har antalet minskat från 113 år 1914 till 88 år 1930, 18 år 1955 och 6 år 1970. Sistnämda år fanns mejerier, förutom i Norrköping, i Linköping, Motala, Vadstena, Kisa och Torpa. Samtliga tillhörde då Mjölkcentralen (MC). Samtidigt med denna centralisering har mjölkuppsamlingsområdena och medelinvägningen ökat; 1914 invägdes per mejeri i Östergötland län i genomsnitt endast två ton per dag, vilken mängd 1970 stigit till ca 33 ton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar