Diary: Augustifesten - Karnevalen.

Augustifesten är över för denna gång i Norrköping, den varade 18-21 Augusti. Den första Augustifesten hölls 2003 efter att karnevalen dominerat länge och funnits varje år sedan 1984 då staden firade 600 års jubileum. Karnevalen hade fått mycket kritik och den var mer eller mindre söndertjatad efter så många år. Kritiken var riktad mot bla dåligt lokalt engagemang, för dyra inhyrda dansgrupper och en alldeles för utbredd fylla. Under 1980- och 1990-talet arrangerade Norrköping under flera år de troligtvis publikmässigt hittills största svenska utomhuskarnevalerna.

Dansare från Karnevalen 2002.

Augusit festen kom istället och med den marknaden som i år bidrog med ca 200 knallar och som vanligt  fanns de på plats fredag, lördag.
Försäljnings stånden duggade tätt längs med Gamla Rådstugugatan och var tionde meter så kopierade stånden sig själva och varorna som knallarna försökte sälja. Upprepningen var uppenbar när man siksackat sig ett par gånger upp o ned för Rådstugugatan. Egentligen behövs inte mer än fyra fem stycken försäljningsstånd, så har man sett allt . Men visst är det fascinerande att slingra sig fram bland barnvagnar, skrikande ungar, arga föräldrar, stillastående pensionärer, festande ungdomar, medelålders påfyllda män, ja helt enkelt människor. Själv så tittade jag knappast på vad som fanns att erbjuda på marknaden, jag tittade på människor.

Men visst saknar man karnevalen lite. Nu har tiden gått och man kanske borde återuppta den gamla traditionen men förankra den mer lokalt. De karnevaler jag själv sett genom åren så minns jag fortfarande de allra första bäst.
Vi klädde oftast ut oss och for omkring överallt som vandringsmyror och ingen kunde stoppa oss. Tivolit stod i Wasaparken och karnevalståget gick Drottninggatan upp eller ner, färdväg och riktning har ändrats genom åren.

Programblad från Karnevalen 2002.

Man stod helt paralyserad den första gången man såg de brasilianska skönheterna, som rörde sina smidiga kroppar genom samba-dansen i Augustikvällen. Halvnakna gungande de sina bakdelar i takt medan de med långsamma steg tog sig Drottninggatan upp eller ned.
Tomas Gylling på ett lastbilsflak fullt med samba dansande varelser med gigantiska högtalare som dånade ut rytmerna, avslutade alltid tåget. Bakom fyllde dansande Norrköpingsbor i trans på.
Musiken ekade längs med husväggarna och studsade mot ölglasen på uteserveringarna. Festen var inte över förrän framåt morgontimmarna och Drottninggatan bar vinterskrud när allt var över, som om den första snön redan hade anlänt.