De gamla sorgebarnen till rivningstomter, dem ser hon som resurser.
På båda områdena sker ju nu stora ting i Norrköping.
Ifråga om spårväg är Norrköping sannerligen i tiden. Samtidigt som Stockholm, Malmö, Lund spårvägsplanerar (och Linköping avundas oss vårt spårvägsnät) pågår ju här som bäst en riktigt maffig utbyggnad.
Vidare framåt då? Jo, här visar sig spårvägen ha sin givna plats i snart sagt vartenda framtidstänk inom Norrköpings kommun. Och om sådant måste ju då stadsplaneringsnämndens ordförande vara rätt person att vittna.
- Vi är verkligen redan en spårvägsstad. När utbyggnaden till Ringdansen är klar kommer 65 procent av kollektivtrafiken i Norrköping att vara spårburen, säger Eva Andersson.
- När vi nu arbetar med fördjupad översiktsplan för Ingelsta, lägger vi också ett reservat för spårväg. Och när vi tänker bort mot Vrinnevisjukhuset och Södra Vrinnevi, då finns ju reservatet redan där.
- Och när vi tittar på utbyggnaden av Brånnestad, då lägger vi in ett spårvägsreservat med möjlighet att gå över eller under E22. Riktigt långsiktigt har vi också med i bilden förlängningen till Söderköping.
Efterlängtade spårvagnar
Kungsgatan då? - många Norrköpingsbor längtar ju efter att få spårvagnarna tillbaka dit.
- Kungsgatan är en av de viktigaste delarna för framtida spårväg, men jag vågar inte säga när. Först ska vi bygga färdigt till Ringdansen. Sedan blir frågan var det är samhällsekonomiskt och ekologiskt mest rätt att fortsätta, säger Eva Andersson.
RivningstomternaOch så rivningstomterna, dessa de många årtiondenas sorgebarn.
Det Norrköping, som skribenten själv lärde känna i början av 1970-talet, var en besynnerligt ruffig och splittrad skapelse i jämförelse med det propert småborgerliga Linköping. Alla dessa oskönt avrivna hela.............
[Läs hela artikeln]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar