Backspegeln: 1930 - 1970 Innerstaden. Del 2.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Till genomfartsled genom den inre staden skulle i nord-sydlig riktning Kungsgatan tjäna liksom förut, men breddad till 21, helst 24 meter. Drottninggatans fortbestånd såsom huvudtrafikled blev föremål för många spekulationer. Generalplaneberedningen bestämde sig i stället för att den till 18 meter breddade Gamla Rådstugugatan, skulle bli Drottninggatans ersättare med ny bro över strömmen för spårvägs- och övrig trafik. Både Söderköpingsvägen (senare Hagebygatan) och Gamla Övägen skulle lotsas in där.

Gamla Rådstugegatan, Hörsalen i bakgrunden. Här är bilden tagen.

I öst-västlig riktning skulle den 18 meter breda Trädgårdsgatan, via ny bro över strömmen, ledas över till Bredgatan.
Repslagaregatan med Lindövägen såsom förlängning österut utgjorde den andra öst-västliga genomfartsleden med fortsättning över Gamla Torget, Gamlabron, en breddad Västgötegata till Samtalstorget (senare Skvallertorget).

Den traditionella genomfartsgatan, Västra St persgatan (senare St Persgatan), ansåg beredningen borde få sin trafik hänvisad till Västra (senare Södra) Promenaden. Bilarna och cyklarna beräknades finnas på samtliga gator, överallt, rullande eller parkerade.För parkering ansågs gator och torg fullt tillräckliga.

Drottninggatan, Västra St Persgatan 1930. Här är bilden tagen.

"I själva stadskärnan är det emellertid möjligt eller till och med sannolikt, att svårigheter komma att uppstå. Därför måste man tillse, att tiden för fordonens parkering hålles inom rimliga gränser."
Beträffande Drottninggatans bredd hade man inhämtat butiksägarnas åsikt. Dessa ansåg inte "en förhållandevis ringa gatubredd som en nackdel, utan snarare som en fördel under förutsättning, att gångtrafiken kan komma fram någorlunda ostörd".
Gångtrafik talas eljest inte mycket om, eftersom trängsel bilar-gångtrafikanter 1942 ännu inte hunnit bli ett problem.