Backspegeln: Norrköping brinner. Del 1.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Bränderna 1822 och 1826.
Klockan 4 på morgonen 1822 12/6, tände bagare Nils Malmquist ugnen i sitt trähus, beläget i kv. Vattnet. En halvtimme efteråt stod trätaket i lågor - troligen antänt av sotflingor. En stark nordlig storm rådde den dagen och elden spred sig med förfärande hastighet över den mestadels låga träbebyggelsen i Strandkvarteret och vidare till Dalen. På tolv timmar hade 358 gårdar brunnit ned, varav 197 i Strand- och 161 i Dalskvarteret. Större delen av sistnämdas gårdar samt de flesta husen i Strandkvarteret fram till St Olai kyrka lades sålunda i aska. (Över 3000 personer blev hemlösa).

Brand på Västra Sank Persgatan 67 den 28 

december 1915, fem personer omkom. Östgötabild.

Fyra år därefter - klockan halv tio på kvällen 1826 27/4 - utbröt en lika förhärjande vådeld i Nordankvarteret. De sex brandsprutorna befann sig inom 20 min i kv. Haken, där elden brutit ut. Politiborgmästare Christian Fredrik Löwenadler ledde själv släckningsarbetet. man försökte stoppa elden i handlanden Meijers hus i kv. Bladet, rev därför plank, portar och mindre uthus för att skaffa utrymme för brandsprutor och brandsegel. Förgäves. Hettan var oerhörd och elden spred sig med förödande fart - i denna av höga trähus knut i knut bebyggda del av staden.

Vid Garvaregatan, som låg lägre och där man hade bättre tillgång till vatten, lyckades man hämma elden. 17 kvadrater hade då lagts i aska. Inom fyra år två förhärjande bränder, som ödelade större delen av stadens gamla bebyggelse.

Piskan: Drottninggatan.

Drottninggatan, gatornas gata, pulsådern i staden som sträcker sig från järnvägsstationen i norr till konstmuseet i söder. Vem minns inte "Det stora lyftet" i mitten av 90-talet när gatan rustades upp med ny möblering, ytbeläggning mm och bussarna flyttas till en parallellgata men spårvägen (enkelspår en liten del) och gångtrafik blev kvar. Upprustningen tvingades mer eller mindre fram eftersom det nyöppnade handelsområdet Ingelsta slog upp portarna 1994 och då tappade cityhandeln marknadsandelar.

Oestetiska Drottninggatan.

Men vad gjorde man av Drottninggatan när man nu hade chansen att förvandla den till en fjäril efter alldeles för lång tid i puppstadiet. Nu kunde man göra om henne till en "riktig gågata" A la Ströget med mer permanenta uteserveringar och varför inte få in lite skummande fontäner och träd i statsbilden.
Bort med steriliteten och de tråkiga jobbiga kullerstenarna samt nivåskillnaderna som fortfarande finns på stora delar av gatan. Lyft ut lokaltrafiken (spårvägen) till Gamla Rådstugugatan och låt Drottninggatan få det lugnt och bekvämt, skönt, ljuvligt på ålderns höst med mycket besökare till fots. 

När jag växte upp så var Drottninggatan en livsfarlig canyon som man var tvungen att hoppa ner i när man skulle korsa den. De immiga gula förortsbussarna vrålade förbi i hög fart tillsammans med de gamla sandbromsade spårvagnarna. Mysig gågata i innerstaden, vad var det för något, det fanns trottoarer. Här på denna gata ska man väl inte må bra eller uppehålla sig för länge, denna gata är till för fordon som forslar människor fram o tillbaka från förorten till city, punkt slut. Gatan kändes som en ända lång perrong för av och påstigning.

Idag känns det mer som om en del av Olai Kyrkogata eller Prästgatan får bli de gator som närmast uppfyller mina drömmar om en riktig innerstads-gågata, som faktiskt gör att man tar sig dit även om man inte tänker shoppa. De har klivit fram ur bakgatornas mörker och tagit sina platser i ljuset även om det idag inte finns så många affärer där. Upprustning och att viss trafik är portförbjuden på vissa sträckor samt det nya kvarteret Lyckans tillkomst är väl några av anledningarna. Hoppas de får leva vidare och utvecklas för Drottningatan är nog fortfarande i puppstadiet.

Backspegeln: Funktionalismens idèer får snabbt gehör i Norrköping.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Norrköping har på 1930-talet näst störst markareal och sämst bostadsbestånd i riket.
Genom inkorporeringarna 1936 var Norrköping ur arealsynpunkt den näst största staden i riket med 16 000 ha mark. Markmässigt hade staden sålunda den bäst tänkbara utgångspunkt inför den framtida utvecklingen.
Stadsmänniskans behov av sol, luft och ljus måste enligt funktionalismen läror tillgodoses av vidsträckta grönområden. Även i detta avseende var Norrköping väl förberett.

Genom donationer och markinköp ägde staden bl. a. ett böljande grönområde med en tre kilometer lång strandlinje invid strömmen från Drag till Fiskeby.

Kvarteret Kondoren Nelinsgatan - Gamla Övägen.

Bostadsmässigt hade emellertid Norrköping det sämsta utgångsläget i riket. Procenttalet av ettor var stort i hela landet ( i genomsnitt 45) men i Norrköping (68) toppade listan. Den växande arbetarstaden behövde förnyas.
Det var nödvändigt att bygga och förbättra för dem, som bodde trångt och dåligt, att bereda nya hem för alla de nyinflyttade och för den framtida befolkningen.

Det lättaste sättet att realisera de funktionalistiska idèerna om hus och bostäders utformning var att bygga på jungfrulig mark, där ingen hänsyn behövde tagas till existerande bebyggelse. De vidsträckta markarealer, som staden hade till sitt förfogande, betydde stora möjligheter till att ge klartecken för den nya trenden, vilket innebar, att det var fritt fram för förorter.

Till att börja med fanns ännu många obebyggda områden, som redan planlagts. Oxelbergen var inte utfyllda, och på 1930-talet tillkom byggnaderna utmed Lindövägen. Södra Förstaden och norra kvarteren erbjöd också planerad tomtmark. Sedan dessa områden utnyttjats, vällde bebyggelsen vidare ut mot periferin.

Bostäder i hamnen.

Alliansen vill satsa på bostäder i hamnen
Alliansen i Norrköping vill snabba på utflyttningen av hamnverksamheten längre ut i Bråviken om man vinner valet. I hamnen vill man sedan bygga bostäder.
Jörgen Rundgren (M): ”Det blir mindre snack och mer verkstad”

Det förslaget presenterades i dag när allianspartierna presenterade sina planer för stadsbyggandet i Norrköping. Vidare vill man fortsätta utvecklingen av området runt Motala ström innanför Hamnbron, samt bygga fler bussfiler i centrum.
– Hamnen har redan påbörjat en utflyttning.....[Läs hela artikeln]

Gående tvingas ut i cykelbanan.

"Gående tvingas ut i cykelbanan"
Riktlinjerna för uteserveringar och hur mycket plats de får ta på trottoarerna i Norrköping skrevs för 13 år sedan. På vissa ställen tvingas de gående ut i cykelbanan. Men trots påtryckningar har inget hänt sedan 1997.

I Norrköping finns inga riktigt tydliga regler för hur mycket en uteservering får breda ut sig. Det menar Ingemar.....[Läs hela artikeln]

Backspegeln: Detaljhandeln och köpcentra.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Detaljhandelns omsättning i Norrköping uppgick 1930 till drygt 90 miljoner kronor och 1950 till knappt 212 miljoner kronor samt 1966 till 550 miljoner kronor. Omräknar man dessa nominella omsättningssiffror till fast penningvärde, kommer man till att det för Norrköpings del rört sig om en mycket måttlig reell ökning av omsättningen i detaljhandeln under perioden 1930-1966, nämligen om ca 2 % i medeltal per år.
Riksmedelvärdet för samma period uppgår till nära 4%. Antalet försäljningsställen och sysselsatta i detaljhandeln i Norrköping framgår av följande tabell.

• 1920 - Antal butiker  800.  
• 1931 - Antal butiker 1417. Antal sysselsatta 4573.
• 1951 - Antalet butiker 1195. Antalet sysselsatta 4699.
• 1970 - Antalet butiker ca 930. Förvärvsarbetande dagsbefolkning ca 3700.

Kungsgatan 1951.

Detaljhandeln har i allt högre grad koncentrerats till köpcentra av olika slag. Tillkomsten och utvecklingen av varuhusen är här viktiga att framhålla. I stor utsträckning har dessa övertagit uppgifter från specialhandeln, bl.a. när det gäller hushållsartiklar och järnvaror.

Inom järnhandeln har detta tagit sig uttryck i nedläggningar av minutaffärer eller omläggning av dessa till delvis andra brancher. Antalet livsmedelsbutiker i tätorten Norrköping (inkl.Lindö) sjönk från över 600 1931 och ca 520 1951 till 392 1963 och 265 1970 samt endast 189 1973 - samtidigt som folkmängden, sedan 1930-talets början, ökat med omkring 60% och den tätbebyggda ytan mer än fördubblats.

Icke minst har små närhetsbutiker för livsmedel m.m försvunnit av företagsekonomiska skäl, ofta till nackdel för många människor, som därigenom fått avsevärt längre avstånd till "sin" butik. Åtskilliga mindre butiker har nedlagts i samband med rivningarna i centrum. Den ändrade efterfrågan har också resulterat i en kraftig ökning av antalet kiosker, nämligen från 28 1951 till ca 70 tjugo år senare.

Länk till forumet Norrköping under 50-60-70-80-talet som minns varuhusen i Norrköping.

Nyheter: Max och Pizza Hut till Norrköping.

