Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".
Generalplanen 1942 planerar koncentriska ringar av nya förorter.
En plan för att ge ledning och stadga åt bebyggelsen och för den framtidqa utvecklingen av staden efterlystes.
År 1938 tillsattes en generalplanekommittè. År 1942 avlämnades den sitt betänkande. Dess avsikt och ändamål var "att med beaktande av näringspolitiska, hygieniska och sociala synpunkter samt trevnadssynpunkter främja Norrköpings utveckling enligt trafiktekniskt och byggnadstekniskt och även som ekonomiskt riktiga linjer". Man må uppmärksamma den vikt som läggs på det tekniska. Ordet "estetiskt" finns inte med. Skönheten föddes, då stadsplanen gjordes människovänligt riktig och funktionsduglig enligt tidens läror.
Generalplanen 1942 är ett uttryck för den revolutionerande omvärdering, som ägt rum i stadsplanetänkandet.
Norrköping hade 1942 ett invånarantal på cirka 70 000. I stort planerade generalplanen för en "framskriven" folkmängd på 90 000 invånare.
Var och en av dessa 90 000 borde enligt planerna erhålla eget bostadsrum.
Eller, för att tala i betänkande ordalag, räknade man med siffran 100 - en person per eldstad (häri inbegripet kök) i stället för den framräknade siffran 127 - 1938.
Det ansågs helt orealistiskt att bygga om innerstaden för att få fram alla dessa bostäder. I nya förstäder skulle de ligga. Innerstadens problem fick alltså vänta.
Det finns olika sätt att lägga ut nya stadsdelar. I Norrköping gick man 1942 in för att placera de nya satellitorterna i koncentriska cirklar kring stadskärnan. Man var rädd för en alltför utspridd bebyggelse och strävade i stället efter en koncentration på de 3000 ha mark, som planen berörde. I den första etappen, avsedd för 35 550 människor, borde enligt projektet en ring med nio förorter anläggas. Dessa utgjordes av Norra Lunds-, Himmelstalunds - och Enebymo-områdena, områdena invid Östra Eneby kyrka, mellan Väst-Södra Promenaderna och Norra Östergötlands järnväg, öster respektive väster om Borgs villastad samt ett område söder om Lindövägen.
I en andra utbyggnadsetapp, såsom en bostadreservmark "att tagas i bruk först sedan de föreslagna bostadområdena helt och hållet fullbyggts", lades utanför den första förstadsringen en ny gördel. Områdena var Marieborg, Ingelstad, Borgsmo, Vrinnevi, Högalund (nuvarande Ektorp) och Smedby. På dessa marker låg några jordbruk och en del av ytan var redan upptagen av oansenlig bebyggelse, enstaka villor och smärre samhällen. Del 2.
Generalplanen 1942 planerar koncentriska ringar av nya förorter.
En plan för att ge ledning och stadga åt bebyggelsen och för den framtidqa utvecklingen av staden efterlystes.
År 1938 tillsattes en generalplanekommittè. År 1942 avlämnades den sitt betänkande. Dess avsikt och ändamål var "att med beaktande av näringspolitiska, hygieniska och sociala synpunkter samt trevnadssynpunkter främja Norrköpings utveckling enligt trafiktekniskt och byggnadstekniskt och även som ekonomiskt riktiga linjer". Man må uppmärksamma den vikt som läggs på det tekniska. Ordet "estetiskt" finns inte med. Skönheten föddes, då stadsplanen gjordes människovänligt riktig och funktionsduglig enligt tidens läror.
 |
Marielund, Norra Promenaden.
|
Norrköping hade 1942 ett invånarantal på cirka 70 000. I stort planerade generalplanen för en "framskriven" folkmängd på 90 000 invånare.
Var och en av dessa 90 000 borde enligt planerna erhålla eget bostadsrum.
Eller, för att tala i betänkande ordalag, räknade man med siffran 100 - en person per eldstad (häri inbegripet kök) i stället för den framräknade siffran 127 - 1938.
Det ansågs helt orealistiskt att bygga om innerstaden för att få fram alla dessa bostäder. I nya förstäder skulle de ligga. Innerstadens problem fick alltså vänta.
Det finns olika sätt att lägga ut nya stadsdelar. I Norrköping gick man 1942 in för att placera de nya satellitorterna i koncentriska cirklar kring stadskärnan. Man var rädd för en alltför utspridd bebyggelse och strävade i stället efter en koncentration på de 3000 ha mark, som planen berörde. I den första etappen, avsedd för 35 550 människor, borde enligt projektet en ring med nio förorter anläggas. Dessa utgjordes av Norra Lunds-, Himmelstalunds - och Enebymo-områdena, områdena invid Östra Eneby kyrka, mellan Väst-Södra Promenaderna och Norra Östergötlands järnväg, öster respektive väster om Borgs villastad samt ett område söder om Lindövägen.
I en andra utbyggnadsetapp, såsom en bostadreservmark "att tagas i bruk först sedan de föreslagna bostadområdena helt och hållet fullbyggts", lades utanför den första förstadsringen en ny gördel. Områdena var Marieborg, Ingelstad, Borgsmo, Vrinnevi, Högalund (nuvarande Ektorp) och Smedby. På dessa marker låg några jordbruk och en del av ytan var redan upptagen av oansenlig bebyggelse, enstaka villor och smärre samhällen. Del 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar