Memory: "Jag ser det snöar".

Det pratas snömängder hit och köldgrader dit, hittade ett fotografi från 1871 på ett lamslaget Norrköping, hela innerstaden var totalt insnöad och man talade om ett belägringstillstånd, från NT Stolta Stad. Det får mig att minnas en del vintrar under 70-talet när man växte upp i Hageby. Man jublade på morgonen den dagen skolgången var inställd pga den stora snömängden som kommit under natten. Har för mig att det bara förekom en enda gång att skolan stängde sina portar pga av snö.
De långa gula Cat- vägskraporna fick förorts-husen att vibrera när de stötte i asfalten här och där medan de körde Hagebygatan fram och tillbaka och skyfflade undan snön med sina stora skrapor.

Murare, Formare, Snickare och gud vet vad de alla hade för namn, de gator som löpte ut från Hagebygatan, men de var alla på fyllda av vitt - likt bomullsrök på pepparkashus -  från himmelen så långt man kunde se.

Snacka om snödrivor, Drottninggatan 3 dec 1871 och snön ligger meterhög.
Till vänster Hörsalsparken och till höger ligger idag varuhuset Domino. 

Bilarna syntes inte längre där de stod uppradade längs gatan. Det påminde om små inuit samhällen fulla av igloos på långa rader. Plogfordonen gjorde det inte bättre, de fyllde på med mera snö och stängde in bilarna helt, när de gjorde gatorna mer framkomliga. Jag minns de höga vallarna som om de vore stora inlandsisar, vilket nu lång tid efteråt säkert berodde på att man var
liten till både kropp och själ. 
Många ungar från gårdarna omkring byggde stora isgrottor, likt katedraler, inne i de stora snöhögarna som skrapades ihop och med ljuslyktor som interiör. Det byggdes frenetiskt på de flesta gårdarna som fanns runt om i Hageby, det var som en tävling och vi gick runt och tittade på alla skapelserna. Ibland när lastbilarna hade fraktat bort de stora snösamlingarna så fick man ta till andra metoder. Själva så byggde vi snökojer upp på berget bakom "Falukorven" genom att rulla ihop stora snöbollar så att de växte och sedan sätta ihop dem tätt likt pyramidstenar, därefter kunde man börja gräva ut rummet med små spadar. Det gick bra att rulla fram stora snöbollar om det hade varit mild-väder ett par dagar eftersom snön blev som klister och gräset under kom oftast fram. Det blev många händer och fötter samt stönade som fick fram bollen de sista metrarna till sin plats. Lovikavantarna var notoriskt blöta.
På den tiden hade man en helt andra tankar om det frusna vattnet som kom ifrån himmelen och vad man kunde göra med det, än vad man har idag.