Snart öppnar snabbmatskedjorna Max och Pizza Hut varsin restaurang i Ingelsta. Det innebär 65 nya arbetstillfällen till Norrköping.

- Vi kommer att behöva anställa 50 nya medarbetare, hälften är heltidstjänster, säger Max:s vd Richard Bergfors.

Med 160 sittplatser inomhus och lika många utomhus, kommer den nya restaurangen bli Max:s största i Sverige.
- Vi tror stenhårt på den här satsningen. Vår restaurang vid Resecentrum är en av dem som går allra bäst i hela landet. Vi har länge tittat på hur vi ska kunna expandera i Norrköping. Norrköpingsborna gillar vårt koncept och vi kommer förmodligen starta fler ställen i stan framöver, säger Richard Bergfors.

Miljöhus
Max har tagit fram ett helt nytt miljöhus för sin restaurang. Solceller på taket kommer att driva hamburgergrillarna och miljösinnade gäster kommer att kunna ladda sina elbilar på parkeringen. Om vintern inte blir allt för hård räknar Richard Bergfors med att öppna det nya stället i november.

Utanför storstäder
Pizza Hut har länge sneglat på Norrköping som en ny marknad och nästa år gör de slag i saken och öppnar en restaurang bredvid det nya Max. Björn Källström är vd för Pizza Hut i Sverige och han berättar om etableringen i Norrköping.

- Vi har börjat expandera till storstäder utanför Stockholm och Norrköping är ett viktigt regionalt centrum i Östergötland som vi vill satsa på. Vi har funnits länge i Västerås, som är en jämförbar stad i storlek, och det har funkat bra, säger Björn Källström.

Han berättar att etableringen av restaurangen innebär ett tillskott med arbetstillfällen till Norrköping med 15 hel- och deltidstjänster. Pizza Hut räknar med att öppna i slutet av januari nästa år.

Trots att det börjar bli trångt med matställen och butiker vid den tungt trafikerade rondellen i Ingelsta har de två restaurangerna efter en utdragen process beviljats bygglov av kommunen.

Källa: Norrköpings Tidningar.

Piskan: Solskydd och promenadstråk.

Piskan viner över staden igen. Häromdagen blev det så att jag helt plötsligt befann mig nere vid strömmen bredvid Carl Johans park. Vi tog en svalkande glass vid den kiosk som återfinns finns vid Saltängsbrons norra brofäste.
Själva byggnaden eller personalen fanns det inget att klaga på direkt, men det blev annat som piskan fick arbeta på, när man försökte få tag i en skuggig plats att sitta på. Glassarna smälte snabbare än glaciärerna gör i denna globala uppvärmningens tider så det gällde att snabbt hitta en njutningsplats att gå från stående till sittande på.

Promenadstråket vid strömmen.

Att det finns ett fik/glass kiosk på detta ställe är bra men då gäller det att det finns stolar och parasoll så människor som kommer till platsen inte går därifrån för att det inte finns möjlighet att sitta eller kunna skydda sig för solen obarmhärtiga strålar.

Som i dataspelet "Roller Coaster  Tycoon", där man ska försöka bygga och driva en nöjespark från första spadtaget, gäller det att ha en bra kombination av saker runt attraktionerna för att få mycket folk att komma dit och att sedan återvända igen. Missar man något så uteblir kunderna och attraktionen måste läggas ner eller göras om. I verkligheten behövs det mer än ett par klick med musen för att reparera skadan. Carl Johans park och dess omgivning är bland det första som nyanlända via tåg upplever när de kommer till Norrköping så här gäller att det ser ordnat ut, vilket det gör till en viss del med några undantag.

Promenad stråket bort mot "gamla" Palace från kaktus planteringen och glasskiosken måste väl vara något som har glömts bort totalt. Det ser helt enkelt inte tipp topp ut. Ska det inte göra det? Det ligger väl ändå mitt i city och det rör sig en ansenlig mängd människor runt strömmen på dessa promenadstråk dag som natt. Det skulle väl inte vara någon stor insats att klippa häckar, ta upp skräp, laga hål i betongen, sopa lite och kanske plantera lite nytt fräscha växter.

Miljövänliga bussar.

8 miljoner extra för miljövänliga bussar

Åtta miljoner kronor mer om året. Det är vad skattebetalarna i Norrköping får betala för biogasbussarna i stan jämfört med om kommunen hade valt dieseldrivna bussar. Är det värt det?

- Ja, det tycker jag, svarar kommunalrådet Stefan Arrelid (MP).
- Bra fråga, säger oppositionsrådet Jörgen Rundgren (M).

För närvarande finns 27 bussar som drivs med biogas. Dessutom finns sju dieseldrivna bussar på linje 113 till Hageby. Fem av dem tas bort när spårvägen till Hageby invigs i oktober. Övriga två används tills spårvägen når Navestad.

Det var i början av 2000-talet som Norrköping politiker bestämde att bussarna i Norrköping skulle drivas med förnybara bränslen. Rent praktiskt går det till så att Norrköping beställer sin stadstrafik av Östgötatrafiken. De gör en upphandling utifrån de krav kommunen har, i detta fallet biogasdrivna bussar. Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet antas och kommunen betalar utifrån vad prislappen hamnar på.

Och enligt Östgötatrafiken kostar en dieselbuss i drift 1,5-2 miljoner kronor om året. En biogasbuss är 20-25 procent dyrare. Lågt räknat (20 procent av 1,5 miljoner) är alltså merkostnaden.....[Läs hela artikeln]

Källa: Folkbladet.

Gator i Norrköping.

Missnöje med gator i Norrköping

Dålig standard på vägarna tycker norrköpingsborna. Över hälften av de tillfrågade i en enkät från Sveriges kommuner och landsting tycker att gatorna i Norrköping har brister när det gäller gropar, spår och ojämnheter i vägbanorna.
Stefan Arrelid, ordförande i tekniska nämnden.

Stefan Arrelid, miljöpartist och ordförande för tekniska nämnden, menar att det är en fråga om ekonomi och prioriteringar.

– Önskemålet var att vi skulle ha femton miljoner i budget, men vi har fått sänka det till tolv miljoner. Så visst syns det, men då är det framför allt på gator som det inte är så hög trafikintensitet på.

En majoritet av de svarande tycker att underhåll av asfalt på vägarna ska prioriteras om man måste välja mellan olika insatser. Men det är inte bara standarden på vägarna som Norrköpingsborna är missnöjda med. Bara en femtedel tycker att trafiksäkerheten är bra.

Stefan Arrelid håller med om att det finns en del som behöver göras och nämner speciellt gång- och cykelbanor.

- Idag har vi etapper som slutar så att man även får cykla i blandad trafik. Vi har ganska smala trottoarer inne i stan som används även av cyklister trots att det är förbjudet, för man vill inte cykla på gatorna.

Men det är inte bara cyklister som påverkar trafiksäkerheten. Det som framför allt efterlyses är lägre hastigheter, bättre snöröjning och förbättrad sikt vid gatukorsningar.

– Samtidigt vill vi ha kvar den här stadsmiljön med rutmönstrade kvarter som gör att husen går ända ut i gathörnen. Det handlar ju om att vi även som trafikanter måste anpassa oss efter den miljö vi befinner oss i och se till att vi inte kommer i de farterna. Och där kommer vi generellt göra en hastighetsnedsättning nu utefter de nya hastighetsreglerna, säger Stefan Arrelid.

Källa: Sveriges Radio Östergötlands.

Piskan: Lillsjön.

För ett tag sedan, under den värsta tropiska hettan, for min sambo och jag plus ett annat par till närbelägna Lillsjön för att svalka av oss. Sist jag såg Lillsjön så var det efter att ha sprungit den sk "Höstmilen", man startar pigg och förväntansfull i Sörsjön och stapplar i mål bredvid Lillsjön helt förstörd. Sjön är en utav de närmaste skogssjöarna för oss Norrköpingsbor som har tillgång till bil. Själv så cyklar jag hellre men Lillsjön ligger ganska så högt upp och det blir nästan som en bergs-etapp i Tour de France för min sambo som nästan aldrig har cyklat.

Vi parkerade på gångavstånd från den lilla skogssjön och gick fullpackade med stolar, filtar handdukar mot det svalkande målet.
Här kommer städpatrullen kändes det som när vi gått de sista metrarna på grus stigen fram till sjön. Min vän fick ihop en hel kasse pantflaskor på vägen upp till badet.
Det första vi såg när vi kom fram var en sönderbränd rastplats liknande bord-stol kombination. Skräp och tamponger låg huller och buller bland kottar och grenar på marken där vi skulle lägga ut våra filtar och nere i vattnet flöt det glasflaskor invid strandkanten. Men va faan ska det se ut såhär vid en skogssjö ute i naturen i Sverige.... tydligen. Och det värsta är att ingen verkar bry sig överhuvudtaget. Min vän brukar skämta och säga, om du ser någon som kastar skräp omkring sig, säg då, "Gör det något om jag tar upp efter dig det du har slängt?" och titta sedan på vederbörandes ansiktsuttryck.

Inte nog med det, ett gäng "ordentliga" grabbar kom och badade, kalori frossade på samma gång, i chips, choklad, läsk mm. När de var klara så såg det ut som en majbrasa på marken fast här var det inte ved eller trä utan godispapper och burkar som utgjorde stommen. Finns det ingen vett o etikett längre, vem har lärt de här grabbarna att man ska slänga allt skräp på marken och sedan bara dra iväg? Jag och min manlige vän kunde inte hålla oss längre. Ta upp det där annars så  ¤"½¤&#..... grabbarna tog upp allt och försvann. Vilka grisar.

När jag växte upp på 60-70-talet och vi åkte och badade med farsan vid olika sjöar så inte fasen var det så här ner skräpat överallt på badplatserna. Om man slängde något så var morsan där direkt och påpekade att det där tar du minsann upp och lägger i papperskorgen. Undrar vad föräldrarna säger idag?

Piskan: Strömsholmen not "back to business".

Det var alldeles för varmt i lägenheten idag så vi var tvungna att fly. Det blev en runda i Norrköping på cyklarna. Vi tog en sväng förbi Strömsholmen för att se hur den "nya" holmen var efter att ha läst inslaget på kommunens hemsida....nyplanterat gräs, gångarna grusats, färgglada solstolar utställda som alla kan använda, glasskiosk, volleybollplan osv, oj oj oj det låter det.

Strömsholmen.

Det första vi såg när vi kom ner till ön var två fyllekajor som satt o sov invid kajkanten på strömmen med fullt av tomburkar omkring sig...ja visst vi är ju i Norrköping...så det var väll inget ovanligt.
Min sambo tittar knappt längre utan hon bara log mot mig för hon visste vad jag tänkte säga, men jag höll inne med kommentaren.

Nya "Strömsholmen" kändes mest som ett skämt, vi svängde bara in på ön en kort sekund och sedan ut igen över bron, tur att det inte var Öresundsbron vi åkte över. Det såg värre ut än de kebab-uteserveringar (plast stolar) som finns överallt runt om i stan under sommaren. Visserligen är det väl bara något temporärt förstår jag men det är väl bättre att stänga ön tills det är bestämt vad som ska göras. Det finns väl trevligare platser i stan att sola på eller att inta en glass vid. Vad mig anbelangar så får de gärna sänka hela ön i strömmen om det ska fortsätta att se ut som det gör idag. Jag tittade in på NT "Stolta stad" om Strömsholmens historia och där får man en glimt av hur det såg ut en gång i tiden.

Här på forumet så minns vi det Strömsholmen som var.

Strömsholmen "back to business".

Strömsholmen upprustad och öppnad.
I veckan öppnade den nya, uppfräschade, versionen av Strömsholmen vid hamnbron – och visst passar det väl perfekt att svalka sig med Strömmens vindar i sommarhettan?

Strömsholmen.

Kommunen har planterat gräs, grusat gångar och ställt ut färgglada solstolar som alla kan använda. Stolarna finns ute under de tider som den närliggande glasskiosken har öppet. En strandvolleybollplan är anlagd, och ett nytt nät kommer att sättas upp någon gång under de närmsta dagarna.
Till en början finns bara planer för hur holmen ska skötas under resten av sommaren.
– Men det kan mycket väl utvecklas och bli något större och permanent, säger Josef Erixon, stadsplanerare på kommunen.

OBS! Vattnet runt Strömsholmen är mycket strömt,och att bada där skulle vara förenat med livsfara! Det är därför inte tillåtet att gå i vattnet från Strömsholmen.
Källa: Norrköpings kommun.


Här på forumet så minns vi det Strömsholmen som var.

Nyheter - Spårvägen och rivningstomter.

Spårvägar och rivningar öppnar för nya satsningar NORRKÖPING.Kommunalrådet Eva Andersson (S) tänker framåt mot nya spårvägssatsningar.

De gamla sorgebarnen till rivningstomter, dem ser hon som resurser.
På båda områdena sker ju nu stora ting i Norrköping. 
Ifråga om spårväg är Norrköping sannerligen i tiden. Samtidigt som Stockholm, Malmö, Lund spårvägsplanerar (och Linköping avundas oss vårt spårvägsnät) pågår ju här som bäst en riktigt maffig utbyggnad.

Vidare framåt då? Jo, här visar sig spårvägen ha sin givna plats i snart sagt vartenda framtidstänk inom Norrköpings kommun. Och om sådant måste ju då stadsplaneringsnämndens ordförande vara rätt person att vittna.

- Vi är verkligen redan en spårvägsstad. När utbyggnaden till Ringdansen är klar kommer 65 procent av kollektivtrafiken i Norrköping att vara spårburen, säger Eva Andersson.

- När vi nu arbetar med fördjupad översiktsplan för Ingelsta, lägger vi också ett reservat för spårväg. Och när vi tänker bort mot Vrinnevisjukhuset och Södra Vrinnevi, då finns ju reservatet redan där.

- Och när vi tittar på utbyggnaden av Brånnestad, då lägger vi in ett spårvägsreservat med möjlighet att gå över eller under E22. Riktigt långsiktigt har vi också med i bilden förlängningen till Söderköping.

Efterlängtade spårvagnar
Kungsgatan då? - många Norrköpingsbor längtar ju efter att få spårvagnarna tillbaka dit.

- Kungsgatan är en av de viktigaste delarna för framtida spårväg, men jag vågar inte säga när. Först ska vi bygga färdigt till Ringdansen. Sedan blir frågan var det är samhällsekonomiskt och ekologiskt mest rätt att fortsätta, säger Eva Andersson.

RivningstomternaOch så rivningstomterna, dessa de många årtiondenas sorgebarn.
Det Norrköping, som skribenten själv lärde känna i början av 1970-talet, var en besynnerligt ruffig och splittrad skapelse i jämförelse med det propert småborgerliga Linköping. Alla dessa oskönt avrivna hela.............
[Läs hela artikeln]

Backspegeln: Ringar av förorter. Del 1.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Generalplanen 1942 planerar koncentriska ringar av nya förorter.
En plan för att ge ledning och stadga åt bebyggelsen och för den framtidqa utvecklingen av staden efterlystes.
År 1938 tillsattes en generalplanekommittè. År 1942 avlämnades den sitt betänkande. Dess avsikt och ändamål var "att med beaktande av näringspolitiska, hygieniska och sociala synpunkter samt trevnadssynpunkter främja Norrköpings utveckling enligt trafiktekniskt och byggnadstekniskt och även som ekonomiskt riktiga linjer". Man må uppmärksamma den vikt som läggs på det tekniska. Ordet "estetiskt" finns inte med. Skönheten föddes, då stadsplanen gjordes människovänligt riktig och funktionsduglig enligt tidens läror.

Marielund, Norra Promenaden.

Generalplanen 1942 är ett uttryck för den revolutionerande omvärdering, som ägt rum i stadsplanetänkandet.
Norrköping hade 1942 ett invånarantal på cirka 70 000. I stort planerade generalplanen för en "framskriven" folkmängd på 90 000 invånare.
Var och en av dessa 90 000 borde enligt planerna erhålla eget bostadsrum.
Eller, för att tala i betänkande ordalag, räknade man med siffran 100 - en person per eldstad (häri inbegripet kök) i stället för den framräknade siffran 127 - 1938.
Det ansågs helt orealistiskt att bygga om innerstaden för att få fram alla dessa bostäder. I nya förstäder skulle de ligga. Innerstadens problem fick alltså vänta.

Det finns olika sätt att lägga ut nya stadsdelar. I Norrköping gick man 1942 in för att placera de nya satellitorterna i koncentriska cirklar kring stadskärnan. Man var rädd för en alltför utspridd bebyggelse och strävade i stället efter en koncentration på de 3000 ha mark, som planen berörde. I den första etappen, avsedd för 35 550 människor, borde enligt projektet en ring med nio förorter anläggas. Dessa utgjordes av Norra Lunds-, Himmelstalunds - och Enebymo-områdena, områdena invid Östra Eneby kyrka, mellan Väst-Södra Promenaderna och Norra Östergötlands järnväg, öster respektive väster om Borgs villastad samt ett område söder om Lindövägen.

I en andra utbyggnadsetapp, såsom en bostadreservmark "att tagas i bruk först sedan de föreslagna bostadområdena helt och hållet fullbyggts", lades utanför den första förstadsringen en ny gördel. Områdena var Marieborg, Ingelstad, Borgsmo, Vrinnevi, Högalund (nuvarande Ektorp) och Smedby. På dessa marker låg några jordbruk och en del av ytan var redan upptagen av oansenlig bebyggelse, enstaka villor och smärre samhällen. Del 2.

Piskan: Lilla Älgsjön.

En biltur ut till en Kolmårdsjö stod på dagordningen idag (lördag) och lotten föll på Lilla Älgsjön. Stora Älgsjön hör man sällan något om, den har försvunnit bakom lillebror, undrar om det går att bada där? Lilla Älgsjön är en fin skogsjö men själva "stranden" där man kan gå i någorlunda säkert, utan att halka på stenar och bryta benen, är ett begränsat område. Men blickar man vidare ut och är beredd på att använda de två kroppsdelarna du har under dig så finns det faktiskt rätt så stort område att välja o vraka över.

Lilla Älgsjön.

Självklart så åkte jag fel och hamnade halvägs upp till Drömgruvan så jag blev tvungen att köra SS1(specialsträcka 1) i svenska rallyt tillbaka för att köra in missad tid.
Väl på parkeringsplatsen nedanför sjön, som förresten ligger på 118 m höjd övh, så fick vi naturligtvis göra bekantskap med ett sopberg vid de tre överfulla tunnorna som stod där. Mycket gnäll från mig om sopor här, men det ser inte trevligt ut.

Vi hörde säkert fem olika språk som studsade runt uppe vid sjön från alla möjliga håll och kanter, så det är säkert många turister som styr in här och tar sig ett dopp eftersom badet ligger bara ett par gaspådrag från Europaväg 4. Nog borde man ha en sopsväng på morgonen på ett sådant här internationellt bad innan alla människor kommer till platsen och varför inte ta ner några fler träd precis vid badet så folk får lite mer chans att få några solstrålar på sig och inte bara barr.
"You never get a second chance to make a first impression" som det heter.
Annars så är Lilla Älgsjön faktiskt en riktig trevlig bekantskap.

När man själv är utomlands, och ser lite skräp utanför Hotellet bara, så gnäller man och tycker till - Är det ingen som sköter rengöringen här - Gud va smusigt det är här....osv osv.
Men här i Svedala är det ingen som bryr sig om en badplats vid en fin skogsjö ser ut som en soptipp.

Norrköpings folkmängd.

Norrköpings folkmängd den 30 juni 2010.

Fortsatt högt antal födda barn.
Den 30 juni 2010 var Norrköpings folkmängd 129 572 personer enligt uttag ur Kommuninvånardata (KID) den 8 juli 2010. I jämförelse med uppgifter från Statistiska centralbyråns (SCB:s) officiella befolkningsstatistik för den 31 december 2009 (129 254 personer) har folkmängden ökat med 318 personer hittills i år.

Ökningen beror både på ett positivt flyttnetto och ett positivt födelsenetto. Antalet födda barn under första halvåret uppgick till 823 barn enligt KID, vilket är i nivå med motsvarande period föregående år. År 2009 föddes det 1637 barn I Norrköping - det högsta antalet på flera år.

Statistiken visar att utvandringen under månaderna januari-maj år 2010 var lika hög som den var under hela år 2009. Detta beror till viss del på att Skatteverket under 2010 särskilt har följt upp personer vars bosättning under längre tid har varit okänd. Läs mer om detta under länken här.
Motsvarande period föregående år ökade folkmängden med drygt 450 personer.
Källa: Norrköpings kommun.

Backspegeln: Brandkåren i Norrköping.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970".

Stadens första egentliga brandstation byggdes 1880 i kvarteret Lokatten vid Trädgårdsgatan. Den innehöll tolv familjebostäder, fem logement, dagrum, vagnhall, expeditioner och verkstäder m.m. Den blev dock allt mer trångbodd och omodern. Därför byggdes en ny brandstation (den nuvarnade 1973) vid Idrottsparken 1939-40. Den gamla övertogs av polisen. Stationen är uppförd i tre vångingar och inrymmer vagnhall för tio bilar och ett flertal motorsprutor, 23 personalrum, matsal, kök, dagrum, expeditioner, flera verkstäder, garage, gymnastikhall m.m. Vidare finns en filialbrandstation Karlshov och en i Svärtinge. Två industribrandkårer finns också. Vid 1960-talets slut tillbyggdes längs Albrektsvägen ett garage för sex brandbilar.

Antalet brandbilar var 1960 aderton och antalet motorsprutor tjugosju, vilket dock var tio färre än i början och mitten av 1950-talet. Strax efter byggandet av brandstationen vid idrottsparken togs en ny brand- och polisalarmsanläggning i bruk. Denna utökades successivt och omfattade som mest i mitten på 50-talet ca 180 skåp. denna typ av alarmering har sedermera avskaffats.
Brandkåren gjorde 1920 - 82 utryckningar, 1932 - 68, 1940 - 215, 1950 - 265 och 1960 - 366. När nya brandstationen togs i bruk, fördubblades antalet utryckningar på ett år.
Räknat i tillryggalagda kilometrar noterades efter den nya brandstationens tillkomst en omedelbar ökning från ca 500 km/år till ca 1.300 km/år och som mest 2.600 km 1959.

Vill man läsa mer om Norrköping brandkår och dess historia kan man klicka här (PDF Stolta stad).

Piskan: Ensjöbadet.

Ja nu har vi varit ute på en cykeltur igen efter ha svettats runt på löparspåren i Vrinneviskogen. Vi tog en sväng ner till Ensjöbadet genom skogen och det nya villa samhället som håller på att födas bredvid sjön. Ensjöbadet fick sig en uppfräschningen med nya omklädningsrum och lite annat sommaren 2005 läste jag i NT. Men idag när min sambo och jag cyklade ut för att koppla av lite efter löpningen så såg det ut ungefär som när jag var där och badade på 70-talet. Ok, kiosken fanns inte kvar och det gamla trä omklädningrummet med öppna titt in hål upptill var borta och ersatt av ett nytt och stod på ett annan plats. Telefonkiosken var också borta.

Ensjön.

Det första som slog mig var att bryggorna var detsamma som då (tror jag), betongbryggor som såg ut gamla autobahn  från 40 talet och när som helst skulle kunna kapsejsa. Skulle de inte kunna byta ut bryggorna mot något nytt och fräscht (trä bryggor) och ta bort den fula containern som är nersmetad med graffiti (kan vara snyggt  men ej vid en badsjö) som står vid bortre ändan av stranden. Vattnet hade samma nyans som förr, alggrönt. Läste en artikel från Folkbladet som var publicerad 2008 om en extrem övergödd sjö av fosfor, kväve med mycket alger och en syrefri botten. Hur det är med den saken idag kan jag ej svara på men man hoppas att det har blivit bättre. Tänkte provsmaka på vattnet men jag ångrade mig när en handfull gäss kom kvackande förbi och tiggde kvällsmat.

