Backspegeln: Funktionalismens idèer får snabbt gehör i Norrköping.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Norrköping har på 1930-talet näst störst markareal och sämst bostadsbestånd i riket.
Genom inkorporeringarna 1936 var Norrköping ur arealsynpunkt den näst största staden i riket med 16 000 ha mark. Markmässigt hade staden sålunda den bäst tänkbara utgångspunkt inför den framtida utvecklingen.
Stadsmänniskans behov av sol, luft och ljus måste enligt funktionalismen läror tillgodoses av vidsträckta grönområden. Även i detta avseende var Norrköping väl förberett.

Genom donationer och markinköp ägde staden bl. a. ett böljande grönområde med en tre kilometer lång strandlinje invid strömmen från Drag till Fiskeby.

Kvarteret Kondoren Nelinsgatan - Gamla Övägen.

Bostadsmässigt hade emellertid Norrköping det sämsta utgångsläget i riket. Procenttalet av ettor var stort i hela landet ( i genomsnitt 45) men i Norrköping (68) toppade listan. Den växande arbetarstaden behövde förnyas.
Det var nödvändigt att bygga och förbättra för dem, som bodde trångt och dåligt, att bereda nya hem för alla de nyinflyttade och för den framtida befolkningen.

Det lättaste sättet att realisera de funktionalistiska idèerna om hus och bostäders utformning var att bygga på jungfrulig mark, där ingen hänsyn behövde tagas till existerande bebyggelse. De vidsträckta markarealer, som staden hade till sitt förfogande, betydde stora möjligheter till att ge klartecken för den nya trenden, vilket innebar, att det var fritt fram för förorter.

Till att börja med fanns ännu många obebyggda områden, som redan planlagts. Oxelbergen var inte utfyllda, och på 1930-talet tillkom byggnaderna utmed Lindövägen. Södra Förstaden och norra kvarteren erbjöd också planerad tomtmark. Sedan dessa områden utnyttjats, vällde bebyggelsen vidare ut mot periferin.