Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Ett bestämmande av trafikens vägar genom staden måste förgå planeringen av bebyggelse. Inom stadskärnan förutsatte beredningen, "att en betydande om- och nybyggnadsverksamhet kommer att äga rum i samband med breddningen av vissa huvudgator och med kvarterssaneringen". År 1931 hade en ny byggnadslag utkommit, vilken bl.a. påbjöd, att varje kvarter skulle utgöra en suverän enhet.
En stadsplan uppgjordes alltså samtidigt för minst ett kvarter, och då en tomtägare ville riva och bygga nytt, måste det ske efter den fastställda planen.
(Den förut gällande självsaneringsprincipen tog ingen hänsyn till helhetsplaneringen.)
Från 1930- och långt in på 1950-talet ombyggdes sålunda kvarteren efter ett uppgjort program, men eftersom kvarteren innehöll flera tomter med i regel olika ägare, blev resultatet en långsam, punktvis fortskridande förnyelse.
Varje tomtägare byggde enligt byggnadsbestämmelserna, men i övrigt efter sitt eget huvud, vilket fick till följd den välbekanta splittrade kvartersbebyggelsen, med olika höjdskala och olika arkitektonisk gestaltning.
Ett bestämmande av trafikens vägar genom staden måste förgå planeringen av bebyggelse. Inom stadskärnan förutsatte beredningen, "att en betydande om- och nybyggnadsverksamhet kommer att äga rum i samband med breddningen av vissa huvudgator och med kvarterssaneringen". År 1931 hade en ny byggnadslag utkommit, vilken bl.a. påbjöd, att varje kvarter skulle utgöra en suverän enhet.
En stadsplan uppgjordes alltså samtidigt för minst ett kvarter, och då en tomtägare ville riva och bygga nytt, måste det ske efter den fastställda planen.
(Den förut gällande självsaneringsprincipen tog ingen hänsyn till helhetsplaneringen.)
 |
Kv Höveln ger ett gott exempel på den splittrade bebyggelsen i Norrköpings innerstad vid 1900-talets mitt. Detta kvarter har under 1960-talet helt nybebyggds. Grannkvarteret nybebyggdes under 1970-talet. Foto 1956.
Här kan man se vart bilden är tagen. |
Kvarterssaneringen gick ut på att ersätta den hopgyttrade bebyggelsen i kvarteren med breda, kringbyggda längor.
Många förslag till förnyelse av kvarteren enligt dessa principer uppgjordes inom stadsarkitektkontoret. (T.ex. för kv Höveln, Enväldet, Äpplet, Bakugnen, Danzig, Järnstången, Karbinen, Pokalen, Tulpan, Spinnrocken.)Från 1930- och långt in på 1950-talet ombyggdes sålunda kvarteren efter ett uppgjort program, men eftersom kvarteren innehöll flera tomter med i regel olika ägare, blev resultatet en långsam, punktvis fortskridande förnyelse.
Varje tomtägare byggde enligt byggnadsbestämmelserna, men i övrigt efter sitt eget huvud, vilket fick till följd den välbekanta splittrade kvartersbebyggelsen, med olika höjdskala och olika arkitektonisk gestaltning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar