Backspegeln: Norrköping brinner. Del 1.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Bränderna 1822 och 1826.
Klockan 4 på morgonen 1822 12/6, tände bagare Nils Malmquist ugnen i sitt trähus, beläget i kv. Vattnet. En halvtimme efteråt stod trätaket i lågor - troligen antänt av sotflingor. En stark nordlig storm rådde den dagen och elden spred sig med förfärande hastighet över den mestadels låga träbebyggelsen i Strandkvarteret och vidare till Dalen. På tolv timmar hade 358 gårdar brunnit ned, varav 197 i Strand- och 161 i Dalskvarteret. Större delen av sistnämdas gårdar samt de flesta husen i Strandkvarteret fram till St Olai kyrka lades sålunda i aska. (Över 3000 personer blev hemlösa).

Brand på Västra Sank Persgatan 67 den 28 

december 1915, fem personer omkom. Östgötabild.

Fyra år därefter - klockan halv tio på kvällen 1826 27/4 - utbröt en lika förhärjande vådeld i Nordankvarteret. De sex brandsprutorna befann sig inom 20 min i kv. Haken, där elden brutit ut. Politiborgmästare Christian Fredrik Löwenadler ledde själv släckningsarbetet. man försökte stoppa elden i handlanden Meijers hus i kv. Bladet, rev därför plank, portar och mindre uthus för att skaffa utrymme för brandsprutor och brandsegel. Förgäves. Hettan var oerhörd och elden spred sig med förödande fart - i denna av höga trähus knut i knut bebyggda del av staden.

Vid Garvaregatan, som låg lägre och där man hade bättre tillgång till vatten, lyckades man hämma elden. 17 kvadrater hade då lagts i aska. Inom fyra år två förhärjande bränder, som ödelade större delen av stadens gamla bebyggelse.