Drottninggatan, gatornas gata, pulsådern i staden som sträcker sig från järnvägsstationen i norr till konstmuseet i söder. Vem minns inte "Det stora lyftet" i mitten av 90-talet när gatan rustades upp med ny möblering, ytbeläggning mm och bussarna flyttas till en parallellgata men spårvägen (enkelspår en liten del) och gångtrafik blev kvar. Upprustningen tvingades mer eller mindre fram eftersom det nyöppnade handelsområdet Ingelsta slog upp portarna 1994 och då tappade cityhandeln marknadsandelar.
När jag växte upp så var Drottninggatan en livsfarlig canyon som man var tvungen att hoppa ner i när man skulle korsa den. De immiga gula förortsbussarna vrålade förbi i hög fart tillsammans med de gamla sandbromsade spårvagnarna. Mysig gågata i innerstaden, vad var det för något, det fanns trottoarer. Här på denna gata ska man väl inte må bra eller uppehålla sig för länge, denna gata är till för fordon som forslar människor fram o tillbaka från förorten till city, punkt slut. Gatan kändes som en ända lång perrong för av och påstigning.
Idag känns det mer som om en del av Olai Kyrkogata eller Prästgatan får bli de gator som närmast uppfyller mina drömmar om en riktig innerstads-gågata, som faktiskt gör att man tar sig dit även om man inte tänker shoppa. De har klivit fram ur bakgatornas mörker och tagit sina platser i ljuset även om det idag inte finns så många affärer där. Upprustning och att viss trafik är portförbjuden på vissa sträckor samt det nya kvarteret Lyckans tillkomst är väl några av anledningarna. Hoppas de får leva vidare och utvecklas för Drottningatan är nog fortfarande i puppstadiet.
 |
| Oestetiska Drottninggatan. |
Men vad gjorde man av Drottninggatan när man nu hade chansen att förvandla den till en fjäril efter alldeles för lång tid i puppstadiet. Nu kunde man göra om henne till en "riktig gågata" A la Ströget med mer permanenta uteserveringar och varför inte få in lite skummande fontäner och träd i statsbilden.
Bort med steriliteten och de tråkiga jobbiga kullerstenarna samt nivåskillnaderna som fortfarande finns på stora delar av gatan. Lyft ut lokaltrafiken (spårvägen) till Gamla Rådstugugatan och låt Drottninggatan få det lugnt och bekvämt, skönt, ljuvligt på ålderns höst med mycket besökare till fots.
Bort med steriliteten och de tråkiga jobbiga kullerstenarna samt nivåskillnaderna som fortfarande finns på stora delar av gatan. Lyft ut lokaltrafiken (spårvägen) till Gamla Rådstugugatan och låt Drottninggatan få det lugnt och bekvämt, skönt, ljuvligt på ålderns höst med mycket besökare till fots.
När jag växte upp så var Drottninggatan en livsfarlig canyon som man var tvungen att hoppa ner i när man skulle korsa den. De immiga gula förortsbussarna vrålade förbi i hög fart tillsammans med de gamla sandbromsade spårvagnarna. Mysig gågata i innerstaden, vad var det för något, det fanns trottoarer. Här på denna gata ska man väl inte må bra eller uppehålla sig för länge, denna gata är till för fordon som forslar människor fram o tillbaka från förorten till city, punkt slut. Gatan kändes som en ända lång perrong för av och påstigning.
Idag känns det mer som om en del av Olai Kyrkogata eller Prästgatan får bli de gator som närmast uppfyller mina drömmar om en riktig innerstads-gågata, som faktiskt gör att man tar sig dit även om man inte tänker shoppa. De har klivit fram ur bakgatornas mörker och tagit sina platser i ljuset även om det idag inte finns så många affärer där. Upprustning och att viss trafik är portförbjuden på vissa sträckor samt det nya kvarteret Lyckans tillkomst är väl några av anledningarna. Hoppas de får leva vidare och utvecklas för Drottningatan är nog fortfarande i puppstadiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar