Man måste tänka om, planera nytt för att skydda sin stad. Nya hårda tag behövdes. Men ändå dröjde det åtskilliga år, innan man bestämde riktlinjerna för stadens bebyggelse.
Den 23 december 1826 kungjordes i Norrköpings Tidningar, att konungen bifallit en begäran av stadens äldste, att inga trähus utöver en vånings höjd fick uppföras vid de större gatorna, d. v s. Kungsgatan, Drottninggatan, St Persgatan, Norra och Södra Strömsgatan, Västgötegatan samt Slottsgatan och Bråddgatan, för de två sista den del som ligger mellan Kungsgatan och Saltängen.
 |
Rådhuset i brand, Kvarteret Rådstugan 1942. Östgötabild. |
En ny brandordning utgavs 1830 28/5. Däri stadgades, att pumpar måste finnas i brukbart skick vid torgen, att brandsyn måste företas två gånger om året för kontroll av eldfarliga hus såsom brygg- och mälthus, kök, smedjor, badstugor, bagare- och krukmakarugnar. Vidare måste bräd- och torvtak besiktigas.
Varje gård måste utrustas med brandredskap och gårdarnas folk sätta ljus i lykta, då de lyste sig i uthusen på kvällen. Väsentlig var isoleringen av väggar.
År 1836 kom en ny, utförlig byggnadsordning. Den fotade sig på lagen från 1802, men i några väsentliga punkter kom den med nyheter. Tätbebyggelse tilläts - ingen luft behövdes mellan husen -och trähus förbjöds.
Endast "sköven", d. v. s. uthus, fick alltjämt konstrueras i trä. Accepterade byggnadsmaterial var "sten, ler, kalkbruk eller resvirke med tegel". Om trähus reparerades måste de beslås med tegel, ej bräder.
Tak av spån, torv, halm eller rör förbjöds. Före 1840 skulle alla tak av förbjuden beskaffenhet vara förändrade. "Boningshus måste förses med tak av skiffer, koppar eler järnplåtar, takpapper eller pannor av tegel, lagda på läkter eller bräder, desse senare strukna med lera och vitriolblandning".
"Knut i knut" hade som framgått av brandberättelsen ovan, husen förut stått i staden. Men lagen 1802 ville ha "tre quarter" - ungefär 45 cm - mellan byggnaderna. År 1836 fick man lagenligt sätta husen vägg i vägg.
"Ända till grannens tomt må man byggnad uppföra, men den skall då ovillkorligen förses med brandmur, och får takfall icke göras åt grannens tomt.
Ville sedermera granne bygga emot denna brandmur, och densamma såsom vägg begagna, have rättighet därtill, såvida brandmuren är av tolv tums tjocklek (30.48 cm) och deltage han då, efter gode mäns beprövande, uti kostnaden för brandmuren".
Signalen till en total förändring av stadens fysionomi var med dessa bestämmelser given. Metamorfosen - från glesbyggd sten- och trästad till tättbebyggd stenstad - kom väl inte över en natt, men krafterna hade släppts fria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar