Nyheter: Nya idéer för Strömsholmen.

När Ståhls nu backat ur sina restaurangplaner för Strömsholmen är kommunen än en gång tillbaka till ruta ett. Men nu sätter moderaterna ny fart på diskussionen om holmens framtid. Med förslag om att tre punkthus byggs här, samtidigt som stora ytor för allmänheten lämnas kvar.
Utöver den gemensamma motion, som igår måndag avlämnades i kommunfullmäktige, har Gunnar Bredin och Robert Tenselius (M) också arbetat fram ett helt program för Strömsholmen - där idag så gott som allt utom Roddklubben ligger för fäfot.

Strömsholmen under sina glans dagar, det var mycket länge sedan.

Konkret föreslås att förutsättningarna för bostadsbygge ska utredas. Sådant ingår inte i gällande detaljplan från 1874 (!) - och heller inte i den nya detaljplan, som nu tas fram för ett större område Strömmen runt. De båda moderaterna föreslår därför, att Strömsholmen lyfts ur den processen.
Innan motionen ens har behandlats i fullmäktige - det kan ske först vid nästa möte - visar det sig finnas gott gehör för den här idén.
Att ta vara på Stadsplaneringsnämndens ordförande Mattias Stenberg (MP) betecknar M-förslagen som "jätteintressanta". Det är mycket väl genomarbetat, och bra idéer ska man ta vara på. Jag har nu också föreslagit nämnden, att Strömsholmen ska lyftas ur arbetet med detaljplanen. Clas Rydgren (S) hör av sig och säger, att han själv tagit upp just den här frågan i stadsplaneringsnämnden. - Jag hade tänkt skriva en insändare om det. Men moderaterna hann visst före...
Manegen tycks således krattad (jodå, även cirkusar har hållit till här) för boende på Strömsholmen. Som väl var uppe senast, när Jan-Olof Johnson som kommunalråd i slutet av 1990-talet ventilerade idéer om såväl höghus som kasino på den lilla ön.

Nyheter: Inventeringar av Ensjön 2011.

Ensjön har en lång historia tätt knuten till Norrköpings stad och dess utveckling. Sjön är klassad som dålig utifrån sin ekologiska status. Trots att den dominerande marktypen runt sjön är skogsmark har jordbruk och enskilda avlopp störst miljöpåverkan.
Vi har samlat in uppgifter och kommer att börja åka ut och inventera i Ensjöns avrinningsområde under våren 2011. Ensjögruppen är en ideell sammanslutning som arbetar på bred front för att förbättra sjöns tillstånd.

Källa: Norrköpings Kommun.

Backspegeln: Springflickan - Mary Alzèn. Del 1.

Denna text är citerad ur "Minnen från Norrköping" är skriven av amatörförfattare i ett försöks-projekt under ledning av Sven Wernström, utgiven 1979.

I södra förstaden, där Nelinsgatan och Von Leesengatan möts, låg förr snickerifabriken Kondoren. Nelinsgatan var belagd med kullersten och arbetarna bodde i små lägenheter nära fabriken. Tvåvåningshuset intill fabriken hade åtta lägenheter om rum och kök och två enkelrum på vinden. År 1903 föddes Maria i en av dessa lägenheter. Hon var första flickan i familjen där det redan fanns tre pojkar. Familjen ökade till åtta personer när Maria fick två systrar.

Verkstad inne på gården vid Kondoren hörnet Leesengatan, Nelinsgatan.

De andra familjerna i huset hade också många barn. En skara på trettio barn växte upp där. Föräldrarna och de äldsta barnen hade mycket att göra förutom förvärvsarbetet och skolan. På våren och sommaren skulle kolonilotterna skötas. På hösten plockades potatisen upp, forslades hem och bars ner i källaren. Man måste sedan styra om att få hem ved att såga och hugga. Vid framsidan av huset stod två stora kastanjeträd. Maria tycket de var vackrast på hela gatan. På planen bakom huset fanns sittbräden som även tjänade som gungbräden åt barnen. Det kunde också hända att de vuxna sökte sig ut till sittbrädet för en pratstund.

Uthuslängorna inrymde brygghus, vedbodar, tre dass och ett stall. Kusken, som körde åt snickerifabriken, hade lägenhet intill stallet. Längst bort gränsade gårdsplanen till S:t Johannis gamla kyrkgård. Där växte ett päronträd med de härligaste päron. Eftersom trädrötterna gick in på kyrkogården plockades inte päronen ner av de vuxna. Pojkarna klättrade i alla träd. När de märkte att päronen var mogna, plockade de och åt. De delade med sig åt de mindre barnen. En och annan vågade inte ens smaka en tugga. Maria ryste när hon tänkte på trädets rötter och liken på kyrkogården.

Innegård i Kv Kondoren rivet 1954, bakom syns hus vid då Hörngatan. 

Karlarna var yrkesstolta och kände sig betydelsefulla på just sin plats. Marias far hade lärt yrket redan i skolåldern av sin far i dennes lilla verkstad. Politiken kom ofta in i samtalet mellan arbetskamraterna. De ville vara medvetna om arbetsmarknaden. Arbetarpartiet var det enda för dem. Om någon var för mycket till vänster enligt de flestas åsikt, blev han genast kallad ”den röe”, t ex röe Anders, som bodde på andra våningen.

Kvinnorna ställde upp vid männens sida i demonstrationståget den 1:a maj. De som hade småbarn gick direkt ut till Getängen och deltog i mötet, men de ställde även upp när S:t Olai präster bildade föreningen Unga mödrar. Deras män knorrade, men den fru som kunde slita sig från hemmet på tisdagseftermiddagen gick till Kapellagården. De sydde och virkade och lyssnade på prästen som läste högt. Arbetena såldes på syföreningsauktion. Pengarna gick till diakoniarbete i församlingen. Det hade säkert funnits de som hade bättre om tid och pengar att bidraga med än dessa fruar.

Tiden gick. Det var 1916 och lilla ljuslockiga Maria slutade skolan. Det var dags för hennes första arbete. Hon började veckan efter examen i Påhlssons garnaffär på V. S:t Persgatan, i hörnet av Drottninggatan. Nog hade det varit skönt med en ledig sommar, men det var nödvändigt att börja försörja sig. Maria ansåg att hon hade tur den gången hon blev bekant med fröken Larsson, som var första biträde hos Påhlssons. Fröken Larsson hade omedelbart sagt: ”När du slutat skolan får du börja som springflicka hos oss, det vill du väl?” Hon fick veta att lönen var 2:50 kr i veckan och hon skulle börja klockan åtta på morgonen.

Hörnet V. S:t Persgatan, Drottninggatan 1930.

Affären var stor och Maria fick fullt upp att göra. På morgonen skulle hon till chefens bostad i Norra Promenaden för att gå ärenden. Fru Påhlsson ville alltid att hennes Karl skulle få det bröd han tyckte bäst om. Limporna köptes i ett bageri vid Stortorget, skorpor och småbröd handlades hos Klara Petterson på Skolgatan. Maria skulle sedan hämta ullsäckar vid tåg och bussar. Förmiddagskaffet i affären smakade alltid gott fast det var kokt på cikoria. Sedan var det dags att gå med en termos kaffe till ett par stickerskor, som arbetade åt Pålssons. De höll till på Garvaregatan. Maria lämnade samtidigt garnspolar till stickmaskinerna. Ibland var de slarvigt gjorda. Då sa stickerskorna: ”Maria, du måste spola om garnet jämt och fint medan vi dricker kaffe”. Bäst att skynda på, tänkte Maria, de väntar väl redan i affären. På vintern var det kallt i affären. Det fanns sex stora fönster. Vem skulle putsa dem? Jo, det var springflickans arbete. Maria tyckte det var svårt, men vågade inte säga ifrån. Stengolvet skulle skuras och Maria frös, trots att hennes mamma tvingat på henne en sticktröja under klänningen och en utanpå.

Varorna till affären kom i stora trälårar. Fröken Larsson sa till Maria att bryta upp dem. Hon var ju snickardotter och kunde handskas med hammare och tång. ”Liten men naggande god” sa de till henne då. När hon hämtade in ved och kol från boden på gården träffade hon jämnåriga som var ute och lekte. Det var frestande att stanna hos dem en stund. Affären hade två ingångar. Utanför disken stod en kamin. Golvet var av trä med en liten cementplatta under kaminen. Bakom disken var golvet av sten, röda och vita rutor, allt skulle knäskuras.

Några trappsteg ledde upp till hyllor och fack med garn, tyger, täcken och filtar. Beredda tyger för avhämtning fanns där också. Ull och stickylle, som lämnats in, antecknades noga i böcker.

När bönderna från Vikbolandet höll utanför med sina tvåspann skulle springflickan bära in de stora paketen eller håla upp dörren och niga för kunden. Ibland kunde man undra vart paketen skulle gå med Maria. Hon kom med stora tygbuntar till Östra Stationen och var ängslig att inte känna igen kunden. I sista minuten kom fru och ropade till flickan: ”Är du från Påhlssons, o så bra, här får du 2 öre”.........fortsättning del 2.

Backspegeln: Industriutveckling och industristruktur.

Goodyear.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Goodyear Gummi Fabriks Ab, helägt dotterbolag till det amerikanska storföretaget The Goodyear Tire Rubber Company i Akron, började sin verksamhet i Norrköping 1939, sedan tullskyddet på däck höjts året dessförinnan. Fabriken fyller nu främst det svenska behovet av de standardgummivaror av Goodyears fabrikat, som tidigare importerades, främst bildäck och slangar. Därjämte förekommer viss specialtillverkning vid Norrköpingsfabriken, t. ex. flygplansdäck till Saab. Produktionen av däck till traktorer och entreprenadmaskiner m. m. har från 1950-talet blivit betydande.

Gummiarbetare Good Year.

Utöver eget märke tillverkas vid Goodyearfabriken däck och slangar av det engelska märket Dunlop, vilket medfört, att sistnämnda företag har sitt svenska försäljningskontor förlagt till Norrköping. Goodyear valde Norrköping till svensk fabriksort för stadens goda marknadsläge. Inom en räjong av ca 250 km nås ca hälften av Sveriges folkmängd och bilpark. Då fabriken tillkom var man inriktad på att förlägga detta slag av industrier till området söder om strömmen, bortom Sylten, där fabriken också sedan starten legat.

Huvudkontoret och försäljnings kontoret för Sverige ligger däremot i Stockholm, varifrån också verksamheten vid de f. n. tio expeditions- och avdelningskontoren i landet ledes. Utvecklingen vid Goodyearfabriken avbröts snart av andra världskriget med dess råvarubrist. Därefter, och sedan däck- och drivmedels ransoneringarna upphörde (1949), har expansionen varit stark, vilket bl. a. tagit sig uttryck i utbyggnader av produktions kapaciteten. Den senaste genomfördes 1966-67, varvid drygt 20 milj. kronor investerades i nya byggnader och maskiner. Antalet sysselsatta har ökat från ca 600 1950 till ca 1100 1972 - ca 8% av hela antalet sysselsatta i den svenska gummivaruindustrin. Räknat efter antalet sysselsatta kommer fabriken på fjärde plats bland de svenska gummivarufabrikerna. Större är endast de båda Trelleborgs- och Helsingborgsfabrikerna samt den KF-ägda Gislavedsfabriken.  

Nyheter: Ny bebyggelse på nordvästra delen av fastigheten Ljura 1:2.

Norrköpings kommun vill här möjliggöra byggnation av bostäder och servicelokaler samtidigt som kvalitén på de kvarvarande öppna ytorna höjs. Programområdet begränsas i sydväst av Dagsbergsvägen, i nordväst av Albrektsvägen, i nordost av Söderköpingsvägen och i sydost av Centralbadhuset. Marken ägs av kommunen. Planområdet utgörs till största delen av parkeringsytor för Centralbadet. Övriga ytor är outnyttjade grönytor. Idag utgörs planområdet till största delen av parkeringsplatser (asfalt respektive grus) och grönytor av låg kvalitet. Marken ägs av Norrköpings kommun.
Avsikten är att kommunen ska sälja en del av planområdet längs Albrektsvägen till JM AB för byggande av bostäder, upplåta en tomträtt till Rehab Norrköping vid korsningen Albrektsvägen/Dagsbergsvägen för uppförande av ett varmbadhus, samt möjliggöra byggandet av en förskola vid Dagsbergsvägen.

Volymskiss över området.

I samband med detta planeras en omgestaltning av Centralbadets parkeringsplats och en upprustning av grönytor och planteringar. Dessutom kommer den del av Albrektsvägen som gränsar till programområdet att få en ny utformning. Den befintliga Ljuraskolan och den planerade byggnaden för varmbadhus utgör även en övergång mellan de nya byggnaderna längs Albrektsvägen och de befintliga hyreshusen längre söderut. Som del av programmet finns ett förslag från JM AB på punkthus längs Albrektsvägen, utarbetat av Erséus arkitekter. Byggnadsvolymerna är uppdelade i en lägre del (fyra våningar) längs Albrektsvägen, och en högre del (sex våningar) in mot Centralbadets parkering. Angöring sker från Albrektsvägen. Boendeparkering är planerad att ske på kvartersmark, övertäckt och med angöring från badhusets parkering. Utformning av parkeringsbyggnad och tillämpning av gällande parkeringsnorm skall studeras vidare under detaljplanearbetet.

Vidare har Diabas arkitekter i uppdrag av Norrköping Rehab AB skissat på ett förslag till ett varmbadhus i korsningen Dagsbergsvägen/Albrektsvägen. Byggnaden är i ett plan längs Dagsbergsvägen och trappas mot Albrektsvägen upp för att accentuera korsningen. Avsikten med den nya planen är att tillföra ny bebyggelse längs Dagsbergsvägen och Albrektsvägen samtidigt som kvalitén på de obebyggda ytorna förbättras.

Detta tar sig uttryck i att den befintliga allén mellan Centralbadhuset och Gustav Adolfplan rustas upp; dagens grusplan vid Dagsbergsvägen omvandlas till en lummig och grön förskolegård; de öppna ytorna kring de planerade punkthusen längs Albrektsvägen utförs som en attraktiv, gemensam trädgård; och de nya parkerings ytorna får ny gestaltning med trädplantering och (delvis) genomsläpplig beläggning.

Källa: Norrköpings kommun.

Diary: Vasaparken.

Promenad genom staden en vårkväll i maj. Vi slingrade oss fram från bänk till gångstig och vidare till cykelbana men blev stillastående en stund på soliga platser innan slutmålet. Plötsligt fick vi syn på den, när vi kom från söderhåll, Vasaparken, "en oas mitt i stan", "cykla igenom parken" eller aktivitetsparken som det står så fint på kommunens hemsida. Vart parken egentligen börjar när man kommer söderifrån Hageby är lite oklart.

Midsommarfest i Vasaparken 1951.

Omgjord till viss del på ålderns höst så testades den nu på allvar, skarpt läge. Denna gröna oas som blev klar året 1949 och där man som väldigt ung levde rövare i träskeppet Albertina och körde diverse fyrhjuliga fordon från utlånings huset runt bassängen och ibland i.
En park som vi alla säkert har många olika minnen från. En park som hållit både tivoli, karneval, musikscener, cirkus, politiska möten och tekniska nollningar i sina armar. Den gamla scenen står ännu kvar som ett eko från förr, vid den sk "nya labyrinten", som uppfördes för ett par år sedan. Denna kväll sjöd det av aktivitet på alla håll och kanter. Den sk "thaihörnan" i sydöstlig riktning var nästan full, den nya lekparken norr om testades av de ännu inte färdigväxta, västerut mot cykelbanan in mot city studsade bollar över och i nät av sparkande och springande. På den stora grässlätten upp mot Hagebygatan och museet var det fullt med utsträckta diskuterande grupper, utplacerade med strategiska avstånd från varandra.
Gångstigen bredvid Immanuelkyrkans byggnad hyste en mobil kiosk som hjälpte de sötsugna och hungriga. Precis så här ska en park användas, tänkte jag, medan jag satt på en bänk och samtidigt funderade på varför jag inte tog med mig min frisbee. 

Nyheter: Här är äldsta fotot av Norrköping.

Det äldsta kända fotografiet av Norrköping togs anno 1845 och visas just nu på Norrköpings stadsmuseum.
- Det är ett fotografi av Swartziska huset i Knäppingsborg och är troligen ett beställningsjobb från familjen Swartz, sade intendent Leif Wallentinsson från Östergötlands museum i Linköping, när han invigde utställningen i går.
Varifrån kommer fotografiet?
- Jag har hittat det i museets samlingar i Linköping, där det har hamnat av okänd orsak. Men efter att jag hittade projektet, har stadsmuseets personal i Norrköping forskat runt fotografiet och kommit fram till att det troligen togs så här års 1845.

Swartziska huset i Knäppingsborg 1845.  

"Modererade priser"

- Detta eftersom fotografen Johan Wilhelm Bergström från Stockholm, som tog fotot, annonserade i dåtidens NT, att han befann sig i Norrköping just vid den här tiden och var beredd att ta porträttfotografier till "modererade priser".

- Men troligen beställde familjen Swartz även en miljöbild av sitt hus, som byggdes 1842 och alltså var ganska nytt vid den här tiden. Det är i alla fall vår teori, eftersom miljöbilder var mycket ovanliga på den tiden, då det nästan enbart togs porträttfoton. Det känns ju förvånande att fotokonsten fanns upptäckt så tidigt? - Ja, men man brukar säga att fotografins födelse skedde i Paris 1839, när fotografen Louis Jacques Mandé Daguerre presenterade sin nya uppfinning, som blev kallad daguerrotypin.

Vad är det för sorts teknik?
- Det är i grunden en kopparplåt, som belagts med lite silverlösning och andra ingredienser, som gör att blandningen blir ljuskänslig. Det hade man kunnat tidigare, men Daguerres uppfinning bestod i att han fick fotografierna att bli beständiga och inte försvinna efter en kort tid, som hade skett tidigare.

Vet vi om han var en känd fotograf?
- Egentligen drev han ett eget glasmästeri i Stockholm och även en mekanisk verkstad. Bland annat levererade han formar för pressning av glas till Reijmyre Glasbruk. Parallellt med dessa jobb, etablerade han sig också som en av Sveriges absolut tidigaste fotografer och blev snabbt en av Stockholms och senare Sveriges mest ansedda daguerrotypister. Som sådan var han verksam i cirka tio år.
Intendent Anders Karlin vid stadsmuseet säger så här om fotoutställningen:
- Det här blir vår sista miniutställningen i samband med museets 30-årsfirande, som för övrigt avslutas på söndag. Men jag vill gärna lägga till att om någon råkar ha ett daguerretyp-foto hemma, som kanske är äldre än det här fotot, är man mycket välkommen att kontakta oss på stadsmuseet.

"Peking" nyare
Möjligen kan "vän av ordning" reagera på stadsmuseets rubrik på utställningen, där man skriver "Första fotot av Peking". Benämningen Peking lär inte ha funnits på 1800-talet och det här fotografiets tid, utan härrör troligen från IFK Norrköpings fotbollsera, som kom betydligt senare till stan...

Källa: Folkbladet.

Nyheter: Kopparhammaren 7 står snart färdig.

Fastigheten Kopparhammaren 7 ligger i Norrköping Science Park, i anslutning till Norrköpings Visualiseringscenter C, i ett kvarter som till stor del ägs av fastighetsbolaget Klövern. Biografen Cnema och spetsföretag inom IT och animering blir de första hyresgästerna som flyttar in.
De flesta av byggnaderna i kvarteret Kopparhammaren ägs av fastighetsbolaget Klövern. Byggnaden som tidigare beboddes av Brink Förnicklingsfabriken AB förvandlas nu till bio och kontorshotell.

- Vi investerar cirka 80 miljoner på att rusta upp de slitna industrilokalerna, berättar Klöverns enhetschef Mikael Forkner när vi vandrar runt innanför de spännande fasaderna. Biografen Cnema, tidigare Harlekinen, kommer att utgöra ungefär en fjärdedel av byggnaden, resten blir kontor och kontorshotell, fortsätter han.

Den 9 september slår Cnema upp sina portar mot Kungsgatan och kommer, förutom tre salonger i olika storlek, innehålla film- och medielabb. Det blir den sista pusselbiten i Visualiseringscenter C med film och media för alla, särskilt barn och unga.

De första företagen som flyttar in i de luftiga och ljusa lokalerna i kontorshotellet är Gaia System AB, ett av Östgötaregionens största IT-konsultföretag och animationsföretaget Effektfabriken.
Själva kontorshotellet kommer Klövern att driva själva - och i det ingår gemensamma sammanträdes- och fikarum, pentry, skrivare, städning, bredband och annat som brukar höra till ett kontorshotell.
- Norrköping Science Park har ju sina fokusområden inom visualisering, interaktiva tjänster och tryckt elektronik och det skulle därför vara naturligt att företag inom något av dessa områden blir våra framtida hyresgäster, säger Mikael Forkner.

Bygga broar
Omgivningen kring området är optimal med närhet till city och resecentrum, Norrköping Science Park, Visualiseringscenter C och Linköpings universitet - campus Norrköping. Det finns även flera gymnasier i närheten: Plusgymnasiet, Kunskapsgymnasiet och Film- och musikgymnasiet.
Att bygga broar mellan kommunen, gymnasieskolor, näringsliv och universitet är viktigt för området. Bokstavligt talat ska det inom en snar framtid byggas en bro mellan Kopparhammaren och universitetet.

- Det symboliserar hur viktigt det är att dra nytta av varandras kompetens för att enskilt, och tillsammans, kunna växa. I framtiden kommer vi kanske att se ett bostadsområde, studentlägenheter, restauranger och butiker i området - det finns några fastigheter kvar som alla har stor potential, menar Mikael Forkner.

Källa: MyNewsDesk.

Nyheter: Nya parker ett måste när Norrköping tätas.

Att förtäta Norrköping, bygga "mer stad i staden", har på senare år blivit till en flitigt använd slogan.
Fast enligt en färsk rapport har det egentligen inte hänt särskilt mycket ännu.
Där framgår också, att sund förtätning inte bara handlar om att tränga in nya huskroppar i kvarteren.
Bertil Malmström på Sweco Architects Örebro har på stadsbyggnadskontorets uppdrag tagit fram "Förslag till inriktning för stadsförtätning". Det handlar då inte så mycket om konkreta förslag, utan mer om allmän inriktning. Rapporten fokuseras i huvudsak på staden mellan promenaderna - "en historiskt framvuxen kvartersstad med en rätt stor andel tomma tomter på grund av främst 1960- och 70-talens rivningar".
Som följd av alla dessa rivningssår finns här ovanligt stor potential för förtätning. Men man får då inte bara förtäta rent fysiskt, stadsmiljön måste också förbättras. Särskilt viktigt är det med parker och grönområden.

[Läs hela artikeln] Folkbladet.

Nyheter: Norrköpings folkmängd den 30 april 2011.

Den 30 april 2011 var Norrköpings folkmängd 130 120 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 4 maj 2011. Folkmängden under årets första fyra månader ökade med 70 personer om man jämför med Statistiska centralbyråns (SCB) officiella befolkningsstatistik för den 31 december 2010. Enligt SCB hade Norrköping 130 050 invånare vid årsskiftet.

Nyheter: Grönt ljus för nya bostäder i city.

Idag gav stadsplaneringsnämnden grönt ljus för bygget av nya bostäder i kvarteret Spinnrocken, ett kort stenkast från Lindens köpcentrum och granne med den nya kontorsbyggnaden i kvarteret Lyckan.
Det är Lundbergs som ska bygga hyresrätter på den yta som idag används som parkeringsplats. Totalt blir det omkring 190 lägenheter fördelade på mellan fem och åtta våningar i huskroppar i olika färgsättning.
Olai kyrkogata ska utvecklas till att få karaktären av ett långtorg, kantad av butiker, restauranger, caféer och affärslokaler. Även mot Hötorget öppnas byggnaden upp med lokaler i bottenvåningen.

Källa: Norrköpings Kommun.

Nyheter: Den andra delsträckan på gång ut mot Navestad.

Nu fortsätter vi bygga ut spåret till Ringdansen längs med Navestadsgatan. Men fram till hösten 2011 får spårvagnarna vända vid Trumpetaregatan.

Den andra delsträckan av spårvägen kommer att följa Navestadsgatan och Åselstadsvägen. Navestadsgatan smalnas av något för att ge plats åt spåren.

Parallellt med spårvägen och bilvägen kommer också nya gång- och cykelstråk att byggas. Vid Ringdansens centrum tar vi bort gång- och cykeltunneln och ersätter den med ett lågfartsområde.
Hållplatsen Atriumhusen behåller sitt nuvarande läge, medan hållplatsen Ringdansen centrum flyttas cirka 100 meter längre ut mot gatan. Spårvägstrafiken vänder vid korsningen Åselstadsvägen och Långdansgatan efter hållplatsläget Kvarnberget.

Källa: Norrköpings kommun.