Här på forumet kan man läsa mer om Ensjön.

Ur Folkbaldet 2008-10-16 01:07
En del av problematiken hänger ihop med sänkningen av sjön i slutet av 1800-talet. Mycket mark började läcka näringsämnen till sjön. En annan del har varit de enskilda avloppen. Kommunen har arbetat mycket med den frågan och flera områden har fått kommunalt vatten.
Det har funnits en politisk enighet sedan 1990-talet om att något måste göras. Men på 18 år har inte mycket hänt, förutom i avloppsfrågan.
- Ett problem är att kommunen inte äger marken runt Ensjön. Det är många enskilda markägare.

Min parkbänk.

Piskan viner över staden igen. Vi tog oss med lätthet ner till stadens ström med våra järnhästar, för att koppla av och njuta av värmen. Skulle bli skönt att bara slå sig ner på en bänk och bara vara.
Promenadstråket nere vid Saltängen mitt emot Strömholmen blev första anhalt och det vi fick se förvånade mig inte alls. Vad är det för slags människor som huserar nästan dygnets alla timmar på dessa platser som vi andra bara har tid att besöka ytters lite, tyvärr.

Ibland verkar de glada men oftast så skiftar det snabbt och de verkar då vara oense om något.
De samlas ofta i stora grupper och ibland sover de middag på platsen, de har också en väldig aptit på vätska. För det mesta finns deras husdjur vi deras sida och påsar har de alltid med sig. Gissa vilka vi är.

Det känns lite olustigt ibland att majoriteten av de här människorna ska få skrämma bort oss vanliga knegare som bara har någon timme till förfogande på de här platserna. Jag känner en stark ilska att de ska få dominera stadsbilden så pass mycket att vanligt folk stör sig på dem. Härom sistone såg jag fullt med fylleklasar sittande vid hörsalsparkens busshållsplatsbänk, mitt inne i centrum emot DOMINO, så knappt ingen kunde ta sig fram eller sätta sig ner och invänta den lokala bussen. Ingen gör någonting åt detta elände, kan inte de här människorna få en egen fyllepark någonstans, långt ut i ödemarken, där de kan få vara hur fulla och grisiga de vill - bara vi andra slipper se skiten.
Strömmen på Saltängssidan var inget undantag, "de" satt som hemoröjdklasar fast vid de fina promenadbänkarna som vi tänkte nyttja. Vi fick dra vidare o vidare för att hitta en fyllefri zon och jag vet faktiskt inte om vi hittade någon den dagen. Norrköping av idag 2010.

Backspegeln: Bostadssituationen i Norrköping.

Denna text är citerad ur "Norrköpings Historia 1914-1970" och kan var intressant läsning för den vetgirige. Texten beskriver delvis bostadssituationen i staden från början av seklet fram till 70-talet.

Bostadsfrågor.
Bostadssituationen i Norrköping har sedan länge varit prekär. Ett mått på bostadssituationen är smålägenheternas andel av det totala bostadsbeståndet. Andelen lägenheter om högst ett rum och kök var 1914 68,8 %,  1922 66,1 %,  1934 67,8 %,  1945 68,5 %,  1952 52,3 %, och 1957 48,3 %. Vid nästan samtliga bostadsräkningar har Norrköping haft den största andelen sådana smålägenheter bland de större svenska städerna.

Hageby Pressaregatan.

Andelen har i Helsingborg varit 20-30 % lägre, i Borås 15-20 % lägre och i Linköping 10-15 % lägre. Även i vad gäller bostädernas standard, t.ex. utrustning med centralvärme, WC, bad, vatten och avlopp, har bostäderna i Norrköping genomgående haft sämre standard än jämförbara städer.

Det har inte varit möjligt att anskaffa uppgifter om antalet helt bostadslösa eller trångbodda. År 1923 sägs dock att antalet utan egen bostad var 87 familjer om 489 personer. För 51 av familjerna kunde drägliga provisorier ordnas, medan 36 familjer fick inkvarteras i en skola.

För 98 familjer fanns nödbostäder. Bland sådana kan nämnas Fiskeby f.d ångtvätt och hamnarbetarnas f.d paviljong. Bostadsförmedlingens statistik, som dock bygger på andra definitioner och grunder, visade, att 1952 knappt 700 bostadssökande från Norrköping saknade bostad, antalet var 1960 1.030. Andelen bostadssökande utan bostad från andra kommuner ökade kraftigare.

År 1914 fanns 11.960 lägenheter. Antalet hade 1922 ökat till 12.620, 1934 till 18.650, 1945 till 26.060, 1952 till 31.550 och 1957 till 34.300.
Bostadsbyggandet har växlat i hög grad under åren. Under t.ex. 1933 och 1941 byggdes mindre än 200 nya lägenheter, medan det 1936 byggdes mer än 800, 1939 över 900, 1945, 1957, 1959 och 1960 över 1000.
Intressant nog var bostadsbyggandet 1929-1931 större än 1949 och 1